Öppna huvudmenyn
Thurbo sulfitfabrik på 1920-talet
Martinstålverket i Vikmanshyttan.

Wikmanshytte Bruks AB, tidigare skogs- och stålkoncern med främst järnverk i Vikmanshyttan samt sågverk och sulfitfabrik i Turbo. Ståltillverkningen bestod ursprungligen främst av degelstål, men kom senare utvidgas till att omfatta snabbstål, hårdmetall, verktygstål, rostfritt stål samt kromnickelstål.

Innehåll

HistoriaRedigera

Wikmanshytte Bruks AB bildades 1922 efter rekonstruktionen av den tidigare ägaren Scania-Vabis, som gick i konkurs 1921, och övertog då stora delar av f.d. Larsbo-Norns AB:s verksamhet (då främst i Vikmanshyttan och Turbo). 1937 förvärvades Ulfshytte Jernverks AB, vars verksamhet bestod av järnverk med masugn och sintringsverk, sågverk med hyvleri samt järnmalmsgruvor vid Ulvshyttan och Bråfall i Silvbergs socken, Dalarna. Man var även delägare i Bispbergs gruva utanför Säter och Granrotsgruvan i Norberg.

Bolaget var inriktat på specialstål, bland annat snabbstål, av hög kvalitet. Wikmanshyttan hade svenskt patent på en degelstålmetod som uppfunnits av Uchatii, vilket gav så kallat C.R.U.-stål (efter Wikmanshytte bruks dåvarande ägare C. R. Ulff). I och med nya tillverkningsprocesser, såsom thomasprocessen, olika svavelreningsprocesser och möjlighet att använda järnskrot i tillverkningen fick den fosfor- och svavelfattiga bergslagsmalmen som bruket hade tillgång till, främst genom Bispbergs gruva, allt mindre betydelse.

1948 inleddes även en mindre tillverkning av hårdmetall. Bolagets verksamhet bestod då av järnverket i Vikmanshyttan (stålverk med anrikningsverk, sintringsverk, masugn, degelstålugnar, elektriska stålugnar samt valsverk, smidesverkstäder och hårdmetallfabrik - omkr. 460 arbetare) samt Turbo sulfitfabrik (omkr. 100 arbetare) och sågverk med hyvleri (omkr. 25 arbetare). Utöver detta bedrev Wikmanshytte Bruk ett omfattande jord- och skogsbruk. Genom dotterbolagen Ulfshytte Jernverks AB och Risshytte Bruks AB bröts även järnmalm i egna gruvor. 1966 blev Wikmanshytte Bruk ett dotterbolag till Stora Kopparbergs Bergslags AB, och i samband med detta avvecklades bolagets gruvdrift. 1968 fusionerades ståldelen med Stora Kopparbergs specialstålenhet i Söderfors under namnet Specialstålverken. Turbo sulfitfabrik och sågverk lades däremot ned 1970. I samband med 1970-talets omstrukturering inom svensk stålindustri nedlades verksamheten i Vikmanshyttan 1976/77. En mindre del övertogs dock av Fagersta AB. Denna är idag i Erasteel Klosters ägo.

Galleri Wikmanshytte BrukRedigera

KällorRedigera

Tryckta källorRedigera

  • Axelsson, Björn; Håkansson Håkan (1979). Wikmanshyttans uppgång och fall: en analys av ett stålföretag och dess omgivning under 75 år. Lund: Studentlitt. Libris 7278744. ISBN 91-44-42351-9