Öppna huvudmenyn

Anis (Pimpinella anisum L.) är en ört som tillhör familjen flockblommiga växter.

Anis
Koehler1887-PimpinellaAnisum.jpg

Från Franz Eugen Köhler: Köhler's Medizinal-Pflanzen, 1887


  • A Kvisttopp med smala blad, och undre del av kvisten med stora blad jämte pålrot i naturlig storlek

Alla följande bilder är förstorade

Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAraliaordningen
Apiales
FamiljFlockblommiga växter
Apiaceae
SläkteBockrotsläktet
Pimpinella
ArtAnis
P. anisum
Vetenskapligt namn
§ Pimpinella anisum
AuktorL.
Apiaceae Pimpinella anisum.jpg
Hitta fler artiklar om växter med

BeskrivningRedigera

 
Dill
 
Persilja
 
Selleri

Anis är ettårig. Blommar i juliaugusti. Blomman har diametern 3 mm. Frukterna är 3 × 5 mm.

De övre bladen är smala och påminner om dill; de nedre är större och liknar mest persilja. Roten är en pålrot. Stjälken påminner mycket om selleri.

Kromosomtal 2n = 2n=18 och 2n = 20.

InnehållsämnenRedigera

Mängden av olika ämnen i anisfrö varierar stort med växtplats och väderförhållandena under växtåret. Typiska värden är:

Ämne  Halt (%) 

Nitrogenfria extrakter 22 – 28
Ickeflyktig olja 8 – 23
Protein 18
Vatten 9 – 13
Kostfiber 12 – 25
Flyktig olja 2 – 7
Stärkelse 5

HabitatRedigera

Anisen kommer ursprungligen från trakterna kring Medelhavet och introducerades i Sverige på 1300-talet,[1] och finns nu odlad och förvildad även i södra och mellersta Sverige.

BiotopRedigera

Lätt, näringsrik, väldränerad jord.

EtymologiRedigera

  • Artepitetet kommer från det grekiska ordet ἄνηθον (aneton), som betyder dill. Anis blir ofta förväxlad med dill.

AnvändningRedigera

Den färska växten kan användas som en grönsak, men detta är inte den huvudsakliga användningen. Det är i stället fröna, som utnyttjas.

Genom vattenångadestillering av anisfrukter utvinns en gul, flyktig eterisk olja, anisolja, består av cirka 90 % anetol och mindre mängder av bl a 4-anisaldehyd, estragol och pseudoisoeugenyl-2-metylbutyrat.

Anisolja kan användas för framställning av parfym och liknande.

Anisens frön används som kryddor i bröd, i likör och i andra spritdrycker, till exempel i Absint, Aguardiente, Anisette, Arrak, Jägermeister, O. P. Anderson, Ouzo, Pernod, Raki, Ricard och Skåne Akvavit.

Anetol är mindre lösligt i vatten än etanol, varför vissa aniskryddade spritdrycker blir opaka när de späds ut med vatten.

Anis kan även användas medicinskt. En dekokt på anisfrö har använts mot hosta och för att minska gasbildning vid matspjälkning (flatulens). Kan även fungera som afrodisiakum.

Enligt folktro kan anis hjälpa mot mardrömmar och förtrollning ("Ont öga").

FörfalskningarRedigera

 
Stjärnanis

Anis har en smak som påminner om lakrits. Produkter med lakritssmak kan ibland innehålla anis som smakförstärkare eller ersättning för lakritsrot.

Kinesisk stjärnanis innehåller också anethol, men är inte nära släkt med anis. Eftersom den har en liknande smak och arom har den i västvärlden blivit ett billigare alternativ till anis, för såväl bakning som likörproduktion.

SkadedjurRedigera

Larver från vissa fjärilar, t ex klintmalmätare (Eupithecia centaureata) och absintmalmätare (Eupithecia absinthiata) har anis som favoritföda.

BilderRedigera

KuriosaRedigera

  • Många papegojor tycker om doften av anis. Därför blandas det ofta in i fågelsand och gritt.
  • Om pimpinella hos Bellman, se: Pimpinella.
  • Anis och även fänkålsfrön sägs öka mjölkproduktionen hos ammande mödrar, och påstås lindra kolik hos spädbarn.

NoterRedigera

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Externa länkarRedigera