Öppna huvudmenyn

Bävrar (Castoridae) är en familj med vattenlevande däggdjur i ordningen gnagare. Familjen omfattar idag endast släktet Castor med de två arterna europeisk bäver och amerikansk bäver. Fossil har visat att familjen en gång i tiden omfattade en stor mångfald arter och släkten, bland annat det utdöda släktet Castoroides med arten jättebäver. Bävrar bygger fördämningar och blir i genomsnitt cirka 15 år gamla.

Bävrar
American Beaver.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
UnderordningCastorimorpha
FamiljBävrar
Castoridae
Hemprich, 1820
SläkteCastor
Linnaeus, 1758
Utbredning
Locations eurobeaver.png
Båda arternas utbredning. De röda prickarna i Europa representerar inplanterade populationer av amerikansk bäver.
Arter
Hitta fler artiklar om djur med

Innehåll

SystematikRedigera

Bävrar är den enda idag förekommande grupp med djur inom familjen Castoridae, som bara omfattar släktet Castor. På grund av vissa liknande benstrukturer i nedre käken och skallen antogs tidigare att bävrar är närbesläktade med ekorrar (Sciuridae) och de listades en längre tid tillsammans i underordningen Sciuromorpha.[1] Efter flera studier under senare 1900-talet och början av 2000-talet sammanfogas bävrar tillsammans med kindpåsråttor (Geomyidae) och påsmöss (Heteromyidae) i underordningen Castorimorpha.[2]

Amerikansk och europeisk bäver är utseendemässigt liknande men det finns vissa morfologiska skillnader mellan dessa båda arter. DNA-studier visar att europeisk och amerikansk bäver genetiskt är väl åtskilda arter och att hybridisering dem emellan inte är trolig.[3] Bland annat har amerikansk bäver 40 kromosomer medan den europeiska har 48.[3]

Arten jättebäver (Castoroides ohioensis) som förekom i Nordamerika dog ut för cirka 10 000 år sedan. Den kunde bli upp till 2,5 meter lång[4] och den uppskattas ha vägt mellan 60 och 100 kg.[5]

Andra utdöda arter i släktet Castor är[6]:

  • Castor anderssoni, med fynd från Kina
  • Castor californicus, med fynd från Nordamerika
  • Castor jaegeri, oklar fyndplats
  • Castor peninsulatus, oklar fyndplats
  • Castor veterior, med fynd från England

UtseendeRedigera

Bävrar kan nå en längd upp till 75 cm (europeisk bäver) respektive 100 cm (amerikansk bäver) utan svans och en vikt på cirka 20 till 30 kilogram.[7][8] Pälsen är brun och mycket tät. På en kvadratcentimeter hud finns omkring 23 000 hårstrån. Människans hud har bara 600 hårstrån per kvadratcentimeter. Pälsen skyddar djuret mot underkylning och bävrarna rensar den fortlöpande och smörjer in den med ett flottigt ämne, bävergäll. Med sina spolformiga kroppar, med svansen som liknar en fena, och med simhud mellan fingrarna är bävrarna perfekt anpassade till livet i vattnet.[8] När bävrar dyker, stänger de näsan och öronen. De klarar sig under vattnet utan att andas i upp till 15 minuter, men oftast dyker de 4 till 5 minuter.[9]

Utbredning och statusRedigera

Den europeiska bävern fanns tidigare i stora delar av Europa och Asien. Efter många år av jakt och förstöring av dess habitat genom röjning och utdikning, gick antalet bävrar starkt tillbaka och var i flera länder under perioder regionalt utdöd.[9]

I Sverige dödades de sista bävrarna 1871 men sedan bävrar från Norge utplanterades 1922 har den svenska bäverstammen återhämtat sig snabbt.[10] På grund av omfattande skyddsåtgärder och återplantering i sina ursprungliga levnadsområden har arten återhämtat sig. Den nordamerikanska bävern förekommer över stora delar av kontinenten. Runt om i Europa, exempelvis i Finland, består stora delar av bäverbeståndet idag av amerikansk bäver som ett resultat av att man bland annat importerade bävrar från Kanada efter det att den inhemska arten utrotats.[8]

Enligt en studie från 1988 hade den amerikanska bäver vid européernas ankomst i Nordamerika ett bestånd av 60 till 400 miljoner exemplar och det minskade fram till 1980-talet med cirka 90 procent så att 6 till 12 miljoner individer är kvar.[9]

Båda arter listas av IUCN som livskraftig (LC).[11]

EkologiRedigera

Bävrar lever alltid i närheten av vattendrag eller sjöar.[1] Där bygger de sina dammar och hyddor av grenar, kvistar och slam. Dammbyggnaderna har ofta betydande storlek, den hittills längsta hittades 2007 i den kanadensiska delstaten Alberta med en längd på 850 meter.[12] Vanligtvis ligger hyddans ingång under vattenytan. En vuxen bäver kan under en natt gnaga av ett träd med 50 centimeters diameter. När bävern fäller större träd är den enbart ute efter det tunna grenverket högst upp. Är trädet över en viss diameter gnager bävern bara igenom cirka 2/3 av stammen, lagom mycket för att trädet vid nästa kraftiga oväder garanterat kommer att falla. Fenomenet att invänta blåsigt väder har kunnat studeras under många år vid KottlasjönLidingö där en bäverfamilj har etablerat sig sen ett tiotal år tillbaka. Vid tunna stammar gnager bävern helt igenom och släpar sedan ner trädet till sitt vattendrag.

Bävrar går inte i ide utan är aktiva hela året men i nordliga delar av utbredningsområdet är de på grund av is och snö tvungna att stanna i sina bon.[8] Mellan april och juni föds årskullen som kan bestå av upp till fyra ungar. De äter inte ved men fäller träd för att få material till dammbyggen och hyddan. Bävrar fäller vanligen träd med en diameter upp till 25 cm och i sällsynta fall upp till 100 cm. Födan består främst av blad, bark, rötter, kvistar, örter och vattenväxter.[9]

Hannar av bävern lever med samma hona hela livet.[13] Vid födelsen är ungarna väl utvecklade med päls, öppna ögon och en vikt av 230 till 630 g. Med fast föda börjas efter några få veckor men digivning sker upp till tre månader. Ungarna stannar hos sina föräldrar tills de är två år, alltså finns det oftast två kullar, årskullen, som vårdas av modern, och den från det föregående året, som lärs upp i dammbyggnad och trädfällning av fadern. Könsmogna ungdjur etablerar boet vanligen inom 16 km avstånd från föräldrarnas bo. Enstaka exemplar vandrar däremot upp till 110 km för att etablera ett revir. En vildlevande individ i Amerika var uppskattningsvis 24 år gammal när den dog.[9]

Bävern och människanRedigera

EtymologiRedigera

 
Etymologiskt schema för orden bjur och bäver.

Ordet bäver (fornsvenska bæver) lånades in i fornsvenskan från medellågtyska bever och ersatte därmed det äldre inhemska ordet bjur (fornsvenska biur) i namn som Bjurfors och Bjursjön. Båda orden går emellertid tillbaka på den gemensamma urgermanska formen *bebruz och är även besläktat med latinets fiber, litauiskans bęber och sanskrits babhrū ’slags mungo’. Den ursprungliga indoeuropeiska roten till dessa ord betyder ”den brune” och är en reduplicerad bildning av roten till ordet brun, jämför även ordet björn.[14]

Ordets spridning i Europa visar att bävern var känd av indoeuropéerna och roten förekommer i flera europeiska namn, såsom Biberach i Tyskland och Bibrax i Gallien. Den lågtyska formens seger över den inhemska beror enligt Elof Hellquist på bäverns stora betydelse i handeln och på bäverns hastiga tillbakagång i Sverige.[14]

Som matRedigera

Förr var bäver "fattigmansmat", men idag är den mindre vanlig som människoföda. Dock går den att tillaga på en mängd vis och köttet smakar enligt vissa mycket bra.[15] Det förekommer även att restauranger har bäver på menyn[16] och bäversvanssoppa är en rätt.

Vissa vaniljprodukter innehåller även bävergäll, detta är dock nu mycket ovanligt.[17]

BobyggetRedigera

Bävrarnas byggaktivitet har för- och nackdelar. Dammarna som skapas kan översvämma trafikstråk, skogar och åkrar. Gynnsam är fiskar och ankor som bosätter sig i eller vid dammarna och som kan fångas för matlagning. När bäverfamiljen lämnar området och dammen töms återstår näringsrik jord för lantbruket.[9]

PälsRedigera

Efter mitten av 1900-talet blev jakten på bävrar för pälsens skull i Nordamerika överskådlig. Antalet fångade exemplar varierade i USA från 1970-talet till 1990-talet mellan 233 000 och 19 200. Samma värden för Kanada är 405 000 och 342 000.[9]

Jakt på europeisk bäver är i de flesta europeiska stater som ingår i EU enligt habitatdirektivet (92/43/EEG) förbjuden. Undantag är Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige. Där krävs administrativa åtgärder som regler fångst av arten.[18]

GalleriRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, 11:e upplagan
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Rodentia” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b] Kitchener, Andrew (2001). Beavers. Stowmarket: Whittet. sid. 144. ISBN 1-873580-55-X 
  4. ^ Kurtén, B. and E. Anderson (1980). Pleistocene Mammals of North America. Columbia University Press. sid. 236–237. ISBN 0231037333 
  5. ^ Reynolds, P.S. (17 juni 2002). ”How big is a giant? The importance of methods in estimating body size of extinct mammals”. Journal of Mammalogy "83" (2): ss. 321–332. doi:10.1644/1545-1542(2002)083<0321:HBIAGT>2.0.CO;2. 
  6. ^ Castor, Fossilworks, läst 2017-05-21.
  7. ^ Djur i Sveriges natur (1997) s. 90-95
  8. ^ [a b c d] Nordens däggdjur (2004) s. 106-112
  9. ^ [a b c d e f g] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Beavers” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1306-1309. ISBN 0-8018-5789-9 
  10. ^ Björn Ursing (1951). Däggdjur och fåglar. Nordisk Rotogravyr 
  11. ^ CastorIUCN:s rödlista, läst 25 januari 2019.
  12. ^ THE LONGEST BEAVER DAM IN THE WORLD på GeoStrategis.com
  13. ^ Dägg-, grod- och kräldjur (1988) s. 248-250
  14. ^ [a b] Bäver i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
  15. ^ jaktsidan.se, Bra recept till bäver?, <www.jaktsidan.se/>, läst 2013-0219
  16. ^ "Bäver på export till dansk lyxkrog" Dagens Nyheter
  17. ^ ”Extremt ovanligt med vaniljsmak från bävergäll” (på sv-SE). Livsmedelsföretagen. 20 september 2013. https://www.livsmedelsforetagen.se/extremt-ovanligt-med-vaniljsmak-fran-bavergall/. Läst 21 januari 2019. 
  18. ^ Habitatdirektivet, gällande version sedan 2007, med uppdaterade bilagor, svensk version (se bilaga II och V)

Tryckta källorRedigera

Externa länkarRedigera