Drottningens livregemente till fot

	Drottningens livregemente till fot
	Regementets svenska fana under första värdskriget
Information
Datum	1720 - 1815
Land	Sverige
Försvarsgren	Svenska armén
Typ	Infanteri
Efterföljare	Pommersches Füsilier-Regiment nr 34
Storlek	Regemente
Förläggningsort	Stralsund, Stettin
Färger	Blått Vitt
Marsch	Marsch Nr. 1 der Schwedischen Märsche 1745-1790
Kända slag och krig	Pommerska kriget; Gustav III:s ryska krig; Napoleonkrigen
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Fana från ca 1805, med Drottning Fredrikas namnchiffer.

Drottningens livregemente till fot (Füsiler Regiment 34 "Pommerches" Viktoria von Schweden 1815-1919) var ett svenskt och preussiskt värvat infanteriregemente som sattes upp i Stralsund 1720 efter Stora nordiska kriget. Vid 1815 överfördes regementet tillsammans med Svenska Pommern till Preussen efter beslut i Wienkongressen. Trots det behöll regementet sina svenska traditioner, språk och symbolen med tre kronor^[2] på uniformen ända fram till dess upplösning 1919.

Historia

Regementet tjänade som garnisonsregemente och skapades ur Västgöta- samt delar av Upplands femmänningsregementen. Från 1722 kallades regementet för "Drottningens livregemente till fot". Regementet var under 1750-talet tidvis förlagt i Sverige. Regementet deltog vid de flesta krig som Sverige förde vid denna tid; Pommerska kriget 1757-1762, Gustav III:s ryska krig 1788-1790 samt Napoleonkrigen mot Frankrike under det tidiga 1800-talet.

Svenska Pommern avträddes som kompensation till Preussen då Sverige fick Norge av Danmark. Regementets soldater och officerare löstes från sin ed till Sverige den 23 oktober samma år och överlämnades av generallöjtnanten Gustaf Boije till den preussiska regeringens ombud, överste Wilhelm von Steinwehr. Boije tog med sig regementets fanor, samt en handfull officerare som inte svurit Preussen trohet, tillbaka till Sverige. Regementet bytte därefter namn till Füsilier-Regiment Nr. 34.^[3]

Under första värdskriget tog tusentals svenskar och finlandsvenskar värvning i regementet efter uppmaningen från Sveriges dåvarande drottning och regementschef Viktoria av Baden. Sverige finansierade regementet ekonomiskt och deltog efter kriget i finanseringen av Stettins garnisonkyrka där ett stort minnesmonument sattes upp för de svenskarna som omkommit i kriget.^[4]