Uppsala spårvägar

	Uppsala spårvägar
Allmänt
Plats	Uppsala
Antal linjer	5 st
Organisation
Invigd	11 september 1906
Nedlagd	12 oktober 1953.
Trafikoperatör	Upsala Stads Spårvägs AB / Upsala Spårvägs AB
Tekniska fakta
Antal spår	Enkelspår
Spårvidd	1435 millimeter (normalspår)
Elektrifierad	750 V

Uppsala spårvägar var en spårväg som fanns mellan 1906 och 1953 och bestod som mest av fem linjer.

För den spårväg som planeras stå klar 2029, se Uppsala spårväg (2000-talet).

Innerstadsspårvägen invigdes den 11 september 1906 och utbyggdes efter hand fram till 1925. Den 8 augusti 1928 öppnades Sveriges första snabbspårväg ner till Graneberg vid Mälaren (Ekoln), under ledning av spårvägsdirektör Hilding Ångström.

Vid en brand i vagnhallen vid Dalgatan midsommarafton 1945 förstördes stora delar av vagnparken. Spårvägen hade enkelspårsdrift, vilket med tiden kom att bli allt mer opraktiskt när biltrafiken tilltog efter andra världskriget. Detta var faktorer som vägdes in, när staden beslutade om spårvägens nedläggning. Linjerna lades ner successivt från 1945, med Mälarlinjen som den sista – 12 oktober 1953.

Stadsspårvägens vagnar var gräddvita upptill och spårvagnsblå nedtill. Mälarlinjens vagnar var gräddvita med bruna detaljer.

Under perioden 1928–1944 hade spårvägsnätet följande utseende (de återgivna färgerna fanns på respektive linjes skyltar):

Linje	Sträcka
1	Norra stationen–Sysslomansgatan–Domkyrkan–Stora torget–Järnvägsstationen
2	Erikslund–Sysslomansgatan–Domkyrkan–Stora torget–Järnvägsstationen
3	Stora torget–Vaksalagatan–Almtuna–Väderkvarnsgatan–Stora torget [motsols]
4	Svartbäcken–Svartbäcksgatan–Stora torget–Bäverns gränd–Svandammen–Polacksbacken
Mälarlinjen	Upsala (Svandammen)–Ulleråker–Ultuna–Graneberg

Planering för ny spårväg pågår. Den tänkta sträckan är Centralstationen–Gottsunda (västlig gren) respektive Ultuna (östlig gren)–Bergsbrunna och den planerade järnvägsstationen Uppsala Södra.

Historik redigera

Karta från 1920 med spårvägen utritad med rött.

Uppsala Spårvägar

Spårplan (normalspår 1435 mm, enkelspår)

(↓ Vaksalag ← Österängsg) 1925–47

Almtuna (Törnlundspl ↑) 1925–47

Svartbäcken (G:a Uppsalag/Vikingag) 1925–53

(Vaksalag → Väderkvarnsg ↑ Liljeg ↑) 1925–47

Svartbäcken (Svartbäcksg/Järnv.) 1906–53

Centralstationen

1906–45

(Svartbäcksg–Stora Torget–Kungsängsg) 1906–53

Kungsängsesplanaden 1906–07

Fyrisån (Drottningg–Nybron) 1906–53

(Bäverns gränd–Islandsbron–Munkg) 1907–53

(Sysslomansg–S:t Eriks torg–Akademig–Biskopsg) 1906–53

(Trädgårdsgatan) 1906–07

Sysslomansgatan(/Dalg) + Vagnhall 1906–53

Upsala (Svandammen–Mälarlinjen vände 1928–49)

Norra Stationen

1912–47

Norra Stationen

(Norrlandsg/Vindhemsg) 1915–47

Grindstugan 1906–53

Erikslund (Geijersg/Västra Ringg) 1912–47

Polacksbacken 1911–53

Erikslund (Geijersg/Köpmansg) 1915–47

Ulleråker Norra

Ulleråker Södra

Ultuna Norra

Ultuna Södra

Liljekonvaljeholmen

St. Sunnersta

Sunnersta

Dalvägen

Flottsund

Rosenvägen

Naturparken

Folkets Park

Granbo

Vagnskjul

Graneberg 1928–53

Första tiden redigera

Upsala Stads Spårvägs Aktiebolag grundades av privata intressen den 5 mars 1905. Bolaget bytte snart namn till Upsala Spårvägs AB. Koncession för anläggande av spårväg beviljades den 4 januari 1906. Spårvägen kunde så börja byggas. Vagnhall byggdes i kvarteret Ramund, som då omslöts av Norrlandsgatan, Dalgatan och Wallingatan, i Sysslomansgatans förlängning. Elva tvåaxliga motorvagnar med öppna plattformar levererades från ASEA. Också två begagnade öppna sommarsläp inköptes från Stockholm. Tisdagen den 11 september samma år kunde invigningen av den första linjen mellan Stora torget och Grindstugan äga rum. Prominenta gäster åkte i den smyckade vagn nummer 1 till Grindstugan, där de firade med intagande av måltid. På invigningsdagen var det många som ville pröva det nya kommunikationsmedlet med en tur ut till Grindstugan. Plötsligt kom dock vagnen inte ur fläcken. Man prövade allt, men den var som död. En verkmästare visste dock på råd: Vagnens hjul hade troligen blivit isolerade från rälsen, på grund av allt damm som rörts upp av allas fötter. Med hjälp av ett järnspett kunde kontakten återskapas och vagnen startades i en skur av gnistor.

Under de följande månaderna öppnades ytterligare två linjer för trafik. Sysslomansgatan, Svartbäcksgatan, Järnvägsstationen och Grindstugan hade nu spårvägförbindelse med Stora torget. Följande år anlades spårväg i den smala Bäverns gränd och linjerna kunde läggas om på ett mer ändamålsenligt sätt. Mot slutet av första decenniet började plattformarna att byggas in på förarnas initiativ.^{[förtydliga]}

1910–1920-tal redigera

Under 1910-talet förlängdes befintliga linjer ut till Norra stationen, Erikslund, Svartbäcken och Polacksbacken. 1925 tillkom en linje till Almtuna. 1927 infördes linjefärger. På 1920-talet utökades också vagnparken med bland annat ett par begagnade vagnar från Göteborg. Några begagnade släpvagnar – ursprungligen byggda som hästspårvagnar – köptes också från Stockholm.

Mälarlinjen eller Granebergslinjen redigera

Mälarlinjen anlades som Sveriges första snabbspårväg av dåvarande spårvägsdirektör Hilding Ångström och kunde invigas den 5 augusti 1928. Den byggdes och drevs av det separata bolaget Spårvägsaktiebolaget Upsala–Mälaren, som konstituerades 27 mars 1926, även om stadsspårvägsbolaget också var i hög grad inblandat. Bland annat byggdes dess vagnhall vid Dalgatan ut, för att även inrymma Mälarlinjens vagnar. Ångström bidrog med många uppfinningar till spårvägen. Mälarbanan utrustades till exempel med en speciell sorts krökta kontaktledningsstolpar, kallade svanhalsar, växelvis på ömse sidor om spåret. Denna konstruktion gjorde det möjligt att placera kontaktledningsstolparna på längre avstånd från varandra än på andra banor. Ångström konstruerade också de vagnar som banan trafikerades med – Granebergsvagnarna – genom att bygga om begagnade släpvagnar från Göteborg. Även de öppna sommarläpen kom att användas på Granebergslinjen. Ångström stod även som upphovsman till en speciell radioavstörd^{[förtydliga]} strömavtagare, den så kallade Å-bygeln.

Vagnhallsbranden redigera

Midsommarafton 1945 uppstod en brand i en motorvagn som stod uppställd i vagnhallen. Man kom aldrig säkert fram till varför branden uppstod, men det rörde sig troligen om en kortslutning, då vagnen stod med bygeln uppe. Branden spred sig snabbt och vagnhallen och en stor del av vagnparken förstördes. Granebergsvagnarna klarade sig dock, eftersom många ville resa till folkets park en dag som denna. Branden var dock ett svårt slag mot spårvägen och vagnbristen blev kännbar. Vagnar fick lånas och köpas in från Göteborg, Odense och Jönköping och viss trafik fick tidvis ersättas med buss.

Nedläggningen redigera

Under andra världskriget fyllde spårvägen en viktig funktion. Spårvägen var under hela sin existens enkelspårig med mötesplatser. Denna konstruktion blev alltmer opraktisk allteftersom biltrafiken ökade efter kriget. Underhållet av vagnarna var eftersatt. Istället för en ombyggnad till dubbelspår och en satsning på nytt rullande materiel, valde de styrande i staden att lägga ner spårvägen och ersätta den med buss. Spårvägen lades ner successivt under tiden 2 februari 1944–12 oktober 1953. De sista åren rullade endast den gröna linje 4 mellan Svartbäcken och Polacksbacken, samt Granebergslinjen, som blev den allra sista att läggas ned.

Den juridiska personen Upsala Spårväg AB fanns dock kvar. 2010 blev den omvandlad till Uppsala Vatten AB då staden beslutat att bolagisera vatten- och avloppsverksamheten.

Bevarad vagn redigera

Vagn nummer 10 ur den ursprungliga leveransen finns bevarad och renoverad till kördugligt skick på Svenska Spårvägssällskapets museispårväg i Malmköping. Vid Uppsala spårvägars 75-, 90- och 100-årsjubileer besökte den Uppsala och trafikerade ett industrispår vid Kungsängsgatan med hjälp av dieselgenerator.

Linjehistorik redigera

1906–1907 redigera

Linje 3 invigdes den 11 september 1906. Linje 1 den 2 oktober, och linje 2 den 6 december samma år. Linjenätet hade därefter följande utseende:

Linjenätet 6 december 1906–29 juli 1907
Linje	Sträcka	Längd
1	Sysslomansgatan (Sysslomansgatan/Dalgatan – där också vagnhallen låg)–S:t Eriks torg–Biskopsgatan–Trädgårdsgatan–Drottninggatan–Stora torget–Vaksalagatan–Kungsgatan–Järnvägsstationen	2,2 km
2	Svartbäcken (Svartbäcksgatan/järnvägen)–Svartbäcksgatan–Stora torget–Kungsängsgatan–Kungsängsesplanaden (Kungsängsgatan/Kungsängsesplanaden)	1,8 km
3	Stora torget–Drottninggatan–Trädgårdsgatan–Svandammen–Sjukhusvägen (gamla)–Dag Hammarskjölds väg–Grindstugan	2,5 km

1907–1911 redigera

Redan 30 juli 1907 kunde sträckan över Bäverns gränd och Islandsbron öppnas. Spåret i Trädgårdsgatan söder om Drottninggatan, samt spåret i Kungsängsgatan söder om Bäverns gränd lades ner och systemet reducerades till följande två linjer:

Linjenätet 30 juli 1907–9 augusti 1911
Linje	Sträcka	Längd
1	Sysslomansgatan–[som tidigare]–Järnvägsstationen	2,2 km
2	Svartbäcken (Svartbäcksgatan/järnvägen)–Svartbäcksgatan–Stora torget–Kungsängsgatan–Bäverns gränd–Islandsbron–Svandammen–Sjukhusvägen (gamla)–Dag Hammarskjölds väg–Grindstugan	3,5 km

1911–1925 redigera

Den 10 augusti 1911 förlängdes spåret från Grindstugan till Polacksbacken. Den 25 juli 1912 förlängdes spåret från Sysslomansgatan till Norra stationen. Samtidigt öppnades ett spår från Sysslomansgatan längs Geijersgatan fram till Västra Ringgatan (Erikslund). Den 11 september 1915 förlängs dessa båda spår till Norrlandsgatan/Vindhemsgatan, respektive Geijersgatan/Köpmansgatan.

Linjenätet 11 september 1915–14 september 1925
Linje	Sträcka	Längd
1	Norra stationen (Norrlandsgatan/Vindhemsgatan)/Erikslund (Geijersgatan/Köpmansgatan) [Varannan vagn gick till respektive destination]–Sysslomansgatan–[som tidigare]–Järnvägsstationen	2,7/2,8 km
2	Svartbäcken (Svartbäcksgatan/järnvägen)–[som tidigare]–Grindstugan–Polacksbacken	3,9 km

1925–1926 redigera

Den 15 september 1925 öppnades en ny linje från Vaksalagatan/Kungsgatan till Almtuna. Den 1 oktober samma år förlängdes Svartbäckslinjen till Gamla Uppsalagatan/Vikingagatan.

Linjenätet 1 oktober 1925–31 december 1926
Linje	Sträcka	Längd
1	Norra stationen (Norrlandsgatan/Vindhemsgatan)/Erikslund (Geijersgatan/Köpmansgatan) [Varannan vagn gick till respektive destination]–Sysslomansgatan–[som tidigare]–Järnvägsstationen	2,7/2,8 km
2	Svartbäcken (Gamla Uppsalagatan/Vikingagatan)–Svartbäcksgatan–[som tidigare]–Grindstugan–Polacksbacken	4,7 km
3	Stora torget–Vaksalagatan–Väderkvarnsgatan–Liljegatan–Almtuna (Törnlundsplan)–Österängsgatan–Vaksalagatan–Stora torget [endast motsols]	2,9 km

1927–1944 redigera

Den 1 januari 1927 skedde en linjeomläggning, samtidigt som linjefärger infördes. Gamla linje 1 delades i linjerna 1 och 2, samtidigt som gamla linje 2 istället gavs nummer 4. Den 8 augusti 1928 öppnades också linjen till Graneberg vid Mälaren. Denna fick aldrig något linjenummer.

Linjenätet 8 augusti 1928–1 februari 1944
Linje	Sträcka	Längd
1	Norra stationen (Norrlandsgatan/Vindhemsgatan)–[som tidigare]–Järnvägsstationen	2,7 km
2	Erikslund (Geijersgatan/Köpmansgatan)–[som tidigare linje 1]–Järnvägsstationen	2,8 km
3	Stora torget–Vaksalagatan–Väderkvarnsgatan–Liljegatan–Almtuna (Törnlundsplan)–Österängsgatan–Vaksalagatan–Stora torget [motsols]	2,9 km
4	Svartbäcken (Gamla Uppsalagatan/Vikingagatan)–[som tidigare linje 2]–Polacksbacken	4,7 km
Mälarlinjen	Upsala (Svandammen)–Sjukhusvägen (gamla)–Dag Hammarskjölds väg–Grindstugan–Ulleråker–Ultuna–Sunnersta–Flottsund–Folkets park–Graneberg	9,2 km

1944–1945 redigera

Den 2 februari 1944 lades den gula linje 3 ned, samtidigt som linjerna 1 och 2 drogs dit istället för till Järnvägsstationen. En liten vit linje 5 inrättades istället mellan Stora torget och Järnvägsstationen.

Linjenätet 2 februari 1944–23 juni 1945
Linje	Sträcka	Längd
1	Norra stationen (Norrlandsgatan/Vindhemsgatan)–[som tidigare]–Stora torget–[som tidigare linje 3]–Almtuna [motsols]	5,2 km
2	Erikslund (Geijersgatan/Köpmansgatan)–[som tidigare]–Stora torget–[som tidigare linje 3]–Almtuna [motsols]	5,3 km
1/2	Att döma av fotot på framsidan av Andersson (2006) kan linjerna 1 och 2 ha skyltats med gula skyltar i riktning mot Almtuna. Koloreringar av foton från denna tid är dock inte tillförlitliga.
4	Svartbäcken (Gamla Uppsalagatan/Vikingagatan)–[som tidigare]–Polacksbacken	4,7 km
5	Stora torget–Vaksalagatan–Kungsgatan–Järnvägsstationen	0,6 km
Mälarlinjen	Upsala (Svandammen)–[som tidigare]–Graneberg	9,2 km

1945–1953 redigera

Linje 5 blev dock inte långlivad. Efter branden i vagnhallen på midsommarafton 1945 rådde akut vagnsbrist och linjen ersattes med bussar. Den 1 december 1947 lades även linjerna 1 och 2 ned. Under några ytterligare år återstod endast linje 4 och Granebergslinjen. Den 25 april 1949 förlängdes den senare in till Stora torget. Spåret mellan Stora torget längs Sysslomansgatan kunde dock inte rivas ännu, eftersom nätet måste ha förbindelse med vagnhallen vid Dalgatan.

Linjenätet 25 april 1949–3 maj 1953
Linje	Sträcka
4	Svartbäcken (Gamla Uppsalagatan/Vikingagatan)–[som tidigare]–Polacksbacken
Mälarlinjen	Upsala (Stora torget)–Kungsängsgatan–Bäverns gränd–Islandsbron–[som tidigare]–Graneberg

Linje 4 lades ner den 4 maj 1953 och Mälarlinjen den 12 oktober samma år.