16. arméfördelningen
16. arméfördelningen (16. förd), var en arméfördelning inom svenska armén som verkade i olika former åren 1941–1978. Förbandsledningen var förlagd i Karlstads garnison i Karlstad.[1][2]
| 16. arméfördelningen (16. förd) | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | 16. fördelningen |
| Datum | 1941–1978 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Infanteriet |
| Roll | Krigsförband |
| Del av | Bergslagens militärområde [a] |
| Storlek | Arméfördelning |
| Högkvarter | Karlstads garnison |
| Förläggningsort | Karlstad |
| Befälhavare | |
| Fördelningschef | Öv.1 Iwan Hörnquist [b] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
Historik redigera
16. arméfördelningen bildades den 1 augusti 1941 som XVI. fördelningen, och var direkt underställd militärbefälhavaren för V. militärområdet, medan Värmlands regemente ansvarade för uppsättandet och mobilisering av fördelningsstaben. Den 1 oktober 1966 kom beteckningen att ändrades från att anges i romerska siffror till arabiska siffror, det vill säga fördelningen kom att benämnas som 16. arméfördelningen. Genom försvarsbeslutet 1977 beslutades att armén skulle reduceras, vilket bland annat innebar att två arméfördelningar kom att upplösas. De två arméfördelningar som beslutades att upplösas var 2. fördelningen och 16. fördelningen, vilka utgick och upplöstes den 30 juni 1978.[2][1] Bakgrunden till att just de två fördelningar utgick, kan ses i att de båda utgjorde en strategisk reserv.[3]
Verksamhet redigera
16. arméfördelningens främsta uppgift var att utveckla, leda och samordna markstridskrafterna inom Bergslagens militärområde. Arméfördelningschefen lede den taktiska verksamheten och var direkt underställd militärbefälhavaren. Arméfördelningen utgjorde ursprungligen en strategisk reserv vid ett anfall mot Övre Norrland (krigsfall 2 N). I försvarsplanen från 1962 planlades enbart tvåfrontsalternativ, och arméfördelningen kom att utgöra en strategisk reserv vid ett anfall mot norra Sverige och samtidigt mot södra Sverige (krigsfall 2 S), eller vid ett anfall mot norra Sverige och samtidigt mot östra Sverige (krigsfall 2 Ö).[4]
Brigader redigera
Åren 1962–1978 mobiliserade fördelningen av nedan brigader.[3]
- Livbrigaden (IB 3), Örebro
- Dalabrigaden (IB 13), Falun
- Närkebrigaden (IB 33), Örebro
Förläggningar och övningsplatser redigera
Även om fördelningen mobiliserades av Värmlands regemente, var den fredsgrupperad tillsammans med militärområdesstaben vid Kaserngatan 4/Sandbäcksgatan 29 i Karlstads garnison.
Förbandschefer redigera
Namn, beteckning och förläggningsort redigera
|
|
Se även redigera
Referenser redigera
Anmärkningar redigera
- ^ Åren 1941–1978 var arméfördelningsstaben underställd militärbefälhavaren för Bergslagens militärområde.
- ^ Hörnquist var den sista verksamma chefen vid 16. arméfördelningen
Noter redigera
- ^ [a b] Braunstein (2003), s. 301-302
- ^ [a b c] ”Sextonde fördelningen”. riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=XVI+f%C3%B6rdelningen&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&page=1&postid=Arkis+f5458f42-f78b-47ea-b1b7-b935e501bfee&FacettState=undefined%3ac%7c&s=Balder. Läst 21 januari 2018.
- ^ [a b] ”Fördelningarnas krigsuppgifter”. forum.skalman.nu. http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=54&t=28190. Läst 21 januari 2018.
- ^ ”Krigsfall II”. kalla-kriget.se. http://www.kalla-kriget.se/sverige/militart/krigsplanlaggning/krigsfall-ii.php. Läst 21 januari 2018.
- ^ Kjellander (2003), s. 105
Tryckta källor redigera
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5