Carl Ehnemark
Carl Magnus Ehnemark, född 4 mars 1803 i Karlshamn, död 18 januari 1874 i Nättraby, var en svensk sjöofficer och sjöförsvarsminister.
Biografi redigera
Ehnemark utnämndes 1821 till underlöjtnant, 1824 till sekundlöjtnant, 1830 till premiärlöjtnant, 1841 till kaptenlöjtnant, 1846 till kapten, 1853 till kommendörkapten och 1857 till konteramiral. Han tjänstgjorde 1828–32 i franska marinen och deltog därunder i expeditionen till Algeriet 1830 och blockaden av Lissabon 1831. 1851–57 var han chef för Sjöförsvarets kommandoexpedition och 1857–62 minister och chef för Sjöförsvarsdepartementet 1857–1862. Han tjänstgjorde därefter som befälhavande amiral och kommendant i Karlskrona 1862–1868. 1866 utnämndes Ehnemark till chef för flottan.[2]
Familj redigera
Carl Ehnemark var son till grosshandlaren Adam Ehnemark och hans hustru Petronella Elisabeth Lorich. Gifte sig med Hedvig af Klint, dotter till konteramiral Carl af Klint.
Akademiledamotskap redigera
- Ledamot 1:a klass av Kungliga Krigsvetenskapsakademien (1855)
- Hedersledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet (invald 1835, bibliotekarie 1844–1846, hedersledamot 1858)
Utmärkelser redigera
- Kommendör med stora korset av Svärdsorden 1861
- Kommendör av första klassen av Sankt Olavs orden 1858
- Riddare av Sankt Annas ordens första klass
- Riddare av Dannebrogorden
- Riddare av Hederslegionen
Källor redigera
- Svenska marinens högre chefer 1700–2005, Rune Kjellander, Probus förlag, Stockholm 2007 (ISBN 978-91-87184-83-3)
Noter redigera
- ^ ”Svenska: Träsnitt: Carl Magnus Ehnemark. Svensk försvars- och marinminister, amiral.”. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Tr%C3%A4snitt_-_Sj%C3%B6historiska_museet_-_SB_267.tif. Läst 4 januari 2018.
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
| Företrädare: Carl Ulner |
Sveriges sjöförsvarsminister 1857–1862 |
Efterträdare: Baltzar von Platen |