Vitkronad klyvstjärt

asiatisk fågel i familjen flugsnappare

Vitkronad klyvstjärt[2] (Enicurus leschenaulti) är en asiatisk tätting i familjen flugsnappare.[3]

Vitkronad klyvstjärt
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteKlyvstjärtar
Enicurus
ArtVitkronad klyvstjärt
E. leschenaulti
Vetenskapligt namn
§ Enicurus leschenaulti
Auktor(Vieillot, 1818)

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Vitkronad klyvstjärt är en typisk klyvstjärt med svartvit dräkt och lång, kluven stjärt. Från andra klyvstjärtar skiljer den sig genom kombinationen av stor storlek (i större delen av utbredningsområdet, 28-28,5 cm), brant, vit panna, svart mantel och bröst, helvit övergump och vita spetsar på stjärtfjädrarna. Underarten frontalis (se nedan) är mindre och har kortare stjärt med vitt något längre bak på hjässan och mindre vit vingfläck.[4]

 

Läten redigera

Sången är en utstuderad serie av ljusa, behagliga visslingar, beskriven i engelsk litteratur som "tssw'i'i-lli'i'i". Bland lätena hörs hårda och gälla "tssee" eller "tssee chit-chit-chit".[4]

Utbredning och systematik redigera

Vitkronad klyvstjärt delas in i två grupper med sex underarter, med följande utbredning:[3]

Borneoklyvstjärten (Enicurus borneensis) behandlades tidigare som en del av vitkronad klyvstjärt och vissa, som BirdLife International och IUCN gör det fortfarande. Genetiska studier visar dock att den är isolerad från övriga underarter.[5]

Familjetillhörighet redigera

Klyvstjärtarna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[6][7]

Levnadssätt redigera

Liksom andra klyvstjärtar påträffas den vid snabba, strömmande vattendrag, denna art i tät och mörk städsegrön skog upp till 2400 meters höjd (på Malackahalvön under 760 meter). Den livnär sig av insekter som orientalisk kackerlacka, fjärilslarver och hoppstjärtar.[8]

Häckning redigera

Fågeln har noterats häcka mellan april och juni i Himalaya, till juli i södra Kina, i april i Myanmar, i mars på Borneo samt i april och augusti på Malackahalvön. Den bygger ett skålformat bo som placeras i ett hål i en flodbank, klippskreva eller träd. Däri lägger den två till fyra gräddfärgade ägg med rödbruna fläckar.[4][8]

 
Vitkronad klyvstjärt med ungfågel i Emeishan, Sichuan.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling, och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] IUCN inkluderar dock borneoklyvstjärten i bedömningen. Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig, dock ovanlig på Sumatra och delar av Borneo.[9]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Jean Baptiste Louis Claude Théodore Leschenault de la Tour (1773-1826), fransk botaniker, ornitolog och samlare av specimen verksam i Ostindien 1801-1806 samt i Indien och på Ceylon 1816-1822.[10]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Enicurus leschenaulti . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ [a b c] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  5. ^ Moyle, R.G., Schilthuizen, M., Rahman, M.A. & Sheldon, F.H. (2005) Molecular phylogenetic analysis of the white-crowned forktail Enicurus leschenaulti in Borneo. J. Avian. Biol. 36(2): 96–101.
  6. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  7. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
  8. ^ [a b] Collar, N. (2019). White-crowned Forktail (Enicurus leschenaulti). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58559 24 januari 2019).
  9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera