Carl-Gustaf Eng,[1] född 31 oktober 1904 i Tjärstads församling i Östergötlands län, död 20 juni 1986 i Lidingö församling i Stockholms län,[2] var en svensk militär.

Carl-Gustaf Eng
Carl-Gustaf_Eng.jpg
Information
Född31 oktober 1904
Tjärstads församling i Östergötlands län, Sverige
Död20 juni 1986 (81 år)
Lidingö församling i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenMarinen
Tjänstetid1925–1960
GradÖverstelöjtnant

Biografi redigera

Eng avlade studentexamen i Linköping 1923. Han avlade marinofficersexamen vid Sjökrigsskolan 1925 och utnämndes samma år till fänrik vid Vaxholms kustartilleriregemente,[3] där han befordrades till underlöjtnant 1927 och till löjtnant 1928. Han studerade vid Gymnastiska Centralinstitutet 1927–1928 och 1928–1929, gick allmänna kursen vid Sjökrigshögskolan 1929–1930, gick minkursen vid där 1931–1932 och gick stabskursen där 1932–1933.[4] År 1936 befordrades han till kapten, varpå han tjänstgjorde vid Marinstaben och Försvarsstaben 1936–1939.[3] Han var lärare i minlära på kustartillerilinjen vid Sjökrigsskolan 1939–1942[3][5] och stabschef vid Göteborgs kustartilleriförsvar 1942–1949. Han befordrades till major 1943 och till överstelöjtnant 1946. Eng var tygmästare vid Blekinge kustartilleriförsvar 1949–1957 och chef för Minbyrån i Marinförvaltningen 1957–1960.[3]

Carl-Gustaf Eng invaldes 1943 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet[6] och 1948 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[7]

I en nekrolog berättas följande om Carl-Gustaf Eng: ”Redan under sina första officersår gjorde han sig känd som en skicklig minör med stor fallenhet för teknik och manöverkonst i dåtidens ångkranpråm – dominerade mineringssystem. Han var också en skicklig navigatör och besatt ett stort mått av sjömansskap, varom åtskilliga berättelser fortfarande finns bevarade. En sådan handlar om hans uppmärksammade insats under krigsövningen mot Gotland 1928, som inleddes med en svårartad storm. Eng var då ålagd att med den lilla vedettbåten 15 samoperera med kustflottan i ett företag som började utanför Finska Vikens mynning. Förmodligen glömdes den lilla vedettbåten bort i de stora sammanhangen och överraskningen var därför stor när Eng i gryningen kom uppdykande i den våldsamma sjön i rätt position ost om Gotland – uppdykande lär ha varit rätt uttryck eftersom den långa och smala ’cigarren’ Vb 15 bara undantagsvis visade mer än masten ovanför vattenytan.”[8] Eng är begravd på Lidingö kyrkogård.[9]

Utmärkelser redigera

Referenser redigera

  1. ^ I folkbokföringen Karl Gustav Eng.
  2. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, CD-ROM, version 3.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2003).
  3. ^ [a b c d] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 341. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0365.html .
  4. ^ Hafström, Georg, red (1942). Kungl. Sjökrigsskolan 1867–1942. Del 2. Eskilstuna: J.O. Öberg & Son. sid. 381 .
  5. ^ Sveriges statskalender för året 1942. Uppsala. 1942. sid. 425. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/63999/gupea_2077_63999_1.pdf .
  6. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 236. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  7. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 151. ISBN 91-630-4181-2 .
  8. ^ Varenius, Bo (1987). ”Minnesteckningar. Carl-Gustaf Eng”. Tidskrift i sjöväsendet: sid. 216. https://www.koms.se/content/uploads/2013/07/TiS-nr-4-1987.pdf. 
  9. ^ Karl Gustav EngGravar.se
  10. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 113. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/65026/gupea_2077_65026_1.pdf .

Vidare läsning redigera