Hörntand eller canin.[1] Människan har två hörntänder i underkäken och två i överkäken. De första hörntänderna (mjölktänder) kommer när barnet är cirka 1,5 år gammalt. De vuxenhörntänderna kommer vid 11 års ålder (+/- ca 1 år). Människans övre hörntänder har det längsta rotfästet i hela tanduppsättningen.

Människans tänder i överkäken.

Det latinska ordet för hörntand, Dens caninus, betyder "hundtand".[2]

Hos de flesta däggdjur finns liksom hos människan två hörntänder i övre och två i undre käken. De ligger mellan framtänderna och premolarerna.[2] Hos hästar är det vanligen bara hingstar som har hörntänder. Hardjur och gnagare saknar hörntänder och hos idisslare finns hörntänder bara i undre käken. En del djurarter har förlängda hörntänder som kallas betar, men ordet kan även syfta på förlängda framtänder.

Hörntanden liknar beroende på däggdjursart en kon eller en krok i formen. Den har endast en rot.[2]

Förutom molarer delar man in tänderna i premolarer (främre kindtänder), caniner (hörntänder) och incisiver (framtänder).

Översikt över människans munhåla och tänder

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Nationalencyklopedin
  2. ^ [a b c] Eckzähne (tyska), Spektrum der Wissenschaft, läst 2022-04-17.