Magnús Eiríksson

Magnús Eiríksson, född 5 juni 1806 i Skinnalón på Island, död 3 juli 1881 i Köpenhamn, var en isländsk teolog och författare, som var en kritiker av Søren Kierkegaard (1813–1855) och Hans Lassen Martensen (1808–1884) i Köpenhamn.

Magnús Eiríksson (cirka 1876)

Magnús Eiríkssons namnteckning

Biografi och teologi

Föddes i Skinnalón på Islands nordligaste gård d. 5 juni 1806. Åren 1824-29 genomgick han latinskolan i Bessastaðir, och därefter var han i två år stiftskontorist hos stiftsamtmannen Lorentz Angel Krieger (1797-1838), vilken satte honom i tillfälle att fortsätta sina studier vid Köpenhamns universitet, där han 1831 tog student examen och 1832 "anden examen" samt 1837 teologisk ämbetsexamen. Hans grundliga kunskaper gjorde honom till en eftersökt handledare (manuduktør) för teologie studerande och fortfor därmed till 1847.

Skinnalón, Parish of Ásmundarstaðir, Norður-Þingeyjarsýsla (D. Dankel)

Harmen över de andliga och världsliga myndigheternas uppträdande mot baptisterna, som man ville tvinga att låta döpa sina barn, framkallade 1844 hans första skrift, Om baptister og barnedaab (1844), som väckte stort uppseende, emedan han där förnekade, att barndopet var apostoliskt. Redan där framträdde hans rationalistiska tankegång, och 1846-50 riktade han flera skarpa angrepp mot Hans Lassen Martensen för hans "förvirrade teologi" såsom en orimlig sammanblandning af religion och spekulativ filosofi. Han gick till och med så långt, att han 1847 ingav en klagoskrift direkt till konung Kristian VIII över Martensen, men tillika över regeringens tillväga gående. Detta ställdes han under fiskaliskt åtal. Efter Fredrik VII:s tronbestigning (1848) nedlades detta åtal på grund af amnestien 1848. Hans uppträdande mot Martensen hade emellertid berövat honom hans lärjungar, och han kom rent af i nöd, varför han 1856 sökte ett prästämbete på Island. Han utnämndes också, men avsade sig det genast, emedan starka tvivel uppstått hos honom om kyrkolärans sanning.

Icke mindre skarpt var hans angrepp 1850 på Søren Kierkegaard i boken Er troen et paradox og "i kraft af det absurde"?, var han uppträdde med stort eftertryck mot Sören Kierkegaards läror rörande tron.

I skriften Breve til Clara Raphael fra Theodor Immanuel (1851) behandla i fri sinnad anda dels frågan om kvinnans emancipation, dels åtskilliga religiösa och sedliga ämnen. Först tolv år efter publikationen av detta arbete uppträdde Eiríksson ånyo såsom författare. Han hade nämligen, väl till en del påverkad af Tübingenskolan, gripits af misstro mot evangelierna och särskilt Johannesevangeliet samt leddes af sina studier att förkasta läran om Kristi gudom. Därför hade han kommit till den åsikt, att Johannesevangeliets lära är en förfalskning af Kristi verkliga religion och att det inte kunde vara skrifvet af en jude, än mindre af aposteln Johannes.

Slutligen utgav Eiríksson skriften Jöder og christne (1873), var han skildrar den historiska utvecklingen af läran om Kristi gudom och framhåller, att den småningom förts allt längre bort från den ursprungliga, sanna kristendomen. Därför stå judarna i fråga om gudsbegreppet Kristi verkliga religion närmare än de kristne. Sedermera har Eiríksson skrivit åtskilliga artiklar i danska tidningar och i den svenska tidskriften "Sanningssökaren".

Af alla hans senare arbeten framgår, att han betraktar kyrkoläran såsom en förfalskning af Kristi lära, vilken han söker återställa, utan att dock ängsligt låta binda sig vid varje ord, som tillskrives Jesus. För att hjälpa Eiríksson i hans nödställda ekonomiska omständigheter hade några vänner 1873 åstadkommit en livränta åt honom; från 1879 fick han en liten årlig summa af statskassan.

Bibliografi

• Om Baptister og Barnedaab, samt flere Momenter af den kirkelige og speculative Christendom, Köpenhamn 1844.
• Tro, Overtro og Vantro, i deres Forhold til Fornuft og Forstand, samt til hinanden indbyrdes, Köpenhamn 1846.
• Dr. Martensens trykte moralske Paragrapher, eller det saakaldte "Grundrids til Moralphilosophiens System af Dr. Hans Martensen", i dets forvirrede, idealistisk-metaphysiske og phantastisk-speculative, Religion og Christendom undergravende, fatalistiske, pantheistiske og selvforguderiske Væsen, Köpenhamn 1846.
• Nokkrar athugasemdir um dóm þann, er herra "J. S." hefir lagt á "sjö" föstuprédikanir. Samdar af Ólafi Indriðasyni, presti til Kolfreyjustaðar, ritaðar af O. Indriðasyni, með inngángsorðum, fáeinum skíringargreinum og stuttum viðbætir af Magnúsi Eiríkssyni, Köpenhamn 1847.
• Speculativ Rettroenhed, fremstillet efter Dr. Martensens ”christelige Dogmatik” og geistlig Retfærdighed, belyst ved en Biskops Deeltagelse i en Generalfiskal-Sag, Köpenhamn 1849.
• [Theophilus Nicolaus] Er Troen et Paradox og "i Kraft af det Absurde"? : et Spørgsmaal foranlediget ved "Frygt og Bæven, af Johannes de silentio", besvaret ved Hjelp af en Troes-Ridders fortrolige Meddelelser, til fælles Opbyggelse for Jøder, Christne og Muhamedanere, af bemeldte Troes-Ridders Broder, Köpenhamn 1850.
• Den nydanske Theologies Cardinaldyder belyste ved Hjelp af Dr. Martensens Skrifter samt Modskrifterne, tilligemed 75 theologiske Spørgsmaal, rettede til Dr. H. Martensen, Köpenhamn 1850.
• [Theodor Immanuel] Breve til Clara Raphael, Köpenhamn 1851.
• Hvem har Ret: Grundtvigianerne eller deres Modstandere? og Hvad har Christus befalet om Daaben? Nogle orienterende Bemærkninger, Köpenhamn 1863 (övers. till svenska av Nils Johan Ekdahl, Läran om dopet, Stockholm 1865).
• Er Johannes-Evangeliet et apostolisk og ægte Evangelium og er dets Lære om Guds Menneskevorden en sand og christelig Lære? En religiøs-dogmatisk, historisk-kritisk Undersøgelse, Köpenhamn 1863 (övers. till svenska av Nils Johan Ekdahl, Johannis Evangelium. Är det en äkta apostolisk bok och är dess lära: att Gud är vorden menniska, en sann och kristlig lära? En Religiös-Dogmatisk Historisk-Kritisk Undersökning, Stockholm 1864).
• Jóhannesar guðspjall og Lærdómur kirkjunnar um guð, nokkrar athugasemdir til yfirvegunar Þeim Íslendíngum, sem ekki vilja svívirða og lasta guð með trú sinni, Köpenhamn 1865.
• Svar uppá "Hálfyrði" "Prestsins" í "Þjóðólfi", Akureyri 1865.
• Gud og Reformatoren. En religiøs Idee. Samt nogle Bemærkninger om de kirkelige Tilstande, Dr. S. Kierkegaard og Forfatteren, Köpenhamn 1866.
• Nokkrar athugasemdir um Sannanir "katólsku prestanna í Reykjavík" fyrir guðdómi Jesú Krists, Köpenhamn 1868.
• Om Bønnens Virkning og dens Forhold til Guds Uforanderlighed : Nogle Oplysninger og Bemærkninger, nærmest byggede paa aandelig Erfaring og et umiddelbart Gudsforhold, Köpenhamn 1870 (övers. till svenska av Eric Carlsten, Om bönens verkan och dess förhållande till Guds oföränderlighet. Några upplysningar och anmärkningar, närmast byggda på andlig erfarenhet och ett omedelbart gudsförhållande, Stockholm 1936).
• Kunne vi elske Næsten som os selv? Nogle tildeels nye Tanker om Kjærligheden samt flere derhen hørende Skriftsteder, Köpenhamn 1870.
• Paulus og Christus eller Pauli Lære om Retfærdiggjørelsen sammenlignet med Christi Lære om Syndsforladelsen tilligemed nogle Bemærkninger om andre paulinske Lærdomme, Köpenhamn 1871.
• Jøder og Christne eller Hvorledes blev Jesus af Nazareth betragtet i den ældste Kirke og hvorledes blev han senere betragtet? En populær, historisk-kritisk Undersøgelse, tilegnet de Sandhedskjærlige, Köpenhamn 1873.

Litteratur

• Magnús Eiríksson. A Forgotten Contemporary of Kierkegaard, udg. af Gerhard Schreiber og Jon Stewart, Köpenhamn 2017 (478 s.) (Danish Golden Age Studies, bd. 10) [ISBN-13: 978-8763543903].
• „Eiríksson, Magnús“, in: Nordisk Familjebok: Konversationslexikon och Realencyklopedi IV (1881), s. 282-284;
• E. Ebg., „Eiríksson, Magnús“, in: Nordisk Familjebok: Konversationslexikon och Realencyklopedi VII (19072), s. 64-65
• Herman Heinrich Louis Schwanenflügel (1844-1921), "Magnus Eiriksson", i Det nittende Aarhundrede. Maanedsskrift for Literatur og Kritik, bd. 2 (1877), s. 266-294.
• Eiríkur Albertsson, Magnús Eiríksson, guðfræði hans og trúarlíf (disputats), Reykjavík 1938.
• J. Þráinsdóttir, "Er trúin þverstæða? Gagnrýni Magnúsar Eiríkssonar á trúarskoðunum Kierkegaards í 'Ugg og ótta'", i Tímarit Máls og menningar 61 (2000), s. 35-45.
• Carl Henrik Koch, "Magnús Eiríksson", i Den danske idealisme. 1880-1880, Köpenhamn 2004, s. 292-298.
• Gerhard Schreiber, "Eiríksson, Magnús", i Biographisch-Bibliographisches Kirchenlexikon, bd. 28 (2007), s. 517-538.