Upplands runinskrifter 462
Runinskrift U 462 är en runsten som står bakom prästgårdens byggnad i Vassunda socken. Runstenen är 2,2 meter hög, 0,7 meter bred och 0,35 meter tjock. Ristytan vänd mot söder. Ristning även på stenens östra sida. Stenen delvis skadad i toppen. Består av två stycken som satts ihop.
| U 462 | |
| Runristning | |
 | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Län | Uppsala |
| Kommun | Knivsta |
| Socken | Knivsta |
| Plats | Vickeby |
| Koordinater | 59°42′18″N 17°44′18″Ö / 59.705°N 17.7384°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Fornlämning | |
| - FMIS beteckn | Vassunda 75:1 |
| Tillkomsttid | V |
| Signum | U 462 |
| Runristare | Öpir |
| Stil | Pr 4 |
| Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. | |
Ristningen är skickligt utförd av runmästaren Öpir, som var verksam under 1000-talets senare hälft. Runstenen var känd och avbildad av Bureus redan i slutet av 1500-talet. Den stod på en ättehög öster om prästgården, nära gränsen mellan Vassunda och Knivsta socknar. Den försvann på 1700-talet och återfanns år 1909 i golvet i prästgårdens loge. Stenen var då sönderslagen och toppstycket saknades.[1]
Inskriften redigera
Translitterering av runraden:
- §A [tierfr · uk kunar · a](u)k ' kulhu ['] litu ' risa ' stain · uk · bru ' eftiʀ ' alfntan × faþur sin
§B [hu](l)mfriþ ' at ' bonta ' uk ' ybiʀ ' ris[ti run][2]
Normalisering till runsvenska:
- §A Diarfʀ ok Gunnarr ok Gulløy letu ræisa stæin ok bro æftiʀ Halfdan, faður sinn,
§B Holmfriðr at bonda. Ok Øpiʀ risti runaʀ.
Översättning till nusvenska:
- Djärv och Gunnar och Gullö lät resa stenen och bron efter Halvdan, sin fader, Holmfrid efter sin man. Och Öpir ristade runorna.[3]
Källor redigera
- ^ ”Sveriges runinskrifter 7 (1943-1946)”. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b07_h02_text_2.pdf. Läst 31 maj 2016.
- ^ Samnordisk runtextdatabas, U 462, 2014
- ^ Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1943-1946). Sveriges runinskrifter. Bd 7, Upplands runinskrifter, del 2. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b07_h02_text_2.pdf