Dragon (soldat)

(Omdirigerad från Dragoner)

En dragon, franska för "drake", var ursprungligen en infanterisoldat som förflyttade sig till häst men stred till fots. Dragoner kunde dock även utnyttjas som lätt kavalleri. De var i början av 1700-talet beväpnade med dragonmusköt eller karbin, pistoler samt värja. Dragonerna var ett truppslag mellan infanteri och kavalleri och hade därför vissa saker gemensamt med infanteriet som tex trumslagare och hautboister på regementet och andra detaljer gemensamt med kavalleriet som tex pukslagare, hästmunderingar och pistoler. Deras fälttecken kallas dragonfana.[1]

Svenska dragoner från olika tider. Från vänster: 1676, 1714, 1802 (Västgöta linjedragonregemente; till häst), 1784 (officer vid Lätta dragonerna av livgardet), 1806 (officer vid Västgöta dragonregemente), 1844 (Livregementets dragonkår; till häst) och 1906.

Namnet kommer förmodligen från de karbiner de ursprungliga franska dragonerna använde. Deras kolvar var snidade som drakhuvuden, en association till den eld som liksom ur drakkäftar kom ut från bössmynningen. En annan teori är att namnet kommer från ett av de första franska dragonförbanden som på sitt standar hade motivet av en drake; på medeltiden en symbol för styrka och kraft. Bruket att namnge ett vapen är dock äldre, då allt krutvapen hade särskiljande namn oavsett storlek som kulverin, serpentin, falk, falkonet etc. Det kan också tänkas att infanterister med sin lösa rock och brinnande tändsticka i galopp liknade en mytologisk drake.

HistorikRedigera

Beridna infanterister introducerades i Frankrike under slutet av 1500-talet av kung Henrik IV.

De tidiga dragonerna organiserades inte i skvadroner eller trupper som kavalleriet, utan i kompanier som fotsoldater. Dragonregementen använde sig av trumslagare i infanteristil, snarare än kavalleriets trumpetare, för att kommunicera order över slagfältet. Användningen av dragoner ökade successivt, så att de så småningom blev gendarmer. Därtill var de dessutom billigare än kavalleri.

Under napoleonkrigen fungerade dragonerna närmast som kavalleri om än inte lika tungt som kyrassiärer. Mellan 1881 och 1910 benämndes alla ryska beridna enheter (andra än kosack- och kejserliga gardets regementen) som dragoner, något som återspeglar betoningen på den avsuttna verksamheten, och en ökande förståelse av det omöjliga i att använda historisk kavalleritaktik mot modern eldkraft.

År 1914, när första världskriget utbröt, fanns fortfarande dragonregementen i den brittiska, franska, tyska, ryska, österrikisk-ungerska, preussiska, norska, svenska, danska och spanska armén. Slaget vid Beersheba, 1917, var troligen sista gången något dragonregemente genomförde en fungerande kavallerichock. Det finns återgivet i filmen The Lighthorsemen.

Dragonens roll har senare tagits över av cykelinfanteri, motoriserat infanteri, mekaniserat infanteri och flygburet infanteri.

SverigeRedigera

Gustav II Adolf använde dragoner i stor skala. Dessa kom att utrustas med en sabel, en yxa och en luntlåsmusköt, varefter många av de europeiska arméerna gjorde dessa till dragonens standarduppsättning vapen.

Några svenska dragonförband verksamma i början av 1700-talet och under Det stora nordiska kriget som kan nämnas var:

  • Dückers dragonregemente.
  • Schwerins dragonregemente.
  • Bremiska dragonregementet.
  • Livländskt dragonregemente.
  • Karelska lantdragonerna.
  • Ingermanländska dragonregementet.
  • Öselska lantdragonskvadronen.
  • Meijerfelts dragonregemente.

Se ävenRedigera

KällorRedigera