Öppna huvudmenyn

Wilhelmina "Mina" Sofia Charlotta Bonde, född Lewenhaupt 10 juli 1817, död 10 juli 1899, var en svensk grevinna och hovfunktionär. Hon var överhovmästarinna 1860–1869. Hon kallades ibland för "grevinnan Minchen".[1]

Wilhelmina Bonde
Tidsperiod 1860-1869
Utnämnd av Drottning Lovisa
Företrädare Stefanie Hamilton
Efterträdare Anne-Malène Wachtmeister
Personfakta
Födelsenamn Wilhelmina Sofia Charlotta Lewenhaupt
Andra namn "Mina", grevinnan Minchen
Född 10 juli 1817
Död 10 juli 1899 (82 år)
Frälse/adelsätt Bonde
Sätesgård Eriksbergs slott
Far Klaes Lewenhaupt
Mor Wilhemina Kristina Beck-Friis
Familj
Gift 1846
Make/maka Carl Jedvard Bonde

BiografiRedigera

Mina Bonde var dotter till överstekammarjunkaren greve Klaes Lewenhaupt och Wilhemina Kristina Beck-Friis. Hon blev 1844 hovfröken hos den svenska drottningen Josefina av Leuchtenberg vid sidan av Charlotte Sköldenbrand, Charlotte Mörner och Sigrid Sparre. Hon gifte sig 1846 med överceremonimästaren friherre Carl Jedvard Bonde och bodde då i Bondeska palatset, Rosenbad om vintern och på Eriksbergs slott om sommaren.

1860 utnämndes hon till överhovmästarinna vid hovet. Hon tackade motvilligt ja på grund av sin personliga vänskap med Lovisa, trots att hon egentligen föredrog sin privata tillvaro, på villkoret att hon fick delegera ansvaret på någon av statsfruarna när helst hon kände att tjänstgöring skulle inkräkta på hennes privatliv som "husmor, maka och mor": hon tjänstgjorde vanligen endast vid audienser, presentationer och större högtider och slapp även att bo på slottet.

Som överhovmästarinna hade Bonde ett gott samarbete med drottning Lovisa, särskilt om moralfrågor: det var hennes uppgift att övervaka hovdamerna, och hon ska vid flera tillfällen ha tillrättavisat hovdamer som väckt Lovisas svartsjuka ifråga om Karl XV. Vid ett tillfälle skrev Lovisa bland annat till henne: "... tack för dina förmaningar till Fröknarna, det gjorde gott. Somliga är rädda för dig, och det är mycket lyckligt, jag hoppas att det ska fortfara så. Jag behöfver ej säga vem det egentligen gäller".[2] Lovisa, liksom hennes svärmor Josefina, hade under denna tid också den informella preferensen att en hovdam skulle vara oattraktiv om möjligt, med hänsyn till Karl XV:s benägenhet att vara otrogen, en metod gjorde att hovdamerna vid denna tid sällan ansågs vara vackra och som ska ha fått en gästande egyptisk prins att säga att Carl XV "måste hafva köpt sitt harem för ett billigt pris".[2] Enligt Fritz von Dardel ogillade Karl XV och drottning Lovisa hennes otidsenliga principer om etikett. Då hon begärde avsked bedömde von Dardel att hennes begäran välkomnades av kungaparet: "Deras Majestäter komma antagligen att ej allt för mycket sörja häröfver, ty de hafva aldrig gillat hennes föråldrade idéer i fråga om allt, som rör etiketten".[3] Mina Bonde upprätthöll sträng disciplin och kunde tillrättavisa inte endast hovdamer utan också medlemmar av kungafamiljen i etikettsfrågor. Hon tvingade till exempel hovfröknarna att stå under alla evenemang, och hennes avgång beklagades av den konservativa falangen inom hovet och hälsades välkommen av den reformvänliga. Några år efter hennes avgång, 1872, fick icke adliga kvinnor för första gången presenteras vid hovet, och vid Oscar II:s trontillträde reducerades hovet.[2] Så sent som under 1890-talet användes dock "Grefvinnan Bondes anteckningsbok" som vägledning av hovdamer vid det svenska hovet.[2]

Bonde beskrivs som en prydnad för sällskapslivet, med ett elegant och förbindligt uppträdande och en bibehållen skönhet långt upp i åldern. Hon ska ha känt stor lojalitet mot kungaparet och ägnat sig åt välgörenhet på sin makes gods. Prinsessan Lovisa ska ha känt vänskap för henne och ofta hälsat på henne under sina besök i Sverige. Hon blev änka 1895 och bodde de sista åren på Gustavsviks herrgård.

ReferenserRedigera

  1. ^ Idun nr 58 1899
  2. ^ [a b c d] Rundquist, Angela, Blått blod och liljevita händer: en etnologisk studie av aristokratiska kvinnor 1850-1900, Carlsson, Diss. Stockholm : Univ.,Stockholm, 1989
  3. ^ Fritz von Dardel: Minnen / Tredje delen 1866-1870
Företrädare:
Stefanie Hamilton
Sveriges överhovmästarinna
1860 – 1869
Efterträdare:
Anne-Malène Wachtmeister