Svenska Cypernexpeditionen

(Omdirigerad från Cypernsamlingarna)

Den Svenska Cypernexpeditionen utförde arkeologiska grävningar på Cypern 1927–1931. Expeditionen leddes av Einar Gjerstad. Övriga medlemmar var John Lindros, Erik Sjöqvist och Alfred Westholm. Genom noggranna arkeologiska utgrävningar runtom hela Cypern kartlades öns historia från stenåldern till slutet av romersk tid. Totalt undersöktes 30 lokaler och 375 gravar. Expeditionens cypriotiske chaufför och alltiallo, Tooulis Souidos, följde med expeditionen till Sverige där han fortsatte att arbeta med Cypernsamlingarna. Fynden finns nu i Medelhavsmuseet i Stockholm och på Cyprus Museum i Nicosia.[1]

Svenska Cypernexpeditionen 1930, Mersinaki. Från vänster: John Lindros, Alfred Westholm, Erik Sjöqvist och Einar Gjerstad.
Karta med de olika utgrävningsplatserna. Bild från utställning på Liljevalchs Konsthall 1933.
Föremål från Svenska Cypernexpeditionen och kultplatsen vid Ajia Irini, Medelhavsmuseet, Stockholm.

Arkeologerna ville genom sina grävningar få ökade kunskaper om boplatser, tempel och gravar från stenålder fram till och med romersk tid – en tidsperiod på drygt 7 000 år. Under mindre än fyra år undersökte svenskarna 30 platser och de var tvungna att gräva på flera ställen samtidigt. För att kunna upprätta en kronologi och avläsa olika kulturlager i materialet grävde svenskarna ut nära 375 gravar från olika perioder. Gravarna innehöll bland annat 10 000 vaser i keramik. Vidare frilades ett tjugotal kultplatser och tempelområden, där man fann tusentals skulpturer i sten och terrakotta.

Arkeologerna undersökte boplatser, ett par befästa borgar, ett kungapalats och en romersk teater. Dessutom utforskade expeditionen Cyperns yngre stenålder och fann flera platser med spår av bebyggelse från neolitisk tid eller yngre stenåldern (4000-talet f Kr), som tidigare varit okänd.

Gjerstad fick även låna en av de första Volvo-bilarna som tillverkats. Bilen var sannolikt nummer tre i den serie som kallades Jacob och levererades år 1927. Volvon fungerade överväldigande bra och kunde framföras på Cyperns knaggliga åsnestigar i en för tiden hisnande hastighet av 60 km/tim.

Det cypriotiska äventyret varade i fyra år och i mars 1931 återvände arkeologerna till Sverige. Med sig hade de tiotusentals föremål från Cyperns femtusenåriga historia, vilka skulle kunna fylla ett helt museum. De flesta fynden göms faktiskt ännu i Medelhavsmuseets magasin. Genom svenskarnas insatser blev ett stort fyndmaterial vetenskapligt framgrävt och noga dokumenterat, samt tillgängligt för samtida och senare forskare.

Vårvintern 1931 var grävningarna över och pengarna slut. I enlighet med då gällande lagstiftning delades fynden mellan Cypern och Sverige och mer än hälften av dem tillföll Sverige. Den totala mängden föremål från grävningarna uppgår till cirka 18 000. Av dessa erhöll Sverige cirka 12 000. Förutom detta finns ett enormt skärvmaterial som förvaras i 5 000 skokartonger på Medelhavsmuseet. Därför är museets magasin i dag fyllda med keramik, skulpturer, föremål av metall (koppar, brons, bly, silver och guld) och stora mängder romerskt glas.

Materialet packades i 771 trälådor och fördes till Sverige i mars 1931. (20 av dessa stora trälårar ligger ännu ouppackade i magasinen.) Transporten tog ett år på ett av Svenska Orientlinjens fartyg. De fynd som fördes till Sverige 1931 kom att utgöra grunden i Medelhavsmuseet då detta öppnades 1954.

Då arkeologerna kom hem från Cypern i mars 1931 fick de emellertid ett kyligt mottagande av myndigheterna, vilka mest var besvärade av att landet berikats med en unik och stor samling antikviteter från Cypern. I flera år förvarades cypernsamlingarna i primitiva lagerlokaler. De saknade helt uppvärmning och klimatväxlingarna blev därmed mycket dramatiska. Många unika föremål förstördes. Stenskulpturer och keramik sprack i den stränga kylan.

BakgrundRedigera

Einar Gjerstad hade i två omgångar mellan 1923 och 1924 utfört preliminära arkeologiska undersökningar på Cypern, vilket sedan resulterade i avhandlingen Studies on Prehistoric Cyprus, 1926. Följande år, 1927, föreslog Gjerstad att ett mer utförligt arkeologiskt projekt, med Cypern som undersökningsområde, skulle organiseras. På Gjerstads initiativ bildades den så kallade Svenska Cypernkommittén samma år, med syftet att organisera en arkeologisk expedition till Medelhavsön, samt att ekonomiskt stödja expeditionen i fält. Kommittén bestod av kronprins Gustaf Adolf (ordförande), Sigurd Curman (sekreterare), Johannes Hellner (skattmästare), Martin P. Nilsson och Axel W. Persson. Finansieringen av expeditionen skedde till stor del genom privata donatorer och Gjerstad lyckades bland annat få bidrag från finansmannen Ivar Kreuger. Expeditionen fick även låna ett exemplar av en Volvo ÖV 4, Volvos första producerade bilmodell. Einar Gjerstad tillsattes som projektledare och John Lindros, Erik Sjöqvist och Alfred Westholm tillsattes som assistenter. Gjerstad ansvarade för organisationen av expeditionen medan Sjöqvist och Westholm ansvarade för det arkeologiska fältarbetet. Lindros ansvarade för ritningar och fotografier.

Expeditionens huvudsyfte var att undersöka och i längden erhålla ökad kunskap om det antika Cyperns arkeologi och historia från stenålder fram till och med senromersk tid, en period på mer än femtusen år. För att kunna uppnå detta syfte organiserades expeditionen som ett högst rörligt företag, med hela Cypern som sitt undersökningsområde.

I september 1927 avreste expeditionen från Stockholm. De var inbjudna av Sveriges konsul på Cypern.[2]

Lapithos, hösten 1927–våren 1928Redigera

 
Kanna i rödpolerad III vara med reliefdekor som liknar ormar. Från en grav vid Lapithos, ca.1900 f.Kr.

På norra Cypern ligger byn Lapithos. Nära denna plats finns en stor gravplats från bronsåldern (ca 2000–1800 f. Kr.) med hundratals gravar. Expeditionens grävningar här 1927–28 resulterade i mängder av keramik och vapen i koppar och brons. Smäckra snabelkannor med långsträckta halsar och rödglänsande bemålning påminner om samtida keramik från Anatolien. Den s.k. rödpolerade varan, Red Polished ware, blev karakteristisk för denna period och kom att dominera en stor del av nästa.

Svenskarna grävde på två platser i Lapithos och den första var Vrysi tou Barba (grek. Farfars Källa), nekropolen med bronsåldersgravar alldeles i närheten av byn. Idag finns inga synliga spår av denna vidsträckta nekropol. När de svenska utgrävningarna väl kom igång gav de oerhörda resultat. En enorm gravplats med hundratals gravar grävdes ut. Grottliknande gravkammare var uthuggna i den mjuka kalkstensklippan och tillslutna med ett stort stenblock. Dessa gravar var osannolikt rika på föremål i koppar och brons vilket tyder på att det måste ha funnits en välmående stad i närheten. Den hittades aldrig av svenskarna, men bör ha legat nära gravplatsen. Det utmärkta läget nära havet med dess naturliga hamn talar för detta. Det anses att Lapithos kan ha varit ett centrum för kopparhanteringen, vilket gjort byn så välmående. Kanske låg den forntida staden under den moderna byn som fortfarande får sin vattenförsörjning från den evigt flödande källan.

Enkomi, juni–juli 1930Redigera

Den stora staden Enkomi på östra Cypern var en viktig metropol under den sena bronsåldern med kopparverkstäder, hantverkarkvarter och helgedomar. Här undersöktes en nekropol med rika gravar från den sena bronsåldern (1200-talet f. Kr.) med föremål av guld, silver och elfenben samt hundratals vaser. Gravarna låg under bostadshusen, som grävdes ut långt senare av cypriotiska och franska arkeologer.

 
Flygfoto över ruinerna av den forntida staden Enkomi

Själva staden Enkomi frilades ut av franska, och senare cypriska, arkeologer mellan 1934 och 1972. Under gårdarna framför bostadshusen i staden fanns enormt rika gravar. Ett 100-tal av dessa grävdes ut av en expedition, utsänd av British Museum år 1896. Ytterligare ett 20-tal gravar undersöktes av de svenska arkeologerna under två sommarmånader 1930. I gravarna fanns fin cyprisk keramik, mykenska praktvaser, strutsägg, guldsmycken samt föremål av brons, glas och fajans. Fynden vittnar om lyx och exotiska importer från omgivande länder. Gravarna var små, runda och uthuggna i klippan, där de döda påträffades sittande eller liggande. De var iförda dräkter, hopfästade med guldnålar. Några hade diadem på pannan och guldbleck över munnen. En kvinna bar en halskedja i form av mykenska sköldar. Detta var ett minoiskt motiv och infördes till Cypern av mykenarna. Liknande sköldar finns avbildade på fresker i t ex Knossos på Kreta. Samma kvinna hade även ringar i hår, öron och på fingrar och tår. Örhängen var vanliga smycken på 1300-1200talen f Kr på Cypern och användes av både män och kvinnor. Runt liken i gravkamrarna fanns även mat och dryck i kärl av brons och keramik. I små elfenbensaskar låg garnnystan.

 
Vinbål importerad till Cypern från Grekland. Från en grav vid Enkomi. Sencyprisk II, ca 1450-1200 f Kr.

Den stora staden Enkomi (Tuzla) var den viktigaste på Cypern under 1600-1100talen f Kr och utgrävningen av den har gett oerhörda resultat. Fynden berättar om många intressanta fenomen – förbluffande modern stadsplanering, centralstyrt näringsliv, dålig arbetsmiljö, skrivkonst, diplomatiska förbindelser och handel med andra länder. Stadsplanen är genial och lätt att förstå med sitt ordentliga rutnät och långa raka gator som korsar varandra. På en ritad plan finner man gator, stadsmur, verkstäder, enskilda hus samt de olika helgedomarna.

En allmän uppfattning är att Alasia är identisk med Cypern eller kanske t o m Enkomi. Emellertid har ingen text med namnet Alasia hittats på Cypern. Ej heller verkar någon text mer än indirekt referera till Cypern i egenskap av en ö (59). Alasia beskrives i dokumenten närmast som en stadsstat med västasiatiska, kanske syriska drag.

Kition, oktober 1929–april 1930Redigera

Svenska Cypernexpeditionens grävningar i Kition började i oktober 1929 och fortsatte till april 1930, med ett avbrott under vintersäsongen. [3]

Svenskarna grävde ut Bamboula-kullen i Kition, där fenikerna uppfört ett tempel åt Herakles-Melqart som var stadens skyddsgud och den gud som invandrat med fenikerna till Cypern. Under alla perioder bestod tempelplatsen av ett öppet témenos, d.v.s. ett muromgärdat heligt område med centralt offeraltare.

 
Den cypriotiske guden Melqart-Herakles, statyett i kalksten från Kition. En ung, skägglös gud som svingar sin klubba (nu borta) med höger hand. Han bär lejonskinnet med tassarna knutna över bröstet och lejonets huvud och tänder synliga över pannan. Ca. 450 f.Kr.

Mängder av skulpturer ställdes upp kring altaret som gåvor till guden. De föreställer troligen bedjande cyprioter och många bär offergåvor i händerna. Andra föreställer guden Melqart själv, en reslig mansfigur som svingar en klubba över huvudet. Han är oftast naken så när som på ett lejonskinn som han bär över axlarna. Mannen har knutit lejontassarna över bröstet och lejonets huvud omsluter hans eget. Ibland syns lejonets tänder över gudens panna.

Ajia Irini, november 1929–Redigera

 
Ajia Irini. Helhetsbild med altaret från utgrävningstillfället under expeditionen.

Många viktiga arkeologiska platser har identifierats av rovgrävare. Kultplatsen vid Ajia Irini på Cyperns nordvästra kust var en sådan. Under sommaren 1929 fick expeditionen besök av en präst, Papa Prokopius. Han hade ertappat en tjuvgrävare på sina ägor vid byn Ajia Irini. Prästen bestämde sig för att överlåta grävningsrätten till de svenska arkeologerna. Platsen visade sig vara en orörd helgedom som använts mer eller mindre oavbrutet ända sedan ca 1200 f. Kr. Men den viktigaste perioden och de flesta fynden dateras till ca 650–500 f. Kr. En armé av terrakottafigurer gömde sig en halvmeter under den sandiga jorden. De 2000 figurerna låg och stod, grupperade i form av en halvcirkel, ungefär som på en teater. Där fanns präster, krigare och vanliga cyprioter. De flesta statyetterna är ett par decimeter höga eller mindre. Många bär fram offergåvor, dansar eller spelar på musikinstrument till gudens ära. Men flera statyer är i naturlig storlek. Imponerande är den så kallade offerprästen, iförd lång klädnad och turban. Enligt utgrävarna bör han ha hållit en offerkniv i sin höjda vänstra hand. Modeller av stridsvagnar med hästar, tjurar med flera figurer symboliserar gudens manliga kraft och fruktbarhet.

VouníRedigera

 
Den stora trappan i Vounipalatset

Fornlämningen Vouní på borgklippan (Vounó betyder berg på grekiska) 270 meter över havet på Cyperns nordvästra kust, med utsikt mot Petra, är platsen för ett monumentalt palats. Palatset användes under mer än hundra år och byggdes om flera gånger under 500/400-talen f. Kr. Arkitekterna var påverkade av både orientalisk och grekisk arkitektur. Det finns inga källor eller färskvatten på Vouní, men på den stora palatsgårdens mitt fanns en stor cistern där regnvatten från taken kunde samlas upp. Ett av föremålen som påträffades här under den svenska Cypernexpeditionen 1928 var Vounihuvudet.

 
Vounihuvudet

Den har det typiska arkaiska leendet, är lätt triangelformat och med en karaktäristisk kalathos i håret. En kalathos är ett sorts diadem med olika motiv. Vounihuvudets diadem består av dansande figurer och rosetter. Det här leendet är användbart för datering och placerar skulpturen vid ca 600-500 f. Kr. Vounihuvudet utgör också en av de mer centrala föremålen i Cypernutställningen på Medelhavsmuseet.

Petra tou Limniti, 1929Redigera

Petra tou Limniti är en liten klippö vid västra delen av Cyperns nordkust, ca 100 meter från kusten. Expeditionen kom att intressera sig för ön under utgrävningarna av Vouni. Här fann man på toppen av ön kulturlager som kunde dateras till stenåldern. Under en dag vid skördetid 1929 genomförde man här utgrävningar och identifierade fyra byggnadsperioder[4].

Av en slump upptäcktes en av de viktigaste platserna från denna tid. Sommaren 1929 grävde man ut ett palats från 400-talet f Kr på Cyperns nordvästra kust. I värmen tog svenskarna en simtur under lunchpausen till den lilla klippön Petra (namnet betyder sten) nära kusten. Där gjorde de en del fynd och bestämde sig för att senare starta utgrävningar på den lilla ön. Det lär vara första gången som arkeologer har simmat till en utgrävningsplats! Senare grävde de här ut en boplats med hyddor, där människor ätit får, svin och fisk och malt mjöl för cirka 6 000 år sedan

Fyndens fördelningRedigera

Våren/vintern 1931 var grävningarna över och pengarna slut. I enlighet med då gällande lagstiftning, delades fynden mellan Cypern och Sverige och mer än hälften av fynden tillföll Sverige. Den totala mängden av fynd från grävningarna uppgår till ca 18 000 föremål. Av dessa erhöll Sverige ca 12 000. Förutom detta finns ett stort skärvmaterial som förvaras i 5000 skokartonger i Medelhavmuseets magasin. Fynden packades i 771 trälådor och fördes till Sverige i mars 1931. Transporten tog ett år på ett av Svenska Orientlinjens fartyg.

I flera år förvarades Cypernsamlingarna i kvarteret Krubban i den Oxenstiernska malmgården. De var helt otempererade och klimatväxlingarna blev därmed mycket dramatiska. Många unika föremål förstördes. Stenskulptur och keramik sprack i den starka kylan. Pressklipp från 1930-talet beskriver den svåra situationen. År 1942 ställde Historiska museet i Stockholm ut en mängd föremål från Svenska Cypernexpeditionen i utställningen "Före Fidias".

ReferenserRedigera

SCE Volumes uploaded - https://archive.org/search.php?query=Swedish%20Cyprus%20Expedition%3A

Rita C. Severis, The Swedes in Cyprus, Texts and studies in the history of Cyprus, Cyprus Research Centre, 2008.


Vidare läsningRedigera



Externa länkarRedigera

  1. ^ Rystedt, Eva (1994). The Swedish Cyprus Expedition: the living past. Libris länk 
  2. ^ Einar, Gjerstad (1934). The Swedish Cyprus expedition: finds and results of the excavation in Cyprus 1927-1931. Vol. 1, Text & plates. Stockholm: Svenska Cypernexpeditionen. Libris länk. https://archive.org/details/in.ernet.dli.2015.106119 
  3. ^ Sweden), Medelhavsmuseet (Stockholm, (2005). The Swedish Cyprus expedition on tour : Medelhavsmuseet visits Bucharest = Expediţia Suedeză in Cipru : Medelhavsmuseet în vizită la Muzeul Naţional de Istorie a României. Medelhavsmuseet. sid. 24-26. ISBN 9189242130. OCLC 201606551. https://www.worldcat.org/oclc/201606551 
  4. ^ Gjerstad, Einar (1933). Sekler och dagar: med svenskarna på Cypern 1927-1931. Libris länk