Öppna huvudmenyn

Unitarism eller unitarianism (av latin unitas "enhet", unus "en") är inom kristendomen en benämning på en rörelse som uppstod på 1500-talet och som helt avvisar läran om treenigheten; det vill säga att Gud kan delas in i aspekterna Fadern, Sonen och Den Helige Ande, och att Jesus därför är Gud. Instället anser man att Gud är en. Unitarer tror att Jesus var inspirerad av Gud i sin förkunnelse, att han är vår frälsare, men inte att han var en gud eller Gud inkarnerad.

Religion
Världreligionerna symboler

Unitarer anser att religion och vetenskap kan samexistera och vägleda dem i deras förståelse av naturen och Gud. De bekänner sig inte till några dogmatiska trosbekännelser. Unitarer accepterar i allmänhet religiös pluralism och kan finna värde i olika läror, men lägger fortfarande störst vikt vid Kristi lära. Tankefrihet och samfundsfrihet utgör kärnvärden för unitarer. Studier och nya erfarenheter kan leda till nya insikter, kunskaper, och tillämpning. Unitarer lägger tonvikt på att använda sunt förnuft vid tolkning av skrifter.

Det finns idag cirka 800 000 unitarer i världen.

Innehåll

HistoriaRedigera

Unitarism utgör inte ett enda kristet samfund, utan hänvisar snarare till en samling av såväl existerande som utdöda kristna grupper, vare sig de är historiskt relaterade till varandra eller inte, som delar en gemensam teologisk tanke om att Gud är en.

På det europeiska fastlandet skapade de så kallade socinianerna en unitarisk kyrka i Polen redan på 1500-talet, men de förtrycktes under motreformationen och fördrevs till andra länder, bl.a. Ungern. I 1600- och 1700-talens England förenades unitarismen med deismen till en förnuftsreligion, men inledningsvis utan att bilda ett eget trossamfund. Den anglikanske prästen Theophilus Lindsey (1723-1808) förbjöds 1773 att verka som präst p.g.a. sin unitariska övertygelse, och grundade 1774 ett fritt unitariskt trossamfund i Storbritannien. I USA grundades i början av 1800-talet American Unitarian Association (AUA), ett unitariskt samfund som 1961 förenades med de besläktade universalisterna.

Idag förenas många unitarer genom att deras organisationer tillhör International Council of Unitarians and Universalists (ICUU). Största enskilda organisationen är Unitarian Universalist Association (UUA), följt av Unitarian Church of Transylvania (i rumänska Transylvanien), Unitarian Church of Hungary (i Ungern), och General Assembly of Unitarian and Free Christian Churches (i Storbritannien).

Man står förenade bakom följande principer:

  • samvetsfrihet och individuell tankefrihet i trosfrågor,
  • varje människas inneboende värde och värdighet.
  • rättvisa och medkänsla i mänskliga relationer,
  • ansvarsfullhet i mänskliga relationer,
  • engagemang för demokratiska principer.

TeologiRedigera

Rörelsens första anhängare ville förena en strikt monoteism med kristen humanism. Därför förnekade de Jesu gudomlighet och framhöll honom i stället som en människa som Gud utsett till budbärare (profet). Den bilden av Jesus delar unitarierna med bland annat muslimer och bahá'í-troende samt andra icke-trinitariska kristna. Medan den strikta teologiska monoteismen i kristen unitarism skiljer sig från de större kristna samfunden som baseras på Treenighetsläran, står kristen unitarism alltså närmare den monoteistiska förståelsen av Gud i judendomen och islam. Unitarer är alltså kritiska till treenighetsläran. Deras teologi skiljer sig alltså från den katolska, ortodoxa och anglikanska teologin, samt från den teologi som genomsyrar huvudfåran inom protestantismen och de andra kristna kyrkosamfund som lär ut och tror på treenighetsläran.

Unitarier hänvisar ibland till den romerska statsmaktens påtryckningar under koncilierna åren 325 - 451. Då bestämdes dels att Jesus själv var Gud och hans mor Maria upphöjdes till att vara Guds Moder – en av världshistoriens mest förödande förfalskningar enligt unitaristerna. Förfalskningarna förklarar den uppenbara skillnaden mellan den judiske Jesus och den kristna lärans Jesus, det vill säga kristendomen. I kristen mening är Jesus inte kristen, påpekar unitaristerna. Jesu uppgift var att visa människorna att de kunde få evigt liv. Detta gjorde han, enligt unitarismen, genom att dö som en människa och uppstå från de döda. Om Jesus hade varit Gud hade allt detta varit meningslöst – judarna och andra monoteister visste ju redan att Gud har evigt liv.

Unitarism är också känd för att man förnekar flera andra kristna doktriner, däribland lärorna om arvsynd, predestination, och Bibeln ofelbarheten. Unitarer har tidigare accepterat doktrinen om evigt straff i helvete, men få gör så idag. Trots att det inte finns någon särskild gemensam unitarisk tro utöver att man avvisar läran om treenigheten, så är följande övertygelser allmänt accepterade:

  • En Gud och enhet i Gud,
  • Jesu Kristi liv och förkunnelse utgör en förebild för i våra liv,
  • Förnuft, rationell tanke, vetenskap och filosofi samspelar med tro på Gud.
  • Människor har förmåga att utöva fri vilja på ett ansvarsfullt, konstruktivt och etiskt sätt med hjälp av religion.
  • Människans natur är i sig vare sig korrupt eller syndig, men kan göra både gott och ont.
  • Ingen religion kan hävda ett absolut monopol på Guds Helige Ande eller full teologiska sanning.
  • Även om Bibelns författare inspirerades av Gud var de människor och därför utsatta för mänskliga fel.
  • Traditionella doktriner såsom predestinationsläran, evig fördömelse, försoningsläror är ogiltiga, eftersom de strider mot Guds karaktär och döljer Jesu Kristi sanna natur och uppdrag.

Den moderna unitarismen menar sig återupprätta den ursprungliga kristendomen, som de menar skulle ha varit unitarisk eller strikt monoteistisk. Kristna unitarer tror på Jesus Kristus, enligt Nya testamentet och andra tidiga kristna skrifter. Liberala unitarier uppmuntrar inte sällan till oortodoxa uppfattningar om Gud, Jesus, världen och meningen med livet. Konservativa (bibliska eller evangelikala) unitarie håller fast vid principen sola scriptura och menar att Bibeln är tillräcklig i sig själv för att utgöra den enda källan till den kristna läran. Vissa unitarer har sökt att närma sig judendomen eller lever helt och fullt enligt judendomen men som har kvar sin tro på Jesus som profet och Messias och kallar sig själva messianska judar, messianer eller messianskt troende.

SkandinavienRedigera

Den moderna unitarismen kom från USA till Skandinavien i slutet av 1800-talet.

NorgeRedigera

Kristofer Janson bildade i Norge en unitarisk kyrka, kallad Broderskabets Kirke, som var verksam i Oslo från 1895-1937. 1896 ansökte den hos regeringen om att få bli registrerat som kristet trossamfund. Ansökan avslogs då kyrkans lära ansågs skilja sig för mycket från klassisk kristen tro. Istället blev man registrerade som icke-kristet dissentersamfund (det andra i Norge, efter judendomen). 1897 förklarade ecklesiastikdepartementet i en skrivelse att varken unitariernas eller mormonernas dop kunde erkännas som kristet. Detta upprepades i en ny skrivelse från 1925. Då kyrkans pastor Herman Haugerud dog 1937 upplöstes församlingen. 1995 bildades, i nära kontakt med transsylvanska unitarier i Ungern och Rumänien, mindre unitariska grupper i Osloområdet och tio år senare godkändes man som registrerat trossamfund under namnet Unitarforbundet Bét Dávid (Den norske unitarkirke). Man tillämpar både en kristen-unitarisk samt unitar-universalistisk tradition.

DanmarkRedigera

År 1900 grundades Det Fri Kirkesamfund av en grupp liberala kristna i Köpenhamn. I Århus grundades en annan unitarisk församling vid den här tiden av den norska unitariska pastorn och författaren Kristofer Janson (1841-1917); den har sedan stängts. Ofta märkt och betraktad som en "pionjär" eller "föregångare" (på andligt sätt) till unitarism i Danmark var den isländska teologen Magnús Eiríksson (1806-1881), som bodde i Köpenhamn från 1831 fram till sin död i 1881. Unitarisk Kirkesamfund är den enda nuvarande danska unitariska församlingen, grundad under namnet Det fri Kirkesamfund 1900, under nuvarande namn sedan 1992. 1908 uteslöts en av kyrkans ledare, Mary Westenholz (moster till Karen Blixen) av Folkekirken på grund av henne unitariska engagemang, och kyrkan har sedan dess varit fri kyrka och stått utanför danska Folkekirken. De flesta unitarierna i Danmark tillhör numera Unitarisk Kirkesamfund.

SverigeRedigera

Även i Sverige grundades på 1800-talet några unitariska samfund. Inspirerad av Theodore Parkers skrifter grundades 1871 (i Göteborg - senare också i Stockholm) unitarföreningen Sanningssökarna av den svenska författaren och nobelpristagaren Klas Pontus Arnoldson. Denna förening publicerade också den periodiska Sanningssökaren. Två andra unitariska föreningar grundades 1882 (en av dem i Stockholm). 1888 frågade unitarerna den svenska kungen om tillstånd att inrätta ännu ett unitariansamfund i Göteborg men avvisades för att unitarianism inte betraktades som en kristen religion. Senare vände sig många unitarer till teosofin, men fram till 2009 fanns en unitarisk kyrkan i Malmö. Sedan 2018 finns en Facebook-grupp för Svenska Unitarer.

Sedan 2018 finns en gemensam Facebook-sida för Skandinaviska Unitarer från Norge, Danmark, och Sverige.

Kända unitarer - i SkandinavienRedigera

Kända unitarier - internationelltRedigera

Se ävenRedigera

LitteraturRedigera

  • Joseph Henry Allen, Our Liberal Movement in Theology (Boston, 1882)
  • Joseph Henry Allen, Sequel to our Liberal Movement (Boston, 1897)
  • Anthony F. Buzzard and Charles F. Hunting, The Doctrine of the Trinity: Christianity's Self-Inflicted Wound (Lanham, Maryland, 1998) ISBN 1-57309-309-2
  • John White Chadwick, Old and New Unitarian Belief (Boston, 1894)
  • William Ellery Channing (1903)
  • Unitarianism: its Origin and history, a course of Sixteen Lectures (Boston, 1895)
  • George Willis Cooke, Unitarianism in America: a History of its Origin and Development (Boston, 1902)
  • Patrick Navas, Divine Truth or Human Tradition: A Reconsideration of the Roman Catholic-Protestant Doctrine of the Trinity in Light of the Hebrew and Christian Scriptures (Bloomington, Indiana 2007). ISBN 1-4259-4832-4
  • Unitarian Year Book (Boston)
  • Earl Morse Wilbur, A History of Unitarianism: Socinianism and Its Antecedents, Harvard University Press, 1945
  • Andrew M. Hill, 'The Unitarian Path', Lindsey Press (London 1994) ISBN 0-85319-046-1
  • Wade E. Cox, Early Theology of the Godhead (No. 127), CCG, 1995
  • Wade E. Cox Arianism and Semi-Arianism (No. 167) CCG, 1996
  • Wade E. Cox, Role of the Fourth Commandment in the Sabbath-keeping Churches of God (No. 170), CCG, 1996
  • Wade E. Cox Socinianism, Arianism and Unitarianism (No. 185) CCG, 1996
  • Charles A. Howe, 'For Faith and Freedom: A Short History of Unitarianism in Europe', Skinner House Books (Boston, 1997) ISBN 1-55896-359-6
  • Wade E. Cox, The Pre-existence of Jesus Christ (No. 243), CCG, 1998
  • Matthew F. Smith, 'Unitarians' (short article) in Christianity: The Complete Guide, Continuum, (London 2005) ISBN 0-8264-5937-4.

Externa länkarRedigera