Vattrad and[2] (Stictonetta naevosa) är en medelstor and som förekommer i södra Australien.[3]

Vattrad and
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljStictonettinae
SläkteStictonetta
Reichenbach, 1853
ArtVattrad and
S. naevosa
Vetenskapligt namn
§ Stictonetta naevosa
Auktor(Gould, 1841)

Utbredning och systematik redigera

Arten häckar främst lokalt i sydöstra och i allra sydvästligaste Australien men den observeras i våtmarker över hela södra Australien. Den är mestadels en stannfågel men under år med lång torrperiod försvinner grundare våtmarker i områden som Murray-Darling-bäckenet och kring Eyresjön och den vattrade anden flyttar då till vattendrag i kustområdena i söder.

Tidigare inkluderades denna and i underfamiljen Anserinae och ibland i Oxyurinae, men numera placeras den i den egna underfamiljen Stictonettinae. Den verkar tillhöra en uråldrig utvecklingslinje av sjöfågel från Gondwana och det har föreslagits att dess närmsta släkting skulle vara hönsgås (Cereopsis novaehollandiae).[4]

Utseende och fältkännetecken redigera

 

Arten har en ganska mörk fjäderdräkt som är fint vitvattrad över hela kroppen. Fältkännetecken är dess stora huvud, med en ganska bred mörk näbb och den har en något spetsig hjässa istället för rundad. Hanen i häckningsdräkt har en stor tydlig röd fläck vid roten av övre näbbhalvan. Den flyger med distinkta snabba vingslag och håller huvudet lågt, vilket ger den en puckelryggig profil. Den girar inte snabbt och landar klumpigt. När den blir störd flyger den upp och ofta börjar den cirkla över vattnet på ganska låg höjd. Den är mestadels tystlåten.

Ekologi redigera

Den lever i våtmarker, gärna i grunda områden med mycket växtmaterial och ofta långt in i stora våtmarker. Vid födosök tippar den framåt med stjärten i luften och betar växtdelar från botten. Den lever även av mindre vattenlevande djur. Efter häckningsperioden eller vid torrperioder flyttar den till områden med öppet vatten.

Häckningssäsongen är september till december. Boet består av ett platt rede av gräs och örter som fodras med dun. Ofta döljs boet väl i örtvegetation i kanten av, eller ute i vattnet. Den lägger fem till tolv ljusbruna och glänsande ägg.

Hot och status redigera

Man uppskattar att världspopulationen uppgår till cirka 20 000 individer.[5] Dess hotstatus har förbättrats under de senaste 30 åren bland annat genom jaktförbud. 1988 kategoriserades den som missgynnad (NT) och 1994 som sårbar (VU) av IUCN men från och med 2000 har den kategoriserats som livskraftig (LC). Det största hotet mot arten utgörs idag av habitatförlust, främst på grund av utdikning av stora våtmarker medan andra våtmarker riskerar att få förhöjda salthalter på grund av avvattning.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ BirdLife International 2012 Stictonetta naevosa Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Sraml, M.; Christidis, L.; Easteal, S.; Horn, P. & Collet, C. (1996): Molecular Relationships Within Australasian Waterfowl (Anseriformes). Australian Journal of Zoology 44(1): 47-58. doi:10.1071/ZO9960047
  5. ^ Wetlands International 2002

Källor redigera

  • Neville W Cayley & Terence R. Lindsey (2000). What Bird is That? A completetly revised and update edition of the classic Australian ornithological work.. Sydney. sid. 630-631 

Externa länkar redigera