Dammsnäppa[2] (Tringa stagnatilis) är en ganska liten vadare som häckar i öppna våtmarker i flack terräng i tajga och på stäpp från östligaste Europa till Centralasien. Under flyttningen påträffas den ofta västerut i Europa, bland annat regelbundet i Sverige där den även har häckat vid flera tillfällen. Fågeln är närmast släkt med grönbenan och rödbenan. Den minskar i antal men anses ändå vara livskraftig.

Dammsnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tringa stagnatilis - Laem Pak Bia.jpg
Dammsnäppa i vinterdräkt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteTringa
ArtDammsnäppa
T. stagnatilis
Vetenskapligt namn
§ Tringa stagnatilis
AuktorBechstein, 1803
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Dammsnäppan är 20–26 centimeter lång, har en vingbredd på 40–60 centimeter och väger cirka 50–120 gram. Den liknar en liten slank gluttsnäppa, med tunn rak näbb och mycket långa gulaktiga ben. I flykten syns mörka vingar och en mycket lång vit kil på ryggen som nästan går ända upp i nacken. I alla dräkter syns ett diffust vitt ögonbrynsstreck och vita fjädrar kring näbbfästet.

 
I flykten syns den långa vita ryggkilen.

Liksom gluttsnäppan är den gråaktigt brun i häckningsdräkt ovan, med tydlig fläckning och vattring i svart. I vinterdräkt är den ljusare, grå ovan, vit under och vitaktig på huvud och hals.

 
Dammsnäppa i häckningsdräkt fotograferad i Taiwan.
 
I vinterdräkt i Thailand.

Sången är liksom flera andra Tringa-arter melodisk och rytmisk, något lik rödbenans men dystrare och släpigare: "te-lyy-e te-lyy-e te-lyy-e...". Ibland hörs även tjattriga ramsor. Locklätet är tydligt diftongerat, ett "pjeu" eller "teu-teu-teu", snabbare och ljusare än gluttsnäppans motsvarande läte.

Utbredning och systematikRedigera

Dammsnäppans närmaste släktingar är rödbena och grönbena.[3] Fågeln häckar från östra Europa till centrala Asien. I Europa häckar den huvudsakligen i norra Ukraina och södra Ryssland österut till Uralbergen samt utmed Svartahavskusten i Rumänien. På senare tid har den också etablerat sig i Polen, Vitryssland, Finland och nordvästra Ryssland. Den är en flyttfågel som övervintrar främst i Afrika och Indien, men även i Sydostasien och Australien samt mycket lokalt i Spanien. Under flyttningen ses den, dock sällsynt, i stora delar av Västeuropa.

 
Dammsnäppans utbredningsområde, där grönt betecknar vistelse sommartid och blått övervintringsområde.

Förekomst i SverigeRedigera

Dammsnäppan är sällsynt i Sverige, men observationerna har ökat sedan 1980-talet, och häckningar har konstaterats bland annat vid Roxen 2000 och Svartsjö dämme 2005.[4]

LevnadssättRedigera

Dammsnäppan häckar i öppna våtmarker i flack terräng i tajga och på stäpp. Under flytten och i vinterkvarteren uppträder den ofta vid sötvatten. Den söker föda genom att söka med sin långa näbb i mjuk botten i grunt vatten eller på våt lera. De äter mestadels insekter och liknande smådjur.

HäckningRedigera

 
Tringa stagnatilis

Dammsnäppa blir sexuellt aktiv under första eller andra år i livet. Boet placeras på marken och är en grund urgröpning, som fodras mycket sparsamt med gräs. Dammsnäppa bildar ibland mycket lösa kolonier och placerar boet nära vatten eller på fuktig mark. Den påbörjar häckningen i början av maj, eller i juni längre norrut. Kullen består vanligtvis av fyra ägg.[5]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 260 000 och 1,2 miljoner individer, varav det i Europa tros häcka 12 100–30 300 par.[1]

NamnRedigera

Fågeln har på svenska även kallats träsksnäppa.[6]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Tringa stagnatilis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005): Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae). Condor 107(3): 514–526. DOI: 10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 HTML sammanfattning
  4. ^ Dammsnäppa i Artportalen
  5. ^ Hans-Günther Bauer, Einhard Bezzel & Wolfgang Fiedler (2005) Das Kompendium der Vögel Mitteleuropas: Alles über Biologie, Gefährdung und Schutz. Band 1: Nonpasseriformes – Nichtsperlingsvögel, Aula-Verlag Wiebelsheim, Wiesbaden, sid:505, ISBN 3-89104-647-2
  6. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Trycka källorRedigera

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 208-209. ISBN 91-1-913142-9 
  • Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8 
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 156. ISBN 978-91-7424-039-9 
  • Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 99. ISBN 978-84-941892-9-6 

Externa länkarRedigera