Ullvi

tätortsdel i Leksand, Dalarnas län

Ullvi är en by vid Österdalälven, tre kilometer söder om Leksand i Leksands socken i Leksands kommun. Byn ligger på norra (östra) sidan av älven.

Ullvi är en av Leksands äldre byar, och har liksom flera andra byar i socknen mycket gamla anor. Bynamnet betyder guden Ulls offerplats. Ortnamn med guden Ulls namn förekommer annars inte alls i Dalarna.

På flera platser i byn finns spår efter järnframställning från yngre järnålder i form av blästerugnar och slagg. Byns läge innan 1700-talet var längre ned mot Dalälven, vid Ullvinäset.

Den äldsta skriftliga belägget för byn är från 1450. I den äldsta skattelängden 1539 upptas sju skattebönder. Älvsborgs hjälpskatteregister upptar 13 bönder i byn. Mantalslängden 1668 redovisar 14 hushåll och Holstenssons karta från samma år har lika många gårdstecken. Enligt fäbodsinventeringen 1663-64 hade Ullvi del i Åsleden, Bastberg och Vålbergs fäbodar. Ullvibönderna var även brukare av kvarnar i Hyttkvarnströmmen och Rombäcken.

År 1766 fanns 46 hushåll i byn, och 1830 anges 47. Storskifteskartan från 1820-talet upptar 53 gårdar i Ullvi - 29 i själva byn, 15 i Gammalullvi, sex i Vändat och tre på Näset.

Ett av Leksandstraktens första mejerier anlades här 1885. Mot slutet av 1800-talet kulminerade befolkningstalet i byn. År 1896 fanns 66 hushåll. År 1902 lät konstnären Emerik Stenberg uppföra en villa i byn och den följdes snart av några till, bland annat uppförda av Themptander och Artur Hazelius.

Byn är klassificerad som riksintresse för kulturmiljövård.

UllviskolanRedigera

Ullvi utmärks historiskt av att minst fyra kända dalmålare stammar från byn; Jufwas Anders Ersson (1757-1834), Back Olof Andersson (1767-1820), Back Erik Andersson (1778-1847) och Snarf Anders Andersson (1795-1850). Byn har fått namnge "Ullvibården", ett av de vanligare dekorationselementen i Dalmålningar under tidigt 1800-tal och konststilen kallas vanligen för Ullviskolan.

ReferenserRedigera

  • Andersson, Roland; Byar och Fäbodar i Leksands kommun - Kulturhistorisk analys, Falun, 1983