O-Ringen

årlig internationell orienteringstävling i Sverige
(Omdirigerad från 5-dagars)

O-Ringen (tidigare kallad 5-dagars) är en orienteringstävling som avgörs på olika platser i Sverige årligen. Dit kommer orienterare från hela världen. Tävlingen arrangeras i juli, och pågår i sex dagar (fem tävlingsdagar + en "aktivitetsdag") där varje aktiv dag motsvarar en etapp. På den sista etappen tillämpas jaktstart.

O-Ringen
O-Ringen2.jpg
Målgången vid O-Ringen i Skillingaryd 2005
Sport(er)Orientering
MTB-O
Precisionsorientering
PlatsSverige Sverige
TidpunktJuli
År1965-
Tidigare namn5-dagars
Geografisk omfattningVärlden
Denna artikel handlar om orienteringstävlingen O-Ringen. Se även O-ring för packningsmaterialet eller O-ring (BDSM) för BDSM-symbolen.

Det annorlunda namnet kommer från landslagsorienterarnas "fackförening" O-Ringen som bildades 1962 med "Skid-ringen" som förebild[1].

HistoriaRedigera

O-Ringens historia inleddes 1965 i Danmark, Skåne och Blekinge, i ett arrangemang påtänkt av Peo Bengtsson och Sivar Nordström. Inspiration kom från cykelsportens Sexdagars.[2] Första året deltog 156[2] orienterare, men deltagarantalet har sedan dess successivt ökat. 1973 var första året med fler än 10 000 deltagare, och därefter har man vid alla år utom två (1975 och 1977) med marginal legat på över 10 000 deltagare. 1985 nåddes det ännu gällande deltagarrekordet, med 25 021 under det årets Dalarna-arrangemang.[2] Deltagarsnitt över 10 år låg 2019 på 18 200 deltagare[3].

O-Ringen ingick i Världscupen i orientering 1998, 2007 och 2008. O-ringen fick återigen världscupstatus 2018.[4]

År 2009 var prissumman i Elitserien, huvudklasserna för damer och herrar, totalt en halv miljon kronor. Silva Junior Cup gästade O-Ringen där totalresultatet räknades som en deltävling.

Mellan åren 2008 och 2010 fanns multisport representerat i form av O-Ringen Multi. Under 2010 års tävling ingick den tredje etappen av O-Ringen Multi som en deltävling i Svenska Multisportcupen.

BilderRedigera

Separata tävlingarRedigera

Sedan några år tillbaka finns O-Ringen Challenge där löparen springer längre men lättare banor. O-Ringen Challenge är ett sätt att locka till exempel skidåkare att testa orientering, för att kunna tävla på sommaren.

I samband med invigningen av O-Ringen arrangeras ungdoms-sprintstaffetten Bagheerastafetten (tidigare AXA-stafetten) där svenska klubblag samt utländska lag gör upp om segern. I varje lag finns 2 HD14-löpare och 2 HD16-löpare.

Eliten i O-Ringen springer inte den tredje etappen. De springer istället en stadsorientering i staden som arrangerar O-Ringen. Denna tävling hålls på aktivitetsdagen. Detta har man gjort dels för att locka sprintorienterare att springa O-Ringen och för att visa upp orienteringen i staden man är i.

O-Ringen AcademyRedigera

O-Ringen Academy är en utbildningsdel som består av tre delar, International, Leadership och Sports. International är den del som utbildar orienterare från hela världen som vill lära sig mer om orientering för att sedan utveckla detta i sina hemländer. Leadership handlar om svenska ledarutbildningar samt seminarier och föreläsningar. Sports berör mer den fysiska biten med träningsläger i olika former bland annat för juniorer veckan innan O-Ringen.

StatistikRedigera

År Distrikt Centralort Deltagarantal [5] Damsegrare Herrsegrare
1965 Skåne, Blekinge, Danmark Fanns ej 156[5]   Inga-Britt Bengtsson[6]   Nils Bohman[7]
1966 Småland (4), Västergötland Fanns ej 672[5]   Kerstin Granstedt[6]   Juhani Salmenkylä[7]
1967 Östergötland Motala 1 910[5]   Ulla Lindkvist[6]   Kalle Johansson[7]
1968 Västergötland Borås 3 250[5]   Ulla Lindkvist[6]   Åge Hadler[7]
1969 Dalarna Rommehed 5 355[5]   Ulla Lindkvist[6]   Stefan Green[7]
1970 Skåne Kristianstad 6 378[5]   Ulla Lindkvist[6]   Bernt Frilén[7]
1971 Södermanland Malmköping 8 627[5]   Ulla Lindkvist[6]   Hans Aurell[7]
1972 Småland Eksjö 8 253[5]   Ulla Lindkvist[6]   Hans Aurell[7]
1973 Dalarna Rättvik 10 449[5]   Ulla Lindkvist[6]   Bengt Gustafsson[7]
1974 Skåne Kristianstad 10 196[5]   Ulla Lindkvist[6]   Ernst Jönsson[7]
1975 Stockholm Haninge 9 322[5]   Anne Lundmark[6]   Matti Mäkinen[7]
1976 Värmland Ransäter 14 843[5]   Sarolta Monspart[6]   Gert Pettersson[7]
1977 Gotland Visby 7 186[5]   Liisa Veijalainen[6]   Sigurd Dæhli[7]
1978 Västergötland Skara 15 148[5]   Liisa Veijalainen[6]   Kjell Lauri[7]
1979 Närke Örebro 15 842[5]   Britt-Marie Karlsson[6]   Lars-Henrik Undeland[7]
1980 Uppland Uppsala 16 342[5]   Liisa Veijalainen[6]   Lars Lönnkvist[7]
1981 Hälsingland Mohed 20 650[5]   Annichen Kringstad[6]   Jörgen Mårtensson[7]
1982 Norrbotten Luleå 15 003[5]   Annichen Kringstad[6]   Lars Lönnkvist[7]
1983 Småland Anderstorp 24 602[5]   Annichen Kringstad[6]   Håkan Eriksson[7]
1984 Blekinge Bräkne-Hoby 17 469[5]   Karin Gunnarsson[6]   Kent Olsson[7]
1985 Dalarna Falun 25 021[5]   Annichen Kringstad[6]   Joakim Ingelsson[7]
1986 Västergötland Borås 18 790[5]   Annichen Kringstad[6]   Anders Erik Olsson[7]
1987 Östergötland Norrköping 17 413[5]   Katarina Borg[6]   Lars Lönnkvist[7]
1988 Medelpad Sundsvall 17 708[5]   Barbro Lönnkvist[6]   Lars Lönnkvist[7]
1989 Jämtland Östersund 18 609[5]   Barbro Lönnkvist[6]   Niklas Löwegren[7]
1990 Göteborg Göteborg 20 762[5]   Ragnhild Bente Andersen[6]   Per Ek[7]
1991 Västmanland Arboga 16 770[5]   Arja Hannus[6]   Håkan Eriksson[7]
1992 Södermanland Södertälje 19 452[5]   Gunilla Svärd[6]   Allan Mogensen[7]
1993 Halland Falkenberg 14 853[5]   Annika Zell[6]   Petter Thoresen[7]
1994 Ångermanland Örnsköldsvik 14 600[5]   Katarina Borg[6]   Petter Thoresen[7]
1995 Skåne Hässleholm 14 187[5]   Eija Koskivaara[6]   Jörgen Olsson[7]
1996 Värmland Karlstad 16 034[5]   Annika Zell[6]   Jörgen Mårtensson[7]
1997 Västerbotten Umeå 11 179[5]   Katarina Borg[6]   Jörgen Mårtensson[7]
1998 Gästrikland Gävle 13 249[5]   Hanne Staff[6]   Johan Ivarsson[7]
1999 Dalarna Borlänge 15 238[5]   Jenny Johansson[6]   Fredrik Löwegren[7]
2000 Närke Hallsberg 13 740[5]   Hanne Staff[6]   Jimmy Birklin[7]
2001 Uppland Märsta 12 525[5]   Marlena Jansson[6]   Johan Ivarsson[7]
2002 Västergötland Skövde 14 651[5]   Simone Niggli[6]   Mats Haldin[7]
2003 Bohuslän-Dal Uddevalla 14 998[5]   Heather Monro[6]   Mats Haldin[7]
2004 Göteborg Göteborg 13 259[5]   Jenny Johansson[6]   Valentin Novikov[7]
2005 Småland Skillingaryd 12 657[5]   Emma Engstrand[6]   Emil Wingstedt[7]
2006 Hälsingland Mohed 14 050[5]   Simone Niggli[6]   Simonas Krepsta[7]
2007 Östergötland Mjölby 13 793[5]   Simone Niggli[6]   Anders Norberg[7]
2008 Dalarna Sälen 24 375[5][8]   Anne Margrethe Hausken[6]   Tero Föhr[7]
2009 Småland Eksjö 15 589[5][9]   Helena Jansson[6]   Martin Johansson[7]
2010 Örebro län Örebro 16 058[5][10]   Simone Niggli[6]   David Andersson[7]
2011 Hälsingland Mohed 12 939[5][11]   Tove Alexandersson[6]   Erik Rost[7]
2012 Halland Halmstad 21 172[5][12]   Tanja Rjabkina[6]   Olav Lundanes[7]
2013 Norrbotten Boden 12 907[5][13]   Tove Alexandersson [14]   Thierry Gueorgiou[15]
2014 Skåne Kristianstad 22 571 [5][16]   Tove Alexandersson[6]   Thierry Gueorgiou[7]
2015 Västergötland Borås 18 058[17]   Anne Margrethe Hausken[6]   William Lind
2016 Dalarna Sälen 24 313[18]   Tove Alexandersson[19]   Thierry Gueorgiou[19]
2017 Värmland Arvika 15 127[20]   Tove Alexandersson[6]   William Lind[7]
2018 Ångermanland Örnsköldsvik 17 171[20]   Simone Niggli[21]   Magne Dæhli[21]
2019 Östergötland Norrköping 21 221[22]   Tove Alexandersson[6]   Ruslan Glebov[7]
2020 Tävlingen inställd på grund av coronapandemin[23]
2021 Tävlingen inställd på grund av coronapandemin[23]
2022 Uppland Uppsala
2023 Jämtland Åre[24]
2024 Småland Oskarshamn[25]
2025 Småland Jönköping
2026 Göteborg Göteborg[26]

Från och med 2006 redovisas antalet unika deltagare, tidigare år redovisas det genomsnittliga antalet deltagare per tävlingsdag.

Flest segrarRedigera

Damernas elitklassRedigera

Namn Segrar År Klubb(ar)
1   Ulla Lindkvist 8 1967, 1968, 1969, 1970, 1971, 1972, 1973, 1974   OK Tjärnen
2   Tove Alexandersson 6 2011, 2013, 2014, 2016, 2017, 2019   Stora Tuna OK
3   Annichen Kringstad 5 1981, 1982, 1983, 1985, 1986   Stora Tuna IK
3   Simone Niggli 5 2002, 2006, 2007, 2010, 2018   Ulricehamns OK/  OK Tisaren/  OL Norska

Herrarnas elitklassRedigera

Namn Segrar År Klubb(ar)
1   Lars Lönnkvist 4 1980, 1982, 1987, 1988
2   Jörgen Mårtensson 3 1981, 1996, 1997
2   Thierry Gueorgiou 3 2013, 2014, 2016   Kalevan Rasti

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100819211139/http://www.oringen.se/omoringen/vadaroringen/oringensstart.4.2c258249128ed055eaf800014129.html. Läst 30 juli 2010. 
  2. ^ [a b c] ”O-Ringens historia”. oringen.se. Arkiverad från originalet den 3 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190703225916/http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/vad-ar-o-ringen/o-ringens-historia.html. Läst 19 juni 2019. 
  3. ^ ”O-Ringens utveckling - O-Ringen”. www.oringen.se. http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/vad-ar-o-ringen/o-ringen-ab/o-ringens-utveckling.html. Läst 4 maj 2020. 
  4. ^ ”Världscupröra i O-ringen - Sport | SVT.se”. http://www.svt.se/sport/orientering/o-ringen-varldscupen/. Läst 17 augusti 2016. 
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 17 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140317214428/http://oringen.se/omoringen/statistik.932.html. Läst 17 mars 2014.  Statistik, antal deltagare
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az] ”Damvinnare och segermarginal”. Svensk Orientering. https://www.svenskorientering.se/forbundet/Resultatochstatistik/O-Ringen/Damer. Läst 21 maj 2022. 
  7. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay] ”Herrvinnare och segermarginal”. Svensk Orientering. https://www.svenskorientering.se/forbundet/Resultatochstatistik/O-Ringen/Herrar. Läst 21 maj 2022. 
  8. ^ O-Ringen 2008 Arkiverad 15 augusti 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ O-Ringen Småland 2009 Arkiverad 30 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ O-Ringen Örebro 2010 Arkiverad 27 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714223244/http://www.oringen.se/orter/halsingland2011/nyhetsarkiv/nyheter2011/nastan13000personerdeltog.5.5b1ba4213143d9cdaf800015503.html. Läst 1 augusti 2011. 
  12. ^ ”21172 orienterare fick uppleva ett O-Ringen i solsken i Halland!” Arkiverad 31 juli 2012 hämtat från the Wayback Machine.. oringen.se. Läst 7 augusti 2012.
  13. ^ ”12907 orienterare fick uppleva ett O-Ringen i solsken i Boden!”. Arkiverad från originalet den 16 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130816054222/http://www.oringen.se/orter/boden2013/nyhetsarkiv/nyheter2013/12907orienterarefickupplevaettoringenisolskeniboden.3555.html. Läst 28 juli 2013. 
  14. ^ ”Tove vann före Simone”. O-Ringen. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130801003536/http://www.oringen.se/orter/boden2013/nyhetsarkiv/nyheter2013/tovevannforesimone.3544.html. Läst 26 juli 2013. 
  15. ^ ”Äntligen, Thierry!”. O-Ringen. Arkiverad från originalet den 7 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150607092207/http://www.oringen.se/orter/boden2013/nyhetsarkiv/nyheter2013/antligenthierry.3543.html. Läst 26 juli 2013. 
  16. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140801020218/http://oringen.se/orter/skane2014/nyhetsarkiv/nyheter2014/aterupplevden50eupplaganavoringen.4621.html. Läst 29 juli 2014. 
  17. ^ http://oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/nyhetsarkiv/nyheter/2015-07-24-18-058-deltagare-upplevde-o-ringen-2015.html
  18. ^ ”Drömorienteringen i Sälen lockade 24 313 deltagare”. O-Ringen. http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/nyhetsarkiv/nyheter/2016-08-01-dromorienteringen-i-salen-lockade-24-313-deltagare.html. Läst 6 augusti 2016. 
  19. ^ [a b] ”Världsklass på finalen i O-Ringen”. O-Ringen. http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/nyhetsarkiv/nyheter/2016-07-29-varldsklass-pa-finalen-i-o-ringen.html. Läst 6 augusti 2016. 
  20. ^ [a b] ”O-Ringens historia - O-Ringen”. www.oringen.se. Arkiverad från originalet den 3 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190703225916/http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/vad-ar-o-ringen/o-ringens-historia.html. Läst 1 november 2018. 
  21. ^ [a b] Lång, Mårten (27 juli 2018). ”Niggli och Daehli vinnare i O-Ringen”. www.svenskorientering.se. http://www.svenskorientering.se/Grenar/Orientering/Nyheter/NiggliochDaehlivinnareiO-Ringen. Läst 27 augusti 2018. 
  22. ^ http://oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/nyhetsarkiv/nyheter/2019-07-27-tack-for-idag-tack-for-den-har-veckan.html
  23. ^ [a b] ”O-O-Ringen Uppsala flyttas till 2022”. Svensk Orientering. https://www.svenskorientering.se/Nyheter/NyheterStartsida/O-RingenUppsalaflyttastill2022/. Läst 20 april 2021. 
  24. ^ ”Världens största orienteringstävling till Åre - O-Ringen”. www.oringen.se. http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/nyhetsarkiv/nyheter/2017-04-05-varldens-storsta-orienteringstavling-till-are.html. Läst 7 april 2017. 
  25. ^ http://www.svenskorientering.se/Grenar/Orientering/Nyheter/o-ringen2022tillsmalandskusten
  26. ^ ”Göteborg avstår söka friidrotts-EM – i stället kommer O-Ringen”. DN.SE. 5 februari 2020. https://www.dn.se/sport/goteborg-avstar-soka-friidrotts-em-i-stallet-kommer-o-ringen/. Läst 5 februari 2020. 

Externa länkarRedigera