Anis

Anis (Pimpinella anisum L.) är en ört som tillhör familjen flockblommiga växter.

Anis
Från Franz Eugen Köhler: Köhler's Medizinal-Pflanzen, 1887 A Kvisttopp med smala blad, och undre del av kvisten med stora blad jämte pålrot i naturlig storlek Alla följande bilder är förstorade 1 Blomknopp 2 Blomma 3 Ståndare 4 Pollenkorn 5 Fruktämne under pistill med två märken 6 Dito, upskuret på längden 7 Dito, uppskuret på tvären 8 Frukt 9 Dito, uppskuret på längden 10 Dito, uppskuret på tvären
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Araliaordningen Apiales
Familj	Flockblommiga växter Apiaceae
Släkte	Bockrotsläktet Pimpinella
Art	Anis P. anisum
Vetenskapligt namn
§ Pimpinella anisum
Auktor	L.
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Beskrivning

Dill

Persilja

Selleri

Anis är ettårig. Blommar i juli — augusti. Blomman har diametern 3 mm. Frukterna är 3 × 5 mm.

De övre bladen är smala och påminner om dill; de nedre är större och liknar mest persilja. Roten är en pålrot. Stjälken påminner mycket om selleri.

Kromosomtal 2n = 2n=18 och 2n = 20.

Innehållsämnen

Mängden av olika ämnen i anisfrö varierar stort med växtplats och väderförhållandena under växtåret. Typiska värden är:

Ämne	Halt (%)
Nitrogenfria extrakter	22 – 28
Ickeflyktig olja	8 – 23
Protein	18
Vatten	9 – 13
Kostfiber	12 – 25
Flyktig olja	2 – 7
Stärkelse	5

Habitat

Anisen kommer ursprungligen från trakterna kring Medelhavet och introducerades i Sverige på 1300-talet, och finns nu odlad och förvildad även i södra och mellersta Sverige.

Biotop

Lätt, näringsrik, väldränerad jord.

Etymologi

• Släktnamnet Pimpinella ska inte förväxlas med Pimpinell, som är ett traditionellt namn på Sanguisorba minor.

• Artepitetet kommer från det grekiska ordet ἄνηθον (aneton), som betyder dill. Anis blir ofta förväxlad med dill.

Användning

Den färska växten kan användas som en grönsak, men detta är inte den huvudsakliga användningen. Det är i stället fröna, som utnyttjas.

Genom vattenångadestillering av anisfrukter utvinns en gul, flyktig eterisk olja, anisolja, består av cirka 90 % anetol och mindre mängder av bl a 4-anisaldehyd, estragol och pseudoisoeugenyl-2-metylbutyrat.

Anisolja kan användas för framställning av parfym och liknande.

Anisens frön används som kryddor i bröd, i likör och i andra spritdrycker, till exempel i Absint, Aguardiente, Anisette, Arrak, Jägermeister, O. P. Anderson, Ouzo, Pernod, Raki, Ricard och Skåne Akvavit.

Anetol är mindre lösligt i vatten än etanol, varför vissa aniskryddade spritdrycker blir opaka när de späds ut med vatten.

Anis kan även användas medicinskt. En dekokt på anisfrö har använts mot hosta och för att minska gasbildning vid matspjälkning (flatulens). Kan även fungera som afrodisiakum.

Enligt folktro kan anis hjälpa mot mardrömmar och förtrollning ("Ont öga").

Förfalskningar

Stjärnanis

Anis har en smak som påminner om lakrits. Produkter med lakritssmak kan ibland innehålla anis som smakförstärkare eller ersättning för lakritsrot.

Kinesisk stjärnanis innehåller också anethol, men är inte nära släkt med anis. Eftersom den har en liknande smak och arom har den i västvärlden blivit ett billigare alternativ till anis, för såväl bakning som likörproduktion.

Skadedjur

Larver från vissa fjärilar, t ex klintmalmätare (Eupithecia centaureata) och absintmalmätare (Eupithecia absinthiata) har anis som favoritföda.

Bilder

• 

  Blommande anis
  Lägg märke till skillnaden i bladens utseende högt uppe på stjälken och nära marken

• 

  Nyskördade anisfrön

• 

  Torkade anisfrön

• 

  Mikroskopbild av ett uppskuret anisfrö

• 

  Så här kan det se ut, när anis förväxlas med dill

• 

  I glasen utseendet efter utspädning med vatten

• 

  Anisolja

Externa länkar

• Den virtuella floran

• Wikimedia Commons har media som rör Anis.
  Bilder & media