Öppna huvudmenyn

Övre Norrlands flygbasområde (Flybo ÖN) var ett flygbasområde inom svenska flygvapnet som verkade åren 1942–1957. Förbandsledningen var förlagd i Luleå garnison i Luleå.[1][2]

Övre Norrlands flygbasområde
(Flybo ÖN)
Flygvapnet vapen bra.svg
Vapensköld för Flygvapnet tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnÖvre Norrlands flygbasområde
Datum1942–1957
LandSverige
FörsvarsgrenFlygvapnet
TypFlygbasområde
RollOperativ, territoriell och taktisk verksamhet
StorlekStab
Del avFlygstaben
HögkvarterLuleå garnison
FörläggningsortLuleå
Befälhavare
FlygbasområdeschefGunnar Lindberg [a]
Tjänstetecken
SköldemärkenRoundel of Sweden.svg

HistorikRedigera

Genom 1942 års försvarsbeslut bildades fem regionala flygbasområden, det i syfte att samordna och ansvara för krigsflygbaser och förråd. Varje krigsflygbas fick av säkerhetsskäl endast en flygande division förläggas. Därav fick staben för respektive flygbasområde i uppgift att anlägga nya flygfält, vilka skulle grupperas i tre fält med 3–10 km mellanrum. När Flygvapnet började organiseras efter STRIL 50, kom all luftbevakningen att koncentreras till Flygvapnet. Detta efter att både Armén och Flygvapnet haft egna luftbevakningsorganisationer. För flygbasområdena innebar det att ansvarsområdet utökades från 1948 till att även innefatta luftbevakning. Den 1 oktober 1957 avvecklades flygbasområdena, och ersattes geografiskt av luftförsvarssektorer, medan uppgifterna överfördes till eskaderstaberna.

Ingående enheterRedigera

FörbandscheferRedigera

Förbandschefen titulerades flygbasområdeschef och hade tjänstegraden överste. Flygbasområdeschefen för Övre Norrlands flygbasområde, var även chef för Norrbottens flygbaskår (F 21)

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Övre Norrlands flygbasområde 1942-10-01 1957-09-30
Beteckningar
Flybo ÖN 1942-10-01 1957-09-30
Förläggningsorter
Luleå garnison (F) 1942-10-01 1957-09-30

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Gunnar Lindberg blev sista chefen för flygbasområdet.

NoterRedigera

  1. ^ Kjellander (2013), s. 23
  2. ^ ”Riksdagens revisorers berättelse–1949”. riksdagen.se. http://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/framstallning--redogorelse/revisorers-berattelse_EB40SVb1/html. Läst 26 september 2018. 

Tryckta källorRedigera