Bökstastenen
Bökstastenen, med signum U 855, är en runsten som finns på norra sidan om vägen mellan Böksta och Balingsta, vid avtagsvägen till Risslinge, i Uppland. Stenen är berömd för sitt bildinnehåll. Bland annat hittar man där vad som sägs vara den äldsta bevarade avbildningen av en skidlöpare.
| Upplands runinskrifter 855, Bökstastenen | |
| Runristning (runsten) | |
 | |
| Fyndplats | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Län | Uppsala |
| Kommun | Uppsala |
| Socken | Balingsta |
| Plats | Prästgården |
| Koordinater | 59°46′08″N 17°24′44″Ö / 59.76891°N 17.41231°Ö[1] |
| Höjdläge | 20 m ö.h. |
| Nuvarande plats | Vid Böksta backe |
| Kulturmärkning | |
| Fast fornlämning | |
| - FMIS beteckn | Balingsta 1:1 |
| Tillkomsttid | V, 1000-talet |
| Signum | U 855 |
| Runristare | osignerad |
| Stil | Pr2? |
| Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. | |
Inskriften redigera
Inskriften i runor redigera
Translitterering av runraden:
- · inki-... [a]uk : iuker [:] þau : litu : raisa · stain : þina : a[t] · ais[t ·] sun · sin : ernfastr · auk · þaiʀ · (b)ryþr · raist[u] · at · bru... ...[2]
Normalisering till runsvenska:
- Ingi... ok Iogærðr þau letu ræisa stæin þenna at Æist, sun sinn, Ærnfastr ok þæiʀ brøðr ræistu at bro[ður sinn].[2]
Översättning till nusvenska:
- Inge-... och Jogard de läto resa denna sten efter Est, sin son. Ärnfast och bröderna reste (den) efter sin broder.[3]
Motivet redigera
Inuti runslingan finns en detaljrik framställning. Skidlöparen på vänstra sidan håller båge och pil i handen. Den största figuren visar en ryttare med spjut. På högra sidan ristningen syns två mindre djur som jagar ett hornprytt djur, kanske två hundar som jagar en älg eller en hjort. En fågel, förmodligen en dresserad jaktfågel, har slagit sina klor i älgen/hjortens huvud, ytterligare en fågel syns uppe ovanför runslingan.[4]
Scenen brukar tolkas som en älgjakt, det är dock inte säkert att det rör sig om en vanlig jakt då man vanligtvis inte bedrev älgjakt till häst och särskilt inte på vintern. Skidlöparen kan tolkas som jaktguden Ull då skidor och pil med båge är Ulls attribut. Om skidlöparen är Ull så är det tänkbart att även den skäggprydde mannen med spjut som rider på en hingst skall tolkas mytologiskt. Det skulle kunna vara Oden åtföljd av sina ulvar och korpar. Bilden kan samtidigt tolkas som en framställning av jakten som idé. Det finns heller inga referenser till kristendom.[5]
Stenen och dess historia redigera
Stenen består av grå granit, dess höjd är 2,57 m. och dess bredd är 2,12 m. Den är sprucken i fem större block som åter ihopfogats.
Johannes Bureus var den förste som undersökte stenen, som då fanns "Vti Balningzstada Prästeäng". Senare beskrevs stenen fortfarande på samma plats, men sönderslagen i fem delar. I rannsakningarna sades att en del var inmurad i kyrkogårdsmuren, vilket bekräftades av Johan Hadorph som angav att de andra delarna låg på Balingstas prästäng, mitt emot gården Böksta. Även Richard Dybeck skrev 1857 att fyra delar låg kvar på ängen, men han kunde inte hitta den femte delen i muren. 1864 flyttades de fyra delarna ut till sin nuvarande plats vid vägen och sammanfogades. Stenens förmodligen ursprungliga placering bör ha varit ungefär hundra meter söder om nuvarande placering, ute på ängen (åkern) som ligger söder om vägen som stenen nu står norr om. Ristningsytan har varit vänd mot söder mot en väg som inte längre finns kvar.[6]
Den femte delen av Bökstastenen var försvunnen fram till 2004 då den återfanns vid grävningsarbeten vid grindstolparna till Balingsta kyrka. Den saknade delen togs upp och Bökstastenen blev kompletterad.[7]
Bildgalleri redigera
-
Stenens placering vid vägen -
Insättningen av den tidigare saknade delen (2004) -
Detalj som troligen visar jaktguden Ull med pil och båge på skidor
Se även redigera
Referenser redigera
- ^ Fornminnesregistret: Balingsta 1:1
- ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, U 855, 2014
- ^ Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1949-1951). Sveriges runinskrifter. Bd 8, Upplands runinskrifter, del 3. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b08_text_8.pdf
- ^ Åhlén, M: ”Runstenar i Uppsala län berättar”, 2010, s. 102-104.
- ^ Silén, L: ”Några reflektioner angående bilderna på Balingsta-stenen i Uppland”, Fornvännen, 1978, s. 88-91.
- ^ ”Upplands runinskrifter (SRI Band 8 Del 3)”, 1949-1951, s. 505-511.
- ^ Upsala Nya tidning 2004-05-18