Öppna huvudmenyn
Jeanna Hedda Carolina von Rosen utnämndes 1890 till statsfru åt drottning Sofia.
Maria Charlotta Cedercreutz tillhörde den första grupp statsfruar som utnämndes då tjänsten infördes 1774.

Statsfru är en titel inom det svenska hovet som sedan 1774 används för vissa kvinnliga ämbetsinnehavare på hög nivå.

HistoriaRedigera

Tjänsten som statsfru infördes av Gustav III år 1774, och var då helt enkelt titeln på en gift hovdam. Tidigare hade det förutom överhovmästarinnan endast funnits ogifta hovdamer med titeln hovfröken eller kammarfröken. Endast drottningen och änkedrottningen hade statsfruar, och dessa stod i rang under överhovmästarinnan men över hovfröknarna och kammarfröknarna, eller "Första Fruar vid Hofvet efter rikets herrars fruar och öfverhofmästarinnan". Statsfruarna hade generals rang och bemöttes också med denna status i offentliga sammanhang.[1]

Som gifta kvinnor hade statsfruar oftare än överhovmästarinnan (som normalt var änka) och de ogifta hovfröknarna bättre möjlighet att förhandla om sina arbetsvillkor, och antogs också betydligt oftare på särskilda villkor. De kunde förhandla om den lön som sedan uppgavs i deras fullmakt, och hade rätt att ifrågasätta tjänstgöring och uppdrag, något som inte gällde övriga hovdamer.[1] De hade liksom andra hovdamer tjänstebostad på slottet, fri vagn med hovlakej, ved och hovljus, men också privilegiet att när de ville besöka drottningens privata rum, vilket inte var tillåtet för andra.[1] De tog emot order direkt från drottningen, och inte från överhovmästarinnan.[1] Statsfruarna indelades i "permanent tjenstgörande statsfruar" och "på bivakt varande statsfruar". Den senare kategorin arbetade i par fyra månader i taget efter ett schema uppgjort sinsemellan men godkänt av drottningen.[1]

Statsfruarna tjänstgjorde alltid flera stycken i taget. Under tjänstgöring saknade de arbetstider och väntades vara ständigt tillgängliga, precis som övriga tjänare. Deras uppgifter var precis som övriga hovdamer att finnas tillgängliga som sällskap, utföra uppgifter och uppdrag som hade varit socialt accepterade även för drottningen att utföras, så som sekreterartjänster, inköp och att lämna meddelanden.[1] De kunde också ta emot personer i drottningens ställe, närvara som hennes representant vid dop, bröllop och begravningar i societeten, och vikariera för överhovmästarinnan när denna var frånvarande.[1] Under högtider omgav de drottningen och bar hennes släp.

Deras tjänstuniform var svart hovdräkt och ett blått band över bröstet med namnchiffer i juveler.

Tjänsten som statsfru fanns hos de flesta drottningar och änkedrottning vid svenska hovet från 1774 och framåt. Undantag var drottning Fredrika, som inte hade några statsfruar under sina första tre år som drottning (1797-1800), och drottning Josefina (1844-59).

Nutida tjänstRedigera

Tjänsten som statsfru förändrades år 1994 från att ha varit en vanlig tjänst som hovdam, normalt fördelad på flera personer, till att bli en chefstjänst för en person med större ansvar och andra uppgifter. Sedan drottning Louise avlidit 1965 stannade hennes överhovmästarinna, Astrid Rudebeck, kvar i änkemannen kung Gustaf VI Adolfs tjänst och fungerade som vice-värdinna vid hans hov.[2] När nästa överhovmästarinna utnämndes 1994, valde kung Carl XVI Gustaf att behålla denna funktion och chefskapet över drottningens hovstat gick i stället över till statsfrun.

I dag är statsfrun chef för Drottningens hovstat och hennes närmaste medarbetare. Statsfru är sedan den 1 januari 2016 grevinnan Anna Hamilton. Hon efterträdde då statsfrun Kirstine von Blixen-Finecke.

Sveriges statsfruarRedigera

Denna lista visar en kronologi över de personer som innehade tjänsten som statsfru sedan denna omvandlades till en chefstjänst.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Rundquist, Angela, Blått blod och liljevita händer: en etnologisk studie av aristokratiska kvinnor 1850-1900, Carlsson, Diss. Stockholm : Univ.,Stockholm, 1989
  2. ^ ”Astrid Rudebeck”. Svenska von Platen-ätterna. von Platen-föreningen. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101024124356/http://www.vonplatenforeningen.se/Astrid-Rudebeck.htm. Läst 20 juni 2011. 

Övriga källorRedigera