Anis (Pimpinella anisum L.) är en ört som tillhör familjen flockblommiga växter.

Anis

Från Franz Eugen Köhler: Köhler's Medizinal-Pflanzen, 1887


  • A Kvisttopp med smala blad, och undre del av kvisten med stora blad jämte pålrot i naturlig storlek

Alla följande bilder är förstorade

Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAraliaordningen
Apiales
FamiljFlockblommiga växter
Apiaceae
SläkteBockrotsläktet
Pimpinella
ArtAnis
P. anisum
Vetenskapligt namn
§ Pimpinella anisum
AuktorL.

Beskrivning redigera

 
Dill
 
Persilja
 
Selleri

Anis är ettårig. Blommar i juliaugusti. Blomman har diametern 3 mm. Frukterna är 3 × 5 mm.

De övre bladen är smala och påminner om dill; de nedre är större och liknar mest persilja. Roten är en pålrot. Stjälken påminner mycket om selleri.

Kromosomtal 2n = 2n=18 och 2n = 20.

Innehållsämnen redigera

Mängden av olika ämnen i anisfrö varierar stort med växtplats och väderförhållandena under växtåret. Typiska värden är:

Ämne  Halt (%) 

Nitrogenfria extrakter 22 – 28
Ickeflyktig olja 8 – 23
Protein 18
Vatten 9 – 13
Kostfiber 12 – 25
Flyktig olja 2 – 7
Stärkelse 5

Habitat redigera

Anisen kommer ursprungligen från trakterna kring Medelhavet och introducerades i Sverige på 1300-talet,[1] och finns nu odlad och förvildad även i södra och mellersta Sverige.

Biotop redigera

Lätt, näringsrik, väldränerad jord.

Etymologi redigera

  • Artepitetet kommer från det grekiska ordet ἄνηθον (aneton), som betyder dill. Anis blir ofta förväxlad med dill.

Användning redigera

Den färska växten kan användas som en grönsak, men detta är inte den huvudsakliga användningen. Det är i stället fröna, som utnyttjas.

Genom vattenångadestillering av anisfrukter utvinns en gul, flyktig eterisk olja, anisolja, består av cirka 90 % anetol och mindre mängder av bl a 4-anisaldehyd, estragol och pseudoisoeugenyl-2-metylbutyrat.

Anisolja kan användas för framställning av parfym och liknande.

Anisens frön används som kryddor i bröd, i likör och i andra spritdrycker, till exempel i Absint, Aguardiente, Anisette, Arrak, Jägermeister, O. P. Anderson, Ouzo, Pernod, Raki, Ricard och Skåne Akvavit.

Anetol är mindre lösligt i vatten än etanol, varför vissa aniskryddade spritdrycker blir opaka när de späds ut med vatten.

Anis kan även användas medicinskt. En dekokt på anisfrö har använts mot hosta och för att minska gasbildning vid matspjälkning (flatulens). Kan även fungera som afrodisiakum.

Enligt folktro kan anis hjälpa mot mardrömmar och förtrollning ("Ont öga").

Förfalskningar redigera

 
Stjärnanis

Anis har en smak som påminner om lakrits. Produkter med lakritssmak kan ibland innehålla anis som smakförstärkare eller ersättning för lakritsrot.

Kinesisk stjärnanis innehåller också anethol, men är inte nära släkt med anis. Eftersom den har en liknande smak och arom har den i västvärlden blivit ett billigare alternativ till anis, för såväl bakning som likörproduktion.

Skadedjur redigera

Larver från vissa fjärilar, t ex klintmalmätare (Eupithecia centaureata) och absintmalmätare (Eupithecia absinthiata) har anis som favoritföda.

Bilder redigera


Noter redigera

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Externa länkar redigera