Urocitellus brunneus[3][4][5][6][7][8] är en däggdjursart som först beskrevs av Arthur H. Howell 1928. Urocitellus brunneus ingår i släktet Urocitellus och familjen ekorrar.[9][10]

Urocitellus brunneus
Status i världen: Starkt hotad[1]
Gs5.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteSislar
Urocitellus
ArtUrocitellus brunneus
Vetenskapligt namn
§ Urocitellus brunneus
Auktor(A. H. Howell, 1928)
Synonymer
Spermophilus brunneus (A. H. Howell, 1928)
Spermophilus b. brunneus (A. H. Howell, 1928)
Spermophilus b. endemicus (Yensen, 1991)[2]
Southern Idaho ground squirrel (Spermophilus brunneus endemicus), candidate.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

UnderarterRedigera

Catalogue of Life listar två underarter:[9]

  • Urocitellus brunneus brunneus (A. H. Howell, 1928)
  • Urocitellus brunneus endemicus (Yensen, 1991)

TaxonomiRedigera

Arten har tidigare förts till släktet sislar (Spermophilus), men DNA-analys har visat att denna och vissa närstående arter är parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur[11], varför de har förts till det egna släktet Urocitellus.[12]

UtseendeRedigera

Arten blir 209 till 258 mm lång (huvud och bål) och hanar är vanligen lite större än honor. Urocitellus brunneus har en 39 till 65 mm lång svans och 13 till 18 mm långa öron. Vikten varierar beroende på årstid mellan 109 och 258 g. Pälsen bildas av gulvita hår med röda band samt av några svarta hår vad som ger ett mörkt rödgrå utseende. Kring ögonen förekommer ljusare ringar. Unga individer byter pälsen under maj eller juni och hos äldre individer förekommer inget tydligt pälsbyte. Tandformeln är I 1/1 C 0/0 P 2/1 M 3/3, alltså 22 tänder.[13]

Utbredning och habitatRedigera

Denna sisel förekommer med flera mindre och från varandra skilda populationer i Idaho och angränsande områden av Oregon (USA). Arten lever i kulliga områden och bergstrakter mellan 670 och 1550 meter över havet.[1] Habitatet utgörs av blandskogar, buskskogar och bergsängar.[13]

EkologiRedigera

Arten håller vinterdvala och vaknar i januari eller februari när snön börjar smälta. Under våren stannar den ofta i boet. Vid skyddade platser kan den mellan mars och augusti observeras utanför boet.[13]

Urocitellus brunneus har tre olika sorter av underjordiska tunnelsystem. Enkla jordhålor (en tunnel) för tillfällig vistelse, ett system där honorna föder sina ungar och ett system för vinterdvalan. Boet för vinterdvalan har bara en gång med ett större hålrum vid slutet. Det mest komplexa systemet har 2 till 13 tunnlar, 3 till 11 utgångar och upp till 7 kamrar för olika ändamål. De djupaste delarna av boet ligger 50 till 120 cm under markytan.[13]

Hanar och honor är aktiva på dagen och lever utanför parningstiden ensam. De har höga läten för att varna artfränder som lever i samma region för fiender. Typiska predatorer är rovfåglar och rovdjur som nordamerikansk grävling (Taxidea taxus). Denna sisel äter olika växtdelar som frön, gräs, blad, blommor, rötter och rotfrukter. I mindre mått ingår insekter i födan. Under hösten äter arten många frön för att bilda ett fettskikt.[13]

Honor är parningsberedda kort efter att de vaknade från vinterdvalan. Hanar vaknar vanligen en eller två veckor tidigare för att vara på plats när parningstillfället finns. Under denna tid dödas många hanar på grund av att de måste vandra över öppen terräng för att komma fram till honans bo. Efter 50 till 52 dagar dräktighet föder honan 2 till 7 ungar (5,2 i genomsnitt).[13] Ungarna diar sin mor cirka tre veckor.[1] Honor blir efter ett och hanar efter två år könsmogna. Bara 10 till 25 procent av ungarna överlever första vintern. Även hälften av de vuxna djuren dör under den kalla årstiden.[13]

StatusRedigera

Urocitellus brunneus hotas främst av habitatförstörelse. De gräsarter som föredras av siseln och som var vanliga i utbredningsområdet har i större skala ersatts av annat gräs som är lämpligare för betesdjur. Arten har ett begränsat och splittrat utbredningsområde. Att jaga sislar var under nybyggarnas tid en vanlig sport men för dessa aktiviteter blev stränga jaktkvoter inrättad. På grund av de nämnda hot och av den allmänna höga dödligheten listas arten av IUCN som starkt hotad (endangered).[1]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d] Yensen, E., Hammerson, G., Jefferson, J. & Cannings, S. 2008 Spermophilus brunneus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 25 februari 2016.
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+brunneus/match/1. Läst 25 februari 2016. 
  3. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  4. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
  5. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Spermophilus brunneus
  6. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  7. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
  8. ^ (2001) , website, U. S. Fish and Wildlife Service Endangered Species Program-05/01
  9. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/urocitellus+brunneus/match/1. Läst 25 februari 2016. 
  10. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  11. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  12. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen%20et%20al%202009.pdf. Läst 25 februari 2016.  Arkiverad 22 oktober 2011 på WebCite
  13. ^ [a b c d e f g] N. Vang (27 juli 2004). ”Idaho ground squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Spermophilus_brunneus/. Läst 9 januari 2016. 

Externa länkarRedigera