Öppna huvudmenyn

Dennis Gyllensporre

svensk officer

Tage Dennis Gyllensporre, ursprungligen Öztürkmen,[1][2] född 14 juli 1964 i Sankt Örjans församling[1] i Skellefteå, är en svensk officer, och befälhavare för FN:s militära insats i Mali, MINUSMA.[3] Dennis Gyllensporre är generallöjtnant och har tidigare varit chef för Ledningsstaben, tillika chef för Försvarsmaktens högkvarter (HKV) och chef för Försvarsmaktens specialförband.[4] Han är överkommendant i Stockholm med ansvar för Försvarsmaktens statsceremoniella verksamhet. Gyllensporre är sedan 1 maj 2015 docent i statsvetenskap med inriktning säkerhetspolitik och strategi vid Försvarshögskolan. Han är utbildad civilingenjör vid Kungliga Tekniska Högskolan och har en examen i företagsekonomi, Master of Business Administration, från Warwick Business School samt en filosofie doktorsexamen i Governance and Policy Analysis vid universitetet i Maastricht.

Dennis Gyllensporre
Dennis_Gyllensporre.jpg
Information
FöddTage Dennis Öztürkmen
14 juli 1964 (55 år)
Skellefteå, Sverige
I tjänst förSverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1987–
GradGenerallöjtnant
BefälMINUSMA

BiografiRedigera

Dennis Gyllensporre är son till studievägledaren Güray Öztürkmen och hans första hustru Irene Johansson. Han och två bröder antog namnet Gyllensporre.[5]

Gyllensporre utnämndes 1987 till fänrik vid Norrlands signalregemente (S 3) i Boden. Där tjänstgjorde han under perioden 1988–1995, med avbrott för militära studier, i befattningar som pluton- och kompanichef. 1997 tillträdde Gyllensporre som samverkansofficer vid SFOR:s stab vid US Division Headquarters i Tuzla, Bosnien och Hercegovina. Det var en befattning han hade fram till år 1998, då han återgick till tjänst i Sverige som handläggare vid Högkvarteret.

År 2001 återgick han i tjänst i Boden som bataljonschef för Norrlands signalbataljon vid Norrbottens regemente (I 19). 2002–2003 var han militärsakkunnig vid Försvarsdepartementet. Åren 2003–2004 var han Chief Operations Officer i Sudan. År 2004 återgick han som militärsakkunnig vid Försvarsdepartementet. År 2005 tillträdde han som stabschef vid Operativa insatsledningen i Uppsala. Under åren 2005–2008 tjänstgjorde Gyllensporre som sektionschef vid Europeiska unionens militära stab i Bryssel och 2008 placerades han som stabschef vid Natos norra regionkommando i Afghanistan (ISAF).

År 2008 började Gyllensporre vid Ledningsstaben, först som stabschef, och sedan år 2010 som chef för Ledningsstabens utvecklingsavdelning. År 2012 tillträdde han tjänsten som avdelningschef vid Ledningsstabens inriktningsavdelning. Den 27 november 2014 utnämndes Gyllensporre till generallöjtnant samt chef för Ledningsstaben.[6][7] Gyllensporre var tjänstledig från Försvarsmakten från den 3 oktober 2018, då han formellt tillträdde som ny befälhavare (Force Commander) för FN:s militära insats i Mali, MINUSMA. Tjänstledigheten gällde tillsvidare, dock längst till den 30 september 2019.[8]

Dennis Gyllensporre är sedan 1992 gift med marknadsekonomen Helena Nordgren (född 1965) och har tre barn (födda 1991, 1993 och 1997).[5]

BefordranRedigera

  • 1987: Fänrik
  • 1988: Löjtnant
  • 1991: Kapten
  • 1994: Major
  • 2000: Överstelöjtnant
  • 2005: Överste
  • 2010: Brigadgeneral
  • 2012: Generalmajor
  • 2014: Generallöjtnant

BefattningarRedigera

  • 1988–1995: Pluton- och kompanichef, Norrlands signalregemente (S 3), Boden samt militära utbildningar
  • 1997–1998: Samverkansofficer, US Division Headquarters (SFOR), Tuzla, Bosnien-Hercegovina
  • 1998–2000: Handläggare, Planeringsstaben Försvarsmaktens högkvarter, Stockholm
  • 2001–2002: Bataljonschef, Norrbottens regemente (I 19), Boden
  • 2001–2003: Militärsakkunnig, Försvarsdepartementet, Stockholm
  • 2003–2004: Chief Operations Officer, Joint Military Mission, Nuba Mountains, Sudan
  • 2005–2005: Stabschef, Operativa insatsledningen, Uppsala
  • 2005–2008: Sektionschef Doctrine and Concepts Branch, Policy & Plans Division, European Union Military Staff, Bryssel, Belgien
  • 2008–2008: Stabschef, Regional Command North Headquarters, ISAF, Mazar-E-Sharif, Afghanistan
  • 2008–2010: Stabschef Ledningsstaben, Försvarsmaktens högkvarter, Stockholm
  • 2010–2012: Chef för Ledningsstabens utvecklingsavdelning, Försvarsmaktens högkvarter, Stockholm
  • 2012–2014: Avdelningschef, Ledningsstabens inriktningsavdelning
  • 2014–2018: Chef för Ledningsstaben tillika chef för Försvarsmaktens högkvarter
  • 2018–20xx: Force Commander för MINUSMA

UtbildningRedigera

  • Reservofficerskurs (1984–1985), Signaltruppernas officershögskola, Enköping
  • Krigshögskolans allmänna kurs (1987–1988), Karlberg
  • Krigshögskolans högre kurs (1990–1991), Artilleri- och ingenjörshögskolan, Stockholm
  • Datatekniklinjen (1985–1991), Civilingenjör, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm
  • Taktisk kurs (1993–1994), Militärhögskolan, Stockholm
  • Teknisk chefskurs (1995–1997), Försvarshögskolan, Stockholm
  • Warwick Business School (1994–1998), University of Warwick, Master of Business Administration (MBA), Coventry, Storbritannien
  • US Army Command and General Staff College (2000–2001), Master of Military Arts and Science, Fort Leavenworth KS, USA
  • Joint Combined Warfighting School (2005), US Joint Forces Staff College, Norfolk VA, USA
  • Governance and Policy Analysis Dual Career Programme (2007–2010), Doctor of Philosophy, Maastricht Graduate School of Governance, Universitet i Maastricht, Nederländerna
  • Senior International Defense Management Course (2011), Defense Resources Management Institute, US Naval Postgraduate School, Monterey CA, USA

Övriga uppdrag m.m.Redigera

  • 2011– : Ledamot i Kungliga krigsvetenskapsakademien
  • 2012– : Militär expert, Försvarsberedningen [9]
  • 2014– : Chef för Försvarsmaktens specialförband
  • 2014– : Överkommendant i Stockholm
  • 2015– : Ledamot i MSB:s insynsråd

PubliceringarRedigera

BöckerRedigera

  • Adding Nonlinear Tools to the Strategist's Toolbox. BiblioScholar. 2001. ISBN 9781249403630 
  • Competing and Complementary Perspectives on the EU as a Crisis Management Actor: An Examination of the Common Security and Defence Policy through Lenses of Idealism and Realism. Maastricht: Boekenplan. 2010. ISBN 9789086661725 
  • Pursuing Strategy: NATO Operations from the Gulf War to Gaddafi. Palgrave Macmillan. 2012. ISBN 9780230292802 
  • Political aspirations and perils of security – Unpacking a military strategy for the United Nations. Palgrave Macmillan. 2013. ISBN 9781137008718 
  • Alike or Different? Scandinavian Approaches to Military Interventions. Santérus Academic Press. 2014. ISBN 978-91-7335-039-6 
  • Svensk försvarsdoktrin efter kalla kriget: Förlorade decennier eller vunna insikter?. Santérus Academic Press. 2014. ISBN 978-91-7335-038-9 

Artiklar i tidskrifterRedigera

  • ”Decision Navigation: Coping With 21st-Century Challenges in Tactical Decision-making”. Military Review 83 (5): sid. 20-31. 2003. ISSN 0026-4148. 
  • ”L’evolution de la Doctrine Militaire de l’UE”. Défense Nationale et Sécurité Collective 64 (2): sid. 73-81. 2008. ISSN 1950-3253. 
  • ”International Legality, the Use of Military Force, and Burdens of Persuasion: Self-Defense, the Initiation of Hostilities, and the Impact of the Choice Between Two Evils on the Perception of International Legitimacy”. Pace Law Review 20 (2): sid. 484-543. 2010. ISSN 0272-2410. 
  • ”Militära reflektioner om officersprofessionen”. Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift (1.häftet): sid. 23-33. 2014. ISSN 0023-5369. 
  • ”How much is enough? An examination of military strategic planning at the Swedish Armed Forces”. Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift (2.häftet): sid. 6-27. 2014. ISSN 0023-5369. 
  • ”Observing War – Keeping Peace? Unpacking the Military Strategy of UN Non-Force Missions”. Journal of International Peacekeeping 18 (3-4): sid. 290-317. 2014. ISSN 1875-4104. 
  • ”Minding the Gap between Words and Deeds: Towards a New EU Strategy on Security”. European Foreign Affairs Review 20 (1): sid. 3-22. 2015. ISSN 1384-6299. 
  • ”On the future of conventional warfare: From closed minds to open systems”. Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift (4.häftet): sid. 136-147. 2015. ISSN 0023-5369. 

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2002. Libris länk. ISBN 91-87676-31-1 
  2. ^ Sveriges befolkning 1980. Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2004. Libris länk. ISBN 91-87676-37-0 
  3. ^ Radio, Sveriges. ”Gyllensporre ny befälhavare för FN:s insats i Mali - Nyheter (Ekot)”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7026856. Läst 30 augusti 2018. 
  4. ^ ”Försvarsmaktens Arbetsordning”. forsvarsmakten.se. Arkiverad från originalet den 29 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150629115015/http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/lagrum/gallande-ffs-2012-2013/ffs-2013-4-fmarbo.pdf. Läst 27 november 2014. 
  5. ^ [a b] Odelberg Wilhelm, Bäckmark Magnus, red (2003). Svenska släktkalendern. Årg. 29(2003). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. sid. 141–142. Libris länk. ISBN 91-22-02008-X 
  6. ^ ”ÖB får förlängt och ny chef för ledningsstaben utsedd”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2014/11/ob-far-forlangt-och-ny-chef-for-ledningsstaben-utsedd/. Läst 27 november 2014. 
  7. ^ ”Dennis T Gyllensporre-Curriculum Vitae”. forsvarsmakten.se. Arkiverad från originalet den 4 december 2014. https://web.archive.org/web/20141204235105/http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/cv/cv-ledningen/141127-cv-genlt-dennis-gyllensporre-sv.pdf#. Läst 27 november 2014. 
  8. ^ ”Försvarets forum nr 5 2018” (PDF). Försvarets forum. Försvarsmakten. 2018. sid. 8. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2018/forum_1805_lowres.pdf. Läst 18 november 2018. 
  9. ^ ”Försvarsberedningen”. regeringen.se. http://www.regeringen.se/content/1/c6/21/82/32/be1b43fa.pdf. Läst 27 november 2014. [död länk]
Företrädare:
Jan Salestrand
Chef för Ledningsstaben
2014-2018
Efterträdare:
Jonas Haggren