Öppna huvudmenyn

Dalabrigaden (NB 13), var en Norrlandsbrigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–2000. Förbandsledningen var förlagd i Falu garnison i Falun.[2][3]

Dalabrigaden
(NB 13)
Dalregementet vapen.svg
Vapensköld för Dalabrigaden tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnDalabrigaden
Datum1949–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollKrigsförband
StorlekNorrlandsbrigad
FöregångareDalregementet [a]
Del avMellersta militärområdet [b]
HögkvarterFalu garnison
FörläggningsortFalun
FärgerGult och blått          
Marsch"Stenbocksmarschen" (Lindsten) [c]
DekorationerDalabrigGM/SM/BM [d]
DalregbrigMSM [e]
SegernamnLützen (1632)
Leipzig (1642)
Lund (1676)
Landskrona (1677)
Narva (1700)
Düna (1701)
Kliszów (1702)
Holovczyn (1708)
Malatitze (1708)
Gadebusch (1712)
Befälhavare
BrigadchefÖv. Rutger Simonsson [f]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1963AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken m/1963AM.090974-I 13 (2).jpg
StandarDalabrigaden.JPG

HistorikRedigera

Dalabrigaden sattes upp åren 1949–1951 under namnet Dalabrigaden (IB 13), genom att fältregementet (krigsförbandet) Dalregementet (IR 13) omorganiserades genom försvarsbeslutet 1948 till infanteribrigad. Åren 1949–1992 hade Dalabrigaden en systerbrigad vars namn var Kopparbergsbrigaden (IB 43), vilken genom försvarsutredning 88 fasades ut 1992 till en territorialförsvarsbrigad.[4][2]

Dalabrigaden var ursprungligen en infanteribrigad, men kom 1986 att bli den femte och sista brigaden som omorganiserades till en Norrlandsbrigad. Förbandet fick då den nya beteckningen NB 13. År 1994 avskildes brigaden från regementet, och blev från den 1 juli samma år ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M). I samband med försvarsbeslutet 2000 upplöstes och avvecklades brigaden den 30 juni 2000. Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 30 juni 2001, då avvecklingen av förbandet ansågs slutförd.[5]

VerksamhetRedigera

Brigaden var en av fyra Norrlandsbrigder som skulle mekaniseras och utrustas med Stridsfordon 90 samt det rysktillverkade pansarskyttefordonet MT-LB (svensk benämning Pbv 401), ett beslut som togs genom försvarsbeslutet 1992. Organisationen brigaden skulle gå in i benämndes NB 2000, en organisation som skulle vara i produktion 2004 och helt genomförd 2006. Således hann bara delar av brigaden utbildas i den nya organisationen innan den avvecklades 2000.

BataljonerRedigera

  • 1. norrlandsskyttebataljonen (Strf 90)
  • 2. norrlandsskyttebataljonen (Pbv 401)
  • 3. norrlandsskyttebataljonen (Pbv 401)
  • 4. norrlandsrobotskyttebataljonen (Pvrb 55/TOW)
  • Norrlandsluftvärnsbataljon (Lvrbs 70)
  • Norrlandshaubitsbataljon (Haub 77A)
  • Norrlandsunderhĺllsbataljonen

Internationell verksamhetRedigera

Åren 1995-1996 svarade brigaden för att sätta upp den femte bosnienbataljonen, BA 05, vilken blev den första svenska truppstyrkan under NATO-befäl.

Heraldik och traditionerRedigera

Dalabrigaden delade heraldik och traditioner med Dalregementet.[2]

FörbandscheferRedigera

Brigadchefer åren 1949–2000. Åren 1949–1994 var brigadchefen tillika ställföreträdande chef vid Dalregementet.[3]

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Dalabrigaden 1949-10-01 2000-06-30
Avvecklingsorganisation 2000-07-01 2001-06-30
Beteckningar
IB 13 1949-10-01 1986-??-??
NB 13 1986-??-?? 2000-06-30
Förläggningsort
Falun (F) 1949-10-01 2001-06-30

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Avser fältregementet (krigsförbandet) åren 1942–1949
  2. ^ Åren 1949–1994 var brigaden en del av Dalregementet
  3. ^ Förbandsmarschen antogs 1994, fastställdes den 13 maj 1996.[1]
  4. ^ Förtjänstmedalj i guld, silver och brons instiftad 1995.
  5. ^ Minnesmedalj i silver instiftad 2000.
  6. ^ Simonsson blev sista chefen för brigaden.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 49
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 324
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 254
  4. ^ ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 15 februari 2017. 
  5. ^ ”Årsredovisning 2002: Underbilaga 2.1”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/arsredovisningar/arsredovisning-2002/ar02_ubilaga_2_1.pdf. Läst 22 juni 2018. 

Tryckta källorRedigera

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkarRedigera