Öppna huvudmenyn
Stilla havet

United States Exploring Expedition, även kallad US Ex Ex och Wilkesexpeditionen, var en omfattande kartläggnings- och forskningsresa huvudsakligen i Stilla havet åren 1838 till 1842.

BakgrundRedigera

Redan i maj 1828 beslöt USA:s kongress om en forskningsresa jorden runt med offentliga medel. De enda fartyg i statens ägo vid denna tid som kunde klara en sådan resa fanns i flottan varför uppdraget gick till US Navy. Först den 18 maj 1836 beslöts om finansiering till projektet och därefter krävdes ytterligare 2 års förberedelser.

Expeditionen skulle utforska området utifrån en rad vetenskapliga grenar som naturhistoria, botanik, mineralogi och filologi och även utföra noggrann lantmäteri och kartografi. Sammanlagd ingick nio vetenskapsmän i expeditionen.

Den 18 augusti 1838 lämnade en konvoj om 6 fartyg under befäl av Charles Wilkes hamnen i Hampton Roads nära Norfolk, Virginia.

Konvojen bestod av de 2 krigsfartygen "USS Vincennes" och "USS Peacock", 2 skonerter "USS Flying Fish" och "USS Sea Gull", briggen "USS Porpoise" och förrådsfartyget "USS Relief".

ExpeditionenRedigera

Rutten gick över Atlanten till Madeira och sedan via Kanarieöarna till Rio de Janeiro dit konvojen anlände den 23 november. Efter underhåll lämnade fartygen Rio den 6 januari 1839 med kurs mot Buenos Aires. Därefter färdades man förbi Eldslandet mot Peru. I maj 1839 förliste "USS Sea Gull" utanför Chile.

Därefter färdades konvojen genom Tuamotuöarna och Samoaöarna mot New South Wales. Efter uppehåll lämnar konvojen Sydney i december 1839 mot Antarktiska oceanen där man upptäckte kontinenten Antarktis väster om Ballenyöarna och döpte området till Wilkes land. Det är osäkert vem som egentligen först upptäckte kontinenten i dessa bredgrader då franske Jules Dumont d'Urville fanns kring samma tid i området och då upptäckte området Adelie land.

Därefter färdades konvojen åter norrut mot Fijiöarna dit man anlände i juli 1840 och vidare igenom Tokelauöarna och Phoenixöarna mot Hawaiiöarna.

Sedan färdades konvojen mot Juan de Fucasundet i British Columbia och Puget Sound och Columbiafloden i Washington. I juli 1841 förliste "USS Peacock" i Columbiafloden, dock kunde allt vetenskapligt material räddas.

 
Oregonkusten

Därefter kartlades den nordvästra Stillahavskusten kring nuvarande Oregon från havet och från land. Landexpeditionen anslöt sig till konvojen i San Francisco. Konvojen satte sedan kurs mot Wakeöarna och vidare mot Filippinerna och Borneo. Efter ett uppehåll i Singapore sattes kursen åter mot Polynesien och därefter förbi Godahoppsudden åter mot USA.

Konvojen anlände till New York den 10 juni 1842.

ResultatRedigera

Expeditionen utforskade 280 öar främst i Stilla havet och kartlade cirka 1.300 km kustlinje i Oregon. Vetenskapsmännen samlade in över 60.000 växter och fåglar. Samlingarna förvaras idag i Smithsonian Institution.

Expeditionen bidrog starkt till intresset för och utvecklingen av naturvetenskapen i USA.

Externa länkarRedigera