Öppna huvudmenyn
Svenska Cypernexpeditionen 1930, Mersinaki. Från vänster: John Lindros, Alfred Westholm, Erik Sjöqvist och Einar Gjerstad.
Karta med de olika utgrävningsplatserna. Bild från utställning på Liljevalchs Konsthall 1933.
Föremål från Svenska Cypernexpeditionen och kultplatsen vid Ajia Irini, Medelhavsmuseet, Stockholm.

Den Svenska Cypernexpeditionen utförde arkeologiska grävningar på Cypern 1927–1931. Expeditionen leddes av Einar Gjerstad. Övriga medlemmar var John Lindros, Erik Sjöqvist och Alfred Westholm. Genom noggranna arkeologiska utgrävningar runtom hela Cypern kartlades öns historia från stenåldern till slutet av romersk tid. Totalt undersöktes 30 lokaler och 375 gravar. Expeditionens cypriotiske chaufför och alltiallo, Tooulis Souidos, följde med expeditionen till Sverige där han fortsatte att arbeta med Cypernsamlingarna. Fynden finns nu i Medelhavsmuseet i Stockholm och på Cyprus Museum i Nicosia.[1]

BakgrundRedigera

Einar Gjerstad hade i två omgångar mellan 1923-1924 utfört preliminära arkeologiska undersökningar på Cypern, vilket sedan resulterade i avhandlingen Studies on Prehistoric Cyprus, 1926. Följande år, 1927, föreslog Gjerstad att ett mer utförligt arkeologiskt projekt, med Cypern som undersökningsområde, skulle organiseras. På Gjerstads initiativ bildades den så kallade Svenska Cypernkommittén samma år, med syftet att organisera en arkeologisk expedition till Medelhavsön, samt att ekonomiskt stödja expeditionen i fält. Kommittén bestod av kronprins Gustaf Adolf (ordförande), Sigurd Curman (sekreterare), Johannes Hellner (skattmästare), Martin P. Nilsson och Axel W. Persson. Finansieringen av expeditionen skedde till stor del genom privata donatorer och Gjerstad lyckades bland annat få bidrag från finansmannen Ivar Kreuger. Expeditionen fick även låna ett exemplar av en Volvo ÖV 4, Volvos första producerade bilmodell. Einar Gjerstad tillsattes som projektledare och John Lindros, Erik Sjöqvist och Alfred Westholm tillsattes som assistenter. Gjerstad ansvarade för organisationen av expeditionen medan Sjöqvist och Westholm ansvarade för det arkeologiska fältarbetet. Lindros ansvarade för ritningar och fotografier.

Expeditionens huvudsyfte var att undersöka och i längden erhålla ökad kunskap om det antika Cyperns arkeologi och historia från stenålder fram till och med senromersk tid, en period på mer än femtusen år. För att kunna uppnå detta syfte organiserades expeditionen som ett högst rörligt företag, med hela Cypern som sitt undersökningsområde.

I september 1927 avreste expeditionen från Stockholm. De var inbjudna av Sveriges konsul på Cypern.[2]

Lapithos, hösten 1927–våren 1928Redigera

På norra Cypern ligger byn Lapithos. Nära denna plats finns en stor gravplats från bronsåldern (ca 2000–1800 f. Kr.) med hundratals gravar. Expeditionens grävningar här 1927–28 resulterade i mängder av keramik och vapen i koppar och brons.

Enkomi, juni–juli 1930Redigera

Den stora staden Enkomi på östra Cypern var en viktig metropol under den sena bronsåldern med kopparverkstäder, hantverkarkvarter och helgedomar. Här undersöktes en nekropol med rika gravar från den sena bronsåldern (1200-talet f. Kr.) med föremål av guld, silver och elfenben samt hundratals vaser. Gravarna låg under bostadshusen, som grävdes ut långt senare av cypriotiska och franska arkeologer.

Kition, oktober 1929–april 1930Redigera

Svenska Cypernexpeditionens grävningar i Kition började i oktober 1929 och fortsatte till april 1930, med ett avbrott under vintersäsongen. [3]

Ajia Irini, november 1929–Redigera

 
Ajia Irini. Helhetsbild med altaret från utgrävningstillfället under expeditionen.

Många viktiga arkeologiska platser har identifierats av rovgrävare. Kultplatsen vid Ajia Irini på Cyperns nordvästra kust var en sådan. Under sommaren 1929 fick expeditionen besök av en präst, Papa Prokopius. Han hade ertappat en tjuvgrävare på sina ägor vid byn Ajia Irini. Prästen bestämde sig för att överlåta grävningsrätten till de svenska arkeologerna. Platsen visade sig vara en orörd helgedom som använts mer eller mindre oavbrutet ända sedan ca 1200 f. Kr. Men den viktigaste perioden och de flesta fynden dateras till ca 650–500 f. Kr. En armé av terrakottafigurer gömde sig en halvmeter under den sandiga jorden. De 2000 figurerna låg och stod, grupperade i form av en halvcirkel, ungefär som på en teater. Där fanns präster, krigare och vanliga cyprioter. De flesta statyetterna är ett par decimeter höga eller mindre. Många bär fram offergåvor, dansar eller spelar på musikinstrument till gudens ära. Men flera statyer är i naturlig storlek. Imponerande är den så kallade offerprästen, iförd lång klädnad och turban. Enligt utgrävarna bör han ha hållit en offerkniv i sin höjda vänstra hand. Modeller av stridsvagnar med hästar, tjurar med flera figurer symboliserar gudens manliga kraft och fruktbarhet.

VouníRedigera

Fornlämningen Vouní på borgklippan (Vounó betyder berg på grekiska) 270 meter över havet på Cyperns nordvästra kust, med utsikt mot Petra, är platsen för ett monumentalt palats. Palatset användes under mer än hundra år och byggdes om flera gånger under 500/400-talen f. Kr. Arkitekterna var påverkade av både orientalisk och grekisk arkitektur. Det finns inga källor eller färskvatten på Vouní, men på den stora palatsgårdens mitt fanns en stor cistern där regnvatten från taken kunde samlas upp. Ett av föremålen som påträffades här under den svenska Cypernexpeditionen 1928 var Vounihuvudet. Den har det typiska arkaiska leendet, är lätt triangelformat och med en karaktäristisk kalathos i håret. En kalathos är ett sorts diadem med olika motiv. Vounihuvudets diadem består av dansande figurer och rosetter. Det här leendet är användbart för datering och placerar skulpturen vid ca 600-500 f. Kr. Vounihuvudet utgör också en av de mer centrala föremålen i Cypernutställningen på Medelhavsmuseet.

Petra tou Limniti, 1929Redigera

Petra tou Limniti är en liten klippö vid västra delen av Cyperns nordkust, ca 100 meter från kusten. Expeditionen kom att intressera sig för ön under utgrävningarna av Vouni. Här fann man på toppen av ön kulturlager som kunde dateras till stenåldern. Under en dag vid skördetid 1929 genomförde man här utgrävningar och identifierade fyra byggnadsperioder[4].

Fyndens fördelningRedigera

Våren/vintern 1931 var grävningarna över och pengarna slut. I enlighet med då gällande lagstiftning, delades fynden mellan Cypern och Sverige och mer än hälften av fynden tillföll Sverige. Den totala mängden av fynd från grävningarna uppgår till ca 18 000 föremål. Av dessa erhöll Sverige ca 12 000. Förutom detta finns ett stort skärvmaterial som förvaras i 5000 skokartonger i Medelhavmuseets magasin. Fynden packades i 771 trälådor och fördes till Sverige i mars 1931. Transporten tog ett år på ett av Svenska Orientlinjens fartyg.

I flera år förvarades Cypernsamlingarna i kvarteret Krubban i den Oxenstiernska malmgården. De var helt otempererade och klimatväxlingarna blev därmed mycket dramatiska. Många unika föremål förstördes. Stenskulptur och keramik sprack i den starka kylan. Pressklipp från 1930-talet beskriver den svåra situationen. År 1942 ställde Historiska museet i Stockholm ut en mängd föremål från Svenska Cypernexpeditionen i utställningen "Före Fidias".

ReferenserRedigera

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera