Öppna huvudmenyn

Anders Johan Österling, född 13 april 1884 i Helsingborg, död 13 december 1981 i Stockholm[1] och begravd på Falsterbo kyrkogård, var en svensk poet, författare, översättare, litteraturkritiker och ständig sekreterare i Svenska Akademien. Han var son till Hans Österling som var redaktionssekreterare på Skånska Dagbladet i Malmö. Fadern var under sin tid som tidningsman i Helsingborg, där Anders Österling föddes, även förläggare av August Strindberg och Ola Hansson.[2]

Anders Österling
Anders Österling
Anders Österling
Född13 april 1884
Helsingborg
Död13 december 1981 (97 år)
Stockholm
YrkeFörfattare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam19041981
Make/makaGreta Sjöberg
SläktingarHans Österling (far)
Arbetar här i Djurgårdshemmet, ur filmen Varje dag en världsrevy (1937).

BiografiRedigera

Anders Österling växte upp i Malmö och var barndomsvän med Sture Berggren. Österling hade svårigheter i matematik i skolan, varför han övergick från läroverket i Malmö till Lunds privata elementarskola, där han undervisades av bland annat Ludvig Widell och David Bergendal. Redan under läroverksåren skrev han om litteratur i Svenska Dagbladet och hans svensklärare befriade honom under de sista åren av gymnasiet från uppsatsskrivning med motiveringen "dina uppsatser kan jag läsa i tidningen".[3] Han tog studenten i Lund 1904. 1907 gjorde han en studieresa till Paris, där han åhörde Henri Bergsons föreläsningar, vilket han senare betecknade som en avgörande impuls.

Han anställdes 1909 vid universitetsbiblioteket i Lund som extra ordinarie amanuens (samtidigt började Gunnar Carlquist sin tjänstgöring). Chef över institutionen var Carl af Petersens och bland kollegorna fanns bland andra Bert Möller. I umgängeskretsen i Lund fanns både Bengt Lidforss, Fredrik Böök och Anders Trulson. 1913 befordrades han till ordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket i Lund, och året efter tog han en filosofie licentiatexamen, också i Lund. Han arbetade på biblioteket i Lund till 1919. Under sin studietid bodde Österling på Svanegatan i Lund, granne med Christian Günther och Österling gästade både Den yngre gubben och Tuakotteriet men var själv aldrig medlem.

1907–1918 var han litterär medarbetare i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. 1919 anställdes han som chef för den litterära avdelningen i Svenska Dagbladet i Stockholm och flyttade då från Gyllenkroks allé i Lund till Stockholm och en villa på Nyängsvägen 10 i Äppelviken. I Äppelviken bodde Anders Österling med sin familj i närmare arton år, åren 1919–1936. Åren i Äppelviken har han beskrivit i poetisk form i diktsamlingen Horisonter, 1939. År 1919, samma år som han anställdes vid Svenska Dagbladet, invaldes han på stol nr 13 i Svenska Akademien efter Karl Alfred Melin. Han var då dess yngste ledamot någonsin, och med sina 62 år som ledamot av denna akademi är han också den som varit en av "De aderton" längst av alla i akademins historia. 1936 blev han filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet. Samma år utsågs han till redaktör för Svenska Akademiens Post- och Inrikes Tidningar och sökte sig också över till Stockholms-Tidningen. Anders Österling stannade på Stockholms-Tidningen till tidningens nedläggning i februari 1966. Under de trettio åren på Stockholms-Tidningen blev hans intresse för utländsk litteratur alltmer utpräglat. Under sina sista år medverkade han i Sydsvenska Dagbladet Snällposten.[2] 1941 blev Österling vald till ständig sekreterare i Svenska Akademien.

Anders Österling var från 1916 gift med Greta Sjöberg (1886-1966), som tidigare varit gift med Verner von Heidenstam.

FörfattarskapRedigera

Enligt författaren själv inleddes författarkarriären med dikter skrivna under pseudonym i Malmötidningens veckobilaga; det mesta som imitationer av Ola Hansson, Emil Kléen och K.G. Ossiannilsson. Han angav kontakten med Ernst Norlind som ovärderlig och Österlings första dikter publicerades i publikationen "Från Skåne" i Norlinds redaktion när Österling var 19 år. Anders Österlings första diktsamling, Preludier (1904), utkom samma år som han blev student, och väckte uppmärksamhet genom en yppig, romantiserande formgivning, ett rikt stämningsliv och en skönhetslängtan som gärna lyfte sig till hymnens tongångar. Den följdes av diktsamlingarna Offerkransar (1905) och Hälsningar (1907), det lyriska dramat Nattens röster (1906) och versberättelsen Döden inkognito (1908) vittnande om vilken lätthet och behag versen gav sig som hans uttrycksmedel, liksom hur villigt hans ingivelse fann motiv till dikter tack vare känslans lättrörlighet och givmildhet.

Årets visor (1907) och Blommande träd (1910) gav vittnesbörd om att han sökte närma sig verkligheten, det obetydliga, näraliggande i världen och finna det poetiskt, förenkla diktionen och flärdlöst tolka idyllernas själiska skönhet. Norrlandsresan (1908) följdes av sagospelet Bäckahästen (1909), rikt på skånska landskapsstämningar. Kurt Atterberg uppkallade en opera efter detta verk. Med Facklor i stormen (1913) utvidgades hans register på ett oväntat sätt; dikterna i denna samling tolkar en uppslitande kärlekskris och döljer ej heller dess erotiska fasetter eller diktjagets ibland ohöviska beteende.[4] Sånger i krig (1917) var ekon av första världskriget medan Idyllernas bok (1917) är melodisk, finstämd, fyllig, livsbejakande och skönhetsdrucken lyrik.

Drömmare och romantiker till sitt kynne visar han frändskap med Atterbom och den engelska sjöskolan och har med älskvärd och innerlig konst varit Skånes skaldiska tolk på ett i förhållande till A.U. Bååths och Ola Hanssons tidigare poesi fullt självständigt sätt. I Fränder och främlingar (1912) lämnade Österling utsökta tolkningar av engelsk, fransk, italiensk, tysk och dansk poesi; han har även översatt Hugo von Hofmannsthals Elektra (1911).

Människor och landskap (1910), Minuter och sekunder (1912) och Tidsstämningar (1916) innehåller reseskisser och lyriska stämningsbilder från skilda länder och litterära essäer; Dagens gärning (1921) är ett urval av Österlings tidningsuppsatser, i vilka lyrikern uppenbarat sig som en lärd och skicklig psykologisk och estetisk kritiker med en förfinad och behagfull stil. Dessutom har Österling offentliggjort ett kort Minne af K. A. Melin (i Svenska akademiens Handlingar ifrån år 1886, band XXXI, 1920) och ett utförligare av C.A. Hagberg (Svenska akademiens Handlingar ifrån år 1886, band XXXIII), utgiven i utvidgad form, Carl August Hagberg (1921). Valda dikter utkom 1914 och i nytt urval 1919; Samlade Dikter 1–2 1945–46.

Österlings bana som författare blev den längsta i svensk litteraturhistoria, och han förblev öppen och nyfiken inför yngre generationer och deras litterära innovationer. I hans näst sista diktsamling Sent i livet 1970 finns en dikt om Hippies i San Francisco som uttrycker den 85-årige diktarens uppskattning inför den nya tidens musik och dess utövare – kanske inte så förvånande med tanke på att Österlings egen poesi från början varit full av sensuella och ibland erotiska uttryck.

Kritiker och ständig sekreterareRedigera

Som kritiker i dagspressen och sekreterare i Svenska Akademien visade han på samma sätt ett öppet sinne för nyare och modernistisk litteratur. På 40- och 50-talen, då Österling var ständig sekreterare och hade ett stort inflytande på Akademiens utseende av Nobelpristagare, kom prisets status att kraftigt höjas och etableras som en mer samtida utmärkelse.[källa behövs] Han blev nära vän med Hjalmar Gullberg.

När Svenska Akademiens femtioåriga Nobelprissekretess bröts 2012 framkom det att J.R.R. Tolkien var föreslagen för nobelpriset 1961 men att han dömdes ut av Österling med motiveringen att hans prosa inte höll måttet.[5] Österling var känd som en sträng och analytisk kritiker men var inte främmande för moraliska, politiska och taktiska avvägningar i sina nobelprisutlåtanden.[6] Han var bland annat starkt kritisk till Samuel Becketts och Vladimir Nabokovs kandidaturer och ifrågasatte om det kommunistiska engagemanget hos Pablo Neruda var förenligt med nobelprisets syfte.[7]

BibliografiRedigera

  • Colliander, Selma (1939). Anders Österlings under åren 1902–1938 utgivna skrifter: bibliografi. Lund. Libris länk 
  • Colliander, Selma (1944). Anders Österlings under åren 1902–1938 utgivna skrifter: bibliografi. Suppl. 1, Anders Österlings under åren 1939–1943 utgivna skrifter. Lund. Libris länk 
  • Tottie, Thomas (1964). Anders Österlings skrifter 1944–1963: bibliografi. Stockholm: Norstedt. Libris länk 
  • Willers, Uno (1974). Anders Österling: en bibliografi, 1964–1974. Acta Bibliothecae regiae Stockholmiensis, 0065-1060 ; 20. Stockholm. Libris länk. ISBN 91-7000-036-0 
  • Preludier (1904)
  • Offerkransar (1905)
  • Nattens röster (1906)
  • Hälsningar (1907)
  • Årets visor (1907)
  • Döden inkognito (1908)
  • Norrlandsresan (1908)
  • Bäckahästen (1909)
  • Människor och landskap (1910)
  • Blommande träd 1907–1909 (1910)
  • Minuter och sekunder (1912)
  • Fränder och främlingar (1912)
  • Facklor i stormen (1913)
  • Tidsstämningar (1916)
  • Sånger i krig (1917)
  • Idyllernas bok (1917)
  • Valda dikter (1919)
  • Dagens gärning (1921)
  • De sju strängarna (1922)
  • En fläkt av Indien (1923)
  • Levant (1924)
  • Jordens heder (1927)
  • Tonen från havet (1933)
  • Nya valda dikter (1934)
  • Skånska utflykter (1934)
  • Tio års teater 1925–1935 (1936)
  • Horisonter (1939)
  • Livets värde (1940)
  • Samlade dikter. 1 (1945)
  • Samlade dikter. 2 (1946)
  • Årens flykt (1947)
  • Jacob Jonas Björnståhl: minnesteckning
    (1947)
  • Samlade dikter (1949)
  • Skånska motiv (1950)
  • 6 dikter ur idyllernas bok (1952)
  • Vårens löv och höstens (1955)
  • Nicolovius och Söderslätt: kring de
    gamla prästgårdarna i Skåne
    (1957)
  • Skånska utflykter (1958)
  • Albert Ulrik Bååth: minnesteckning (1960)
  • En diktkrans (1961)
  • Dikten och livet: essäer (1961)
  • Ola Hansson: minnesteckning (1966)
  • Minnets vägar (1967)
  • Dikter (1970)
  • Sent i livet: dikter (1970)
  • Längtan till Italien (1971)
  • Idyllernas bok: valda dikter (1974)
  • Poesi och skånskt friluftsmåleri (1976)
  • Ögonblick: dikter 1971–78 (1978)
  • Hundra dikter (1981)
  • Grinden åt havet: ett urval dikter 1904–1978 (1985)
Översättningar
  • Hugo von Hofmannsthal: Elektra: tragedi i en akt (Bonnier, 1911)
  • Fränder och främlingar: ett häfte lyriska öfversättningar (Bonnier, 1912). Ny uppl., tillökad och genomsedd, 1921
  • John Galsworthy: Broderskap (Fraternity) (Svenska Andelsförlaget, 1918)
  • Johann Wolfgang von Goethe: Ur min levnad: dikt och sanning (Bonnier, 1923–1925)
  • Anders Österling: Samlade dikter. 4, Fränder och främlingar (Bonnier, 1925)
  • Jean Giraudoux: Trojanska kriget blir inte av: pjäs i två akter (La guerre de Troie n'aura pas lieu) (Bonnier, 1938)
  • Hermann Hesse: Själens spegel: valda noveller (Bonnier, 1939) [utg. 1941]
  • Thomas Mann: De ombytta huvudena: en indisk legend (Bonnier, 1941)
  • Percy Bysshe Shelley: Den befriade Prometheus: lyriskt drama i fyra akter (Prometheus unbound) (Bonnier, 1942)
  • Johannes V. Jensen: Den långa resan (översättning Ingeborg Essén och Britte-Marie Wendbladh, dikterna ... till svenska av Anders Österling, Bonnier, 1944)
  • Salvatore Quasimodo: Poesie (Italica, 1959)
  • Italiensk klassisk lyrik i svensk tolkning (Italica, 1962)
  • Thornton Wilder: Vår lilla stad: pjäs i tre akter (otryckt översättning för Svenska teatern 1964)
  • Modern italiensk lyrik (Italica, 1964)
  • Italiensk lyrik från nio sekler (Bonnier, 1965)
  • Umberto Saba: Poesie (Italica, 1966)
  • Giuseppe Ungaretti: Poesie (Italica, 1968)
  • Eugenio Montale: Poesie (Italica, 1972)
  • François-René de Chateaubriand: Minnen från andra sidan graven (Forum, 1973)
  • Tommaso Campanella: La città del sole = Solstaten (översättning Paul Enoksson, två sonetter och en madrigal tolkade av Anders Österling, Italica, 1974)
  • Eugenio Montale: Dikter (Bonnier, 1975)

Priser och utmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund, Riksarkivet 2003
  2. ^ [a b] Svenskt översättarlexikon, Jenny Westerström, "Anders Österling, 1884-1981".
  3. ^ Linder, E Hj. Fyra decennier av 1900-talet, 2. utg., Stockholm 1958, s.218
  4. ^ Linder, E Hj. Fyra decennier, Stockholm 1958, s.224f
  5. ^ http://www.guardian.co.uk/books/2012/jan/05/jrr-tolkien-nobel-prize, läst 14 april 2012
  6. ^ ”Greene tvåa på listan 1961”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/greene-tvaa-pa-listan-1961/. Läst 10 januari 2014. 
  7. ^ Kaj Scheuler (2 januari 2014). ”Svenska Akademien ratade både Beckett och Nabokov”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/svenska-akademien-ratade-immoralisk-succeroman_8864390.svd. Läst 10 januari 2014. 
  8. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 12 (1950–1959), p. 122, digital avbildning.

Vidare läsningRedigera

  • Lundberg, Johan (2000). En evighet i rummets former gjuten: dekadenta och symbolistiska inslag i Sven Lidmans, Anders Österlings och Sigfrid Siwertz lyrik 1904-1907. Eslöv: B. Östlings bokförl. Symposion. Libris länk. ISBN 91-7139-480-X 
  • Segerstedt, Torgny T. (1990). Två essäer upplästa i Svenska akademien. Stockholm: Svenska Akademien. Libris länk 
  • Westerström, Jenny (2013). Den unge Anders Österling: en litteraturmänniskas alla sidor 1884-1919. Stockholm: Atlantis. Libris länk. ISBN 9789173535953 
  • Westerström, Jenny (2013). Den ständige Anders Österling: en litteraturmänniskas alla sidor 1919-1981. Stockholm: Atlantis. Libris länk. ISBN 9789173536219 
  • Österling, Karin (1996). Skribentens landskap: Anders Österling och hans närmsta krets. Stockholm: Carlsson. Libris länk. ISBN 91-7203-149-2 

WebbkällorRedigera

Externa länkarRedigera