En EES-medborgare är inom europeisk unionsrätt en medborgare i någon av de stater som omfattas av EES-avtalet, det vill säga antingen en unionsmedborgare eller en medborgare i Island, Liechtenstein eller Norge. I enlighet med avtalet om Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen omfattas även brittiska medborgare av EES-avtalets bestämmelser fram till och med den 31 december 2020 och räknas således som EES-medborgare. Till skillnad från unionsmedborgarskapet existerar det dock inte något egentligt EES-medborgarskap, varken enligt EES-avtalet eller unionsrätten, utan begreppet är endast ett samlande namn för de medborgare som omfattas av EES-avtalets bestämmelser om den fria rörligheten för personer.[1] Begreppet förekommer bland annat i nationell rätt, till exempel i den svenska utlänningslagen, för detta ändamål.[2]

EES-medborgare, som inte själva är unionsmedborgare, åtnjuter genom EES-avtalet fri rörlighet på samma villkor som unionsmedborgare.[2] Däremot saknar de i regel de demokratiska rättigheter som unionsmedborgare åtnjuter inom unionen. Schweiziska medborgare är inte EES-medborgare, men åtnjuter liknande rättigheter genom bilaterala avtal mellan unionen och Schweiz.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Gemensam förklaring av de avtalsslutande parterna om gemensamma EES-kommitténs beslut nr 158/2007 rörande införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG med avtalet”. EUT L 124, 8.5.2008, s. 23. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:22007D0158. 
  2. ^ [a b] ”Uppehållsrätt”. EU-medborgare i Sverige. https://www.eumedborgareisverige.se/rattslaget/uppehallsratt. Läst 17 augusti 2019. 
  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.