Berit Carlberg

svensk sångare, skådespelare, regissör och revyprimadonna

Berit Margareta Carlberg, född 4 mars 1942 i Uddevalla, död 17 mars 2021 i Stockholm[1][2], var en svensk sångare, skådespelare, regissör[3][4] och revyprimadonna.[5]

Berit Carlberg
Berit Carlberg sommaren 1994.
Berit Carlberg sommaren 1994.
FöddBerit Margareta Carlberg
4 mars 1942
Uddevalla, Sverige
Död17 mars 2021 (79 år)
Aktiva år1967–2019
BarnRobert
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Berit Carlberg växte upp i Uddevalla med föräldrarna, Gillis och Rosa. Fadern var byggmästare, modern kontorist[6]. Efter skolan arbetade hon som volontär på Kuriren hemma i Uddevalla.[7] Därefter började hon med privata sångstudier hos sångpedagogen Gunnel Högberg-Nygren i Stockholm[7].

1964 kom hon in på lyriska linjen Statens Scenskola i Malmö. Genombrottet kom 1967 med huvudrollen som Hanna Glavari i Glada Änkan mot Jarl KulleOscarsteatern. Carlberg och Kulle spelade operetten 323 föreställningar och Berit Carlberg fick fin kritik bland annat för ovanlig scensäkerhet[3]. Våren 1969 spelade hon i Komedi i mörker mot Jan Malmsjö.

Därefter följde turnéer med Riksteatern med bland annat En skojares dagbok, Den goda människan från Sezuan Kiss Me, Kate och Jeppe på berget. Under tre säsonger var Carlberg revyprimadonna hos Hagge GeigertLisebergsteatern i Göteborg, där hon bland annat gjorde en uppmärksammad imitation av Kjerstin Dellert. Fler revyroller fick hon hos Peter Flack i Örebro och hos Tjadden Hällström i Norrköping. Vid Malmö stadsteater har hon medverkade hon bland annat i Tiggarens Opera med Sven-Bertil Taube och Magnus Uggla som motspelare.

Carlberg är mest känd som Nils Poppes primadonna i en rad operetter och farser på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Deras samarbete började i Vita Hästen (1971) och pågick under 17 säsonger, bland de många uppsättningarna kan nämnas Fars lille påg, Blomman från Hawaii, Två man om en änka och Spanska flugan. Carlberg var också verksam som vissångerska och sjöng in en LP-skiva med texter av Marja Entrich Söta drycker, beska droppar[8] 1985, som fick fem getingar i Expressen.1991 skrev hon boken Med Poppe har jag skrattat mig till lönen[9]. Under flera somrar producerade Berit Carlberg egna föreställningar i Hågelbyparken i Stockholm[3] och under senare år även vid Hebbevillan i Södertälje[10]. Sommaren 2013 spelade Berit Carlberg Pelikanen av August Strindberg på sistnämnda plats. I programmet För att inte tala om alla dessa herrar som hon uppförde på olika platser i landet, sjöng och berättade hon om sina scenvänner Jarl Kulle, Nils Poppe, Hagge Geigert. Ackompanjatör var Oswald Löpare. Carlberg spelade 2019 Konsten att förkorta evigheten av Anders WällhedPoppegården, Gunilla Poppes sommarteater.

1972-1982 var Berit Carlberg gift med scenchefen Bernt Persson[6]

Film och tvRedigera

  • 1972 Oh, mein Poppe! : Ett popperi på en clown (film)
  • 1979 Skeppsredaren
  • 1982 Lita på mig
  • 1994 Fallet Paragon

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1967 Hanna Glavari Glada änkan (Die lustige Witwe)
Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein
Mimi Pollak Oscarsteatern[11]
1969 Lilli Vanessi/Katarina Kiss Me, Kate
Cole Porter, Samuel Spewack och Bella Spewack
Bo Forsberg Riksteatern[12]
1970 Clare En flicka på gaffeln (There's a Girl in My Soup)
Terence Frisby
Bengt Blomgren Riksteatern[13]
1971 Josepha Vita Hästen (Im weißen Rößl)
Ralph Benatzky, Erik Charell och Hans Müller-Einigen
Albert Gaubier Fredriksdalsteatern[14]
1975 Hilma Bengtsson Fars lille påg (Hurra, ein Junge)
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern/
Lisebergsteatern
1976 Gloria Swanson Oskulden från Mölle (Der Keusche Lebemann)
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1977 Fru Perrichon Fantastiska pappa (Le voyage de Monsieur Perrichon)
Eugène Labiche
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1978 Birgit Nilsson, en glad änka Hjälten från Öresund (Der kühne Schwimmer)
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1979 Prinsessa Saint-Labiche Min syster och jag (Meine Schwester und ich)
Ralph Benatzky
Egon Larsson Fredriksdalsteatern
1980 Mimmi, operettprimadonna Mimmi från Möllevången (Adieu, Mimi)
Ralph Benatzky, Alexander Engel och Julius Horst
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1980 Stasa Kokozow Greven av Luxemburg (Der Graf von Luxemburg)
Franz Lehár, Alfred Maria Willner och Robert Bodansky
Ivo Cramér Oscarsteatern[15]
1981 Birgitta von Carping Sten Stensson Stéen går igen
Carro Bergkvist och Arne Wahlberg
Egon Larsson Fredriksdalsteatern
1982 Prinsessan Laya
Suzanne Provence, kabarésångerska
Blomman från Hawaii (Die Blume von Hawaii)
Paul Abraham, Alfred Grünwald, Fritz Löhner-Beda och Imre Földes
Gösta Folke Fredriksdalsteatern[16]
1982 Påfågeln Animalen
Lars Johan Werle och Tage Danielsson
Tage Danielsson Oscarsteatern[17]
1983 Liliane La Fleur Nine
Maury Yeston
Gene Nettles Oscarsteatern[18][19]
1984 Prinsessan Saint-Labiche Min syster och jag (Meine Schwester und ich)
Ralph Benatzky
Berit Carlberg Reginateatern[20]
1986 Josepha Vita Hästen I(m weißen Rößl)

Ralph Benatzky

Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1988 Greta Garbo AB Dun och Bolster! (Der Keusche Lebemann)
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1989 Chefens hustru Hur andra älskar (How the Other Half Loves)
Alan Ayckbourn
Olof Thunberg Intiman[21]
1990 Josefina Pellerin Två man om en änka (Der Regimentspapa)
Rickard Kessler och Heinrich Stobitzer
Claes Sylwander Fredriksdalsteatern
1991 Prinsessan Laya
Suzanne Provence, kabarésångerska
Blomman från Hawaii (Die Blume von Hawaii)
Paul Abraham, Alfred Grünwald, Fritz Löhner-Beda och Imre Földes
Claes Sylwander Fredriksdalsteatern[22]
1999 Hilma Bengtsson Du får pojken (Hurra, ein Junge)
Franz Arnold och Ernst Bach
Berit Carlberg Hågelby friluftsteater[20]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ https://minnessidor.fonus.se/order_info.php?order_id=3842146&set_site_id=2&memorial_page_created=1&design=fonus&sign=28ae739792ac125f98d2e6aef18de3d3
  2. ^ https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/0KW4QM/revyprimadonnan-berit-carlberg-ar-dod
  3. ^ [a b c] ”DN gratulerar: Berit Carlberg”. DN. 6 mars 2017. https://www.dn.se/familj/dn-gratulerar-berit-carlberg/. Läst 9 april 2021. 
  4. ^ https://www.ratsit.se/19420304-Berit_Margareta_Carlberg_Hagersten/1heDPg232QwamFcdQz4c_3E0C6xcoOSiEG5XYZRIkq8
  5. ^ ”Skådespelaren Berit Carlberg död”. Expressen. https://www.expressen.se/gt/berit-carlberg-dod/. Läst 19 mars 2021. 
  6. ^ [a b] ”Vem är det: Svenskt biografiskt handbok”. 31 juli 1997. http://runeberg.org/vemardet/1997/0201.html. Läst 17 april 2021. 
  7. ^ [a b] ”Några ord om Berit Carlberg”. Några ord om Berit Carlberg. https://nojesvirveln.blogspot.com/2021/03/nagra-ord-om-berit-carlberg.html. Läst 17 april 2021. 
  8. ^ ”Smakprov från LP-skivan "Söta drycker, beska droppar" på Soundcloud.”. https://soundcloud.com/beritcarlberg/sets/ur-s-ta-drycker-beska-droppar. Läst 3 maj 2016. 
  9. ^ Eklund, Jonas (2011). Fenomenet Poppe, mellan scen och skratt. sid. 13. Läst 12 april 2021 
  10. ^ ”Wendelas vänner sörjer Berit Carlberg”. Wendelas vänner. 1 april 2021. https://www.facebook.com/Wendelavannerna/?ref=context_row. Läst 9 april 2021. 
  11. ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24820&pos=33. Läst 26 juni 2015. 
  12. ^ Barbro Hähnel (23 juli 1969). ”Berit Carlberg praktfull i ojämn 'Kiss me, Kate'”. Dagens Nyheter: s. 8. https://arkivet.dn.se/tidning/1969-07-23/196/8. Läst 18 juli 2018. 
  13. ^ Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 25. 15 december 1969. https://arkivet.dn.se/tidning/1969-12-15/340/25. Läst 19 januari 2022. 
  14. ^ Bengt Jahnsson (21 juni 1971). ”Poppe och 'Vita Hästen' - ett helgalet förnuft”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-06-21/165/16. Läst 29 mars 2022. 
  15. ^ ”Greven av Luxemburg”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24804&pos=65. Läst 26 juni 2015. 
  16. ^ Bengt Jahnson (18 juni 1982). ”Påkostat med Poppe”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-06-18/162/16. Läst 30 januari 2022. 
  17. ^ ”Animalen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24810&pos=6. Läst 12 juni 2015. 
  18. ^ ”Nine”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25050&pos=106. Läst 15 juni 2015. 
  19. ^ Marcus Boldemann. ”'Nine' på Oscars: Utstuderad fantasi”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1983-09-25&toPublicationDate=1983-09-25. Läst 30 augusti 2015. 
  20. ^ [a b] ”beritcarlberg.se | Biografi”. beritcarlberg.se. https://beritcarlberg.se/biografi/. Läst 19 februari 2022. 
  21. ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1989). ”'Hur andra älskar' på Intima teatern: Komedifars utan temperament”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1989-10-01/266/25. Läst 23 augusti 2015. 
  22. ^ Tove Ellefsen (18 juni 1991). ”Fniss när Poppe sparras”. Dagens Nyheter: s. B4. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-06-18/163/20. Läst 30 januari 2022. 

Externa länkarRedigera