Uppror

folkligt an­grepp mot makt­havare
För filmen, se Uppror (film).

Uppror, brott enligt svensk rätt, 18 kap. 1 § brottsbalken. Den döms för uppror, som företar en handling med uppsåt att statsskicket med vapenmakt eller i övrigt med våldsamma medel skall omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall framtvingas eller hindras med motsvarade medel, om handlingen innebär fara för uppsåtets förverkligande.

Uppror i Clichy 1 maj 1891

För uppror döms till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran för förverkligande var ringa, i lägst fyra och högst tio år. Om handlingen kan rubriceras som högförräderi, döms för det brottet i stället.

Allmänspråklig innebörd redigera

Uppror kan även ha en allmänspråklig innebörd, som är vidare än den som lagstiftaren har definierat i brottsbalken. Ordet "uppror" är känt i svenskan sedan 1524. I politiska sammanhang innebär uppror ett på något sätt organiserat, och inte bara tillfälligt och slumpmässigt, angrepp mot statsmakten med användande av lagstridigt våld, med ett mer eller mindre klart uttalat syfte att störta regeringen eller hastigt förändra statsskicket i övrigt. Ordet uppror kan även användas för att beteckna försök av befolkningsminoriteter att bryta loss delar av en stat efter historiska eller etniska gränser för att bilda en ny stat. Det är snarare historien än juridiken som på längre sikt avgör om upproret var berättigat eller ej. Folkresning och insurrektion har liknande betydelse.

Uppror i Sverige redigera

Uppror i Sovjetunionen och kommunistblocket redigera

Se även redigera

Referenser redigera