Öppna huvudmenyn

Utah Jazz är en amerikansk basketorganisation, bildad 1974 som New Orleans Jazz, vars lag är baserat i Salt Lake City i Utah och spelar i NBA.

Utah Jazz
Tidigare namnNew Orleans Jazz (1974–1979)
Grundad1974
HemmaortSalt Lake City, Utah
ArenaVivint Smart Home Arena
(Kapacitet: 19 911)
ÄgareGail Miller (LHM Group)
General managerDennis Lindsey
TränareQuin Snyder
ConferenceWestern
DivisionNorthwest
FarmarlagIdaho Stampede
Klubbfärg(er)              
Pensionerade tröjnummer
1, 4, 7, 9, 12, 14, 32, 35, 53, 1223
Kit body utahjazz1617h.png
Lagets färger
Kit shorts utahjazz1617h.png
Lagets färger
Hemmaställ
Kit body utahjazz1617a.png
Lagets färger
Kit shorts utahjazz1617a.png
Lagets färger
Bortaställ
Kit body utahjazz16173.png
Lagets färger
Kit shorts utahjazz16173.png
Lagets färger
Tredjeställ
Meriter
00NBA-mästare: 0
00Conferencemästare: 2
(1997, 1998)
00Divisionsmästare: 8
(1984, 1989, 1992, 1997, 1998, 2000, 2007, 2008)
Klubbens webbplats (extern länk)

Ursprungligen var laget hemmahörande i New Orleans, men efter ekonomiska svårigheter flyttade laget till Utah. Laget rönte stora framgångar under slutet av 1980-talet och 1990-talet och tog sig till final i NBA vid två tillfällen, 1997 och 1998. Utah Jazz kunde då stoltsera med spelarna John Stockton och Karl Malone, som ansågs tillhöra ligans bästa vid den tidpunkten.

Innehåll

HistorikRedigera

Nystartade New Orleans Jazz gick med i NBA 1974, men rönte varken ekonomiska eller sportsliga framgångar. Trots att laget förstärktes med underhållaren "Pistol Pete" Maravich fortsatte förlusterna i fem säsonger. 1979 flyttade laget till Salt Lake City i Utah. Laget behöll sitt tillnamn som anspelar på den berömmelse New Orleans har fått inom jazzmusiken, även om det inte passade lika bra i för ett lag i Salt Lake City. Även i Utah höll sig laget bland bottenplaceringarna i NBA-serien, ända till säsongen 1983/1984 då Utah Jazz vann mellanvästra divisionen (Midwest Division) och tog sig till slutspelets andra omgång.

John Stockton och Karl Malone (1984–2003)Redigera

Våren 1984 rekryterade Utah Jazz John Stockton från Gonzaga University och följande år bildade denne en kraftfull duo med Karl Malone från Louisiana Tech University. Paret Stockton–Malone blomstrade under ledning av coacherna (först Frank Layden och sedan Jerry Sloan). Utah blev ett av de mest framgångsrika NBA-lagen från och med sena 1980-talet och under hela 1990-talet. Pointguarden Stockton kom att sätta NBA-rekord både som framspelare och bolltjuv (i amerikanska baskettermer assists respektive steals), där ett typiskt lyckat framspel var till just Malone, som spelade på positionen power forward. Karl Malone placerade sig i sin tur på andra plats i listan över spelare med flest gjorda poäng under karriären, endast slagen av Kareem Abdul-Jabbar.

Trots att Utah Jazz ständigt nådde goda resultat i seriespelet och tog sig till 19 slutspel i rad (1984–2003) lyckades laget inte vinna något NBA-mästerskap under denna period. Laget tog sig till final såväl 1997 som 1998, men förlorade båda gångerna efter sex matcher mot Chicago Bulls. De kommande åren nådde Utah allt sämre serieresultat, men tog sig ändå till slutspel fram till år 2003, då Stockton drog sig tillbaka från basketen och Malone flyttade till Los Angeles Lakers.

Återuppbyggnaden (2003–2005)Redigera

Inför säsongen 2003/2004 var förväntningarna låga på Utah Jazz, men lagets resultat överträffade många analytikers bedömningar. Flertalet dittills anonyma spelare utvecklades till nyckelspelare, bland andra Andrej Kirilenko, Raja Bell, Matt Harpring och Carlos Arroyo. I synnerhet Andrej Kirilenko uppvisade färdigheter i både anfallsspel och försvar och kunde ta en plats i all-star-laget. Kampen för en plats i säsongens slutspel förlorades i en avgörande förlust mot Denver Nuggets. Utahs coach Jerry Sloan knep en andraplats i omröstningen om årets coach som detta år vanns av Memphis Grizzlies Hubie Brown.

Följande säsong började bra för Utah Jazz, men skador på bland andra Arroyo, Kirilenko och nytillkomna Carlos Boozer ledde till att laget placerade sig i divisionens bottenskikt. Säsongens resultat, 26 vinster mot 56 förluster, var lagets sämsta sedan 1982. Sommaren 2005 förändrades laguppställningen genom att några av de yngre spelarna, som inte presterat som förväntat, friställdes och pointguarden Deron Williams rekryterades från University of Illinois.

SpelartruppRedigera

Senast uppdaterad: 30 november 2016[1]
Nr Nation Namn Pos. Födelsedatum
2   Joe Ingles G/F 2 oktober 1987 (31 år)
3   George Hill G 4 maj 1986 (33 år)
5   Rodney Hood G/F 20 oktober 1992 (26 år)
6   Joe Johnson G/F 29 juni 1981 (38 år)
8   Shelvin Mack G 22 april 1990 (29 år)
10   Alec Burks SG 20 juli 1991 (28 år)
11   Dante Exum G 13 juli 1995 (24 år)
15   Derrick FavorsC PF/C 15 juli 1991 (28 år)
20   Gordon HaywardC SF/SG 23 mars 1990 (29 år)
21   Joel Bolomboy F/C 28 januari 1994 (25 år)
24   Jeff Withey C 7 mars 1990 (29 år)
25   Raul Neto G 19 maj 1992 (27 år)
27   Rudy Gobert C 26 juni 1992 (27 år)
33   Boris Diaw F/C 16 april 1982 (37 år)
41   Trey Lyles F 5 november 1995 (23 år)
C = Center | F = Forward | G = Guard | PF = Power Forward | SF = Small Forward | SG = Shooting Guard | PG = Point Guard

SpelargalleriRedigera

Kända profilerRedigera

Invalda i NBA:s Basketball Hall of FameRedigera

Spelare
Tränare

Andra berömda spelareRedigera

HuvudtränareRedigera

År Coach Resultat
(vinster–förluster)
1974 Scotty Robertson 1–14
1974 Elgin Baylor 0–1
1974–1977 Bill Van Breda Koff 74–100
1977–1979 Elgin Baylor 86–134
1979–1981 Tom Nissalke 60–124
1981–1988 Frank Layden 277–294
1988–2011 Jerry Sloan 1221–758
2011–2014 Tyrone Corbin 112–146
2014– Quin Snyder 129–117

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera