Veljko Čubrilović

bosnienserbisk lärare och journalist

Veljko Čubrilović, serbiska Вељко Чубриловић, född 6 juli 1886 i Bosniska Gradiška, död 3 februari 1915 i Sarajevo, var en bosnienserbisk lärare och journalist som dömdes till döden för att ha varit inblandad i sammansvärjningen bakom mordet på Österrike-Ungerns tronföljare Franz Ferdinand 1914.[1]

Veljko Čubrilović
Veljko Cubrilovic.jpg
Född1886
Bosnien och Hercegovina
Död1915 (28 år)
Sarajevo
SysselsättningLärare, journalist
MakaJovanka Čubrilović
BarnNada Čubrilović, f. 1913
Redigera Wikidata

Čubrilović och hans yngre bror Vaso var båda medlemmar i det litterära och revolutionära ungdomssällskapet Unga Bosnien, vars mål var att befria Bosnien från Österrike-Ungern och skapa en jugoslavisk stat genom förening med Serbien.

BiografiRedigera

Veljko arbetade som lärare och skrev artiklar i en serbisk tidning. På fritiden startade han en idrottsförening med namnet Соко (Falken).[1] Han var lyckligt gift med Jovanka och de hade en nyfödd dotter, Nada.[1]

I mars 1914 offentliggjordes ärkehertig Franz Ferdinands kommande statsbesök i Sarajevo. Gavrilo Princip och Nedeljko Čabrinović, två 19-åriga revolutionärer ur Unga Bosnien, beslöt sig för att mörda hertigen. En konspiration sattes igång och bröderna Čubrilović blev snart inblandade. Vaso rekryterades som attentator av sin kamrat Lazar Djukić, och den äldre Veljko fick i uppdrag att organisera attentatsmännens resa från Serbien, där dessa för tillfället befann sig, till Bosnien. Det måste ske så diskret som möjligt eftersom de hade med sig vapen.

Čubrilović ordnade nattlogi och bitvis hästskjuts åt konspiratörerna Gavrilo Princip, Nedeljko Čabrinović och Trifko Grabež och trodde sedan att hans del i sammansvärjningen var avslutad, men han hade fel. Efter att Franz Ferdinand den 28 juni 1914 skjutits av Gavrilo Princip dröjde det inte länge förrän bröderna Čubrilović blev arresterade.

Rättegången hölls i oktober 1914. Omkring 25 unga män anklagades för mordet på ärkehertigen. Veljko Čubrilović var den ende som aktivt begärde en advokat, och även om försvarsadvokaten Rudolf Cistler officiellt delades av alla anklagade var Čabrinović den ende som praktiskt anlitade honom.

Gavrilo Princip och Nedeljko Čabrinović var de enda som använt sina vapen. De dömdes, tillsammans med Trifko Grabež, till 20 års fängelse. Enligt lagen kunde de inte dömas till döden då de varit minderåriga (under 20) då brottet begicks. Några av de äldre medhjälparna, däribland Veljko, hotades dock av dödsstraff. Hans advokat framställde honom under rättegången som en god människa och en kärleksfull familjefar. Čubrilović beskrev sig själv som en oskyldig, politiskt opartisk medborgare som blivit indragen i attentatet mot sin vilja. Han hävdade att Gavrilo Princip hotat hans familj och att han därför känt sig tvungen att göra konspiratörerna till viljes.

Domarna lät sig dock inte blidkas och Veljko dömdes till hängning. Han överklagade, vilket även sköt upp avrättningen för två andra, Danilo Ilić och Mihajlo Jovanović, men fick avslag.[2] Natten före sin avrättning skrev Čubrilović ett brev till sin hustru Jovanka:

    “När Du får detta brev skall min ande flyga ovan Dig och vårt barn, kära Nada. Din Veljko lämnar denna dalgång av tårar och har ingenting kvar till Dig, min älskling, och vår dotter, än sin stora kärlek till er. Min sista tanke skall vara tillägnad er. Sörj icke för mycket, var ej ledsen! Detta var tvunget att ske (...) När vår Nada blir stor och förstår bättre, berätta då allt för henne om hennes far. Jag tror att hon kommer att förstå mig och förlåta sin far, som övergivit henne. Ja, jag ber om hennes förlåtelse, ty jag har icke fullföljt min faderlig skyldighet gentemot henne. Du skall säga till vårt barn: din pappa älskade dig mer än sitt liv, han höll dig när du var liten och tänkte på dig dag och natt. Er pappa älskar er oändligt. Gud välsigne er. Bed honom vara mig nådig.” [1]

Han skrev också ett separat brev till dottern, med instruktioner till Jovanka om att överlämna det på Nadas femtonårsdag. Men den som först läste breven, en domare i byn där Jovanka bodde, tyckte att deras innehåll var olämpligt och inte borde hamna i händerna på en ung flicka vars far avrättats för högförräderi, eftersom Veljko skrivit att han åtminstone “efterlämnade ett oskadat namn“. Därför gavs order om att bränna breven. Mannen som fick i uppdrag att göra detta tyckte dock synd om den avrättade och skrev först av alltihop.[2]

Trots sin tidigare kamp för att undgå dödsstraff var Čubrilović mycket lugn vid sin avrättning. Han skulle hängas tillsammans med Ilić och Jovanović, och Čubrilović, enligt vittnen med ett leende på läpparna, var den förste att träda fram. Då han ombads att ta av sig jackan lossade han även slipsen och knäppte upp skjortan för att underlätta för bödeln att lägga repet på plats. Veljko bad en präst, som närvarade vid avrättningen, att berätta för hans fru och dotter att han tänkte på dem.[2]

Då de inte längre hade något att förlora använde de tre dödsdömda sina sista minuter i livet till att uttrycka hat mot Österrike och ropa ”Leve Serbiens folk! Leve kung Peter!“[2]

De avrättades familjer fick inte lov att begrava kropparna. Myndigheterna var rädda att gravarna skulle bli vallfärdsorter för medlemmar i Unga Bosnien, eftersom sådana saker hänt tidigare. Därför begravdes alla tre på natten, i en omärkt grav.[3]

Brevet från Veljko Čubrilović nådde hans hustru Jovanka år 1918. Vid första världskrigets slut släpptes de konspiratörer som fortfarande var i livet ut ur fängelset, däribland Vaso Čubrilović. Han fick brevet och vidarebefordrade det till Jovanka.[2]

År 2006 intervjuades den då 93-åriga Nada av en tidning, och sade att hon var stolt över sin far och ansåg honom vara en jugoslavisk hjälte.[2]

Vaso Čubrilović blev senare professor i historia och Jugoslaviens skogsbruksminister under Titos regim, och levde till 1990.[4]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Вељко Чубриловић” (på serbiska). Википедија, слободна енциклопедија. 2019-11-10. https://sr.wikipedia.org/w/index.php?title=%D0%92%D0%B5%D1%99%D0%BA%D0%BE_%D0%A7%D1%83%D0%B1%D1%80%D0%B8%D0%BB%D0%BE%D0%B2%D0%B8%D1%9B&oldid=22293802. Läst 13 december 2019. 
  2. ^ [a b c d e f] Bookthrift (12 juli 2014). ”Bookthrift: A blog about books: The Event that Sparked World War I: How it Ended for the Plotters”. Bookthrift. http://bookthrift.blogspot.com/2014/07/the-event-that-sparked-world-war-i-how.html. Läst 13 december 2019. 
  3. ^ Данило Илић” (på serbiska). Википедија, слободна енциклопедија. 2019-08-28. https://sr.wikipedia.org/w/index.php?title=%D0%94%D0%B0%D0%BD%D0%B8%D0%BB%D0%BE_%D0%98%D0%BB%D0%B8%D1%9B&oldid=22105276. Läst 13 december 2019. 
  4. ^ Times, Raymond H. Anderson Special to The New York (27 maj 1973). ”1914 Conspirator Recalls Sarajevo Assassination” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/1973/05/27/archives/1914-conspirator-recalls-sarajevo-assassination.html. Läst 13 december 2019.