Öppna huvudmenyn

Notstandsgesetze, Deutsche Notstandsgesetze, (De tyska undantagslagarna) var lagar som röstades igenom 30 maj 1968 av den stora koalitionen (CDU/CSU och SPD) i den tyska förbundsdagen. Lagarna innebar att den tyska grundlagen Grundgesetz ändrades för 17:e gången och att man tillförde en undantagsförfattning som skulle säkra statens handlingskraft i krissituationer (naturkatastrofer, revolution, krig). Lagarna möttes av hårt motstånd från studentorganisationen Ausserparlamentarische Opposition.

BakgrundRedigera

Undantagslagar var från början ett krav från västmakterna för att ge Västtyskland full suveränitet. De ville därmed kunna skydda de trupper som man hade stationerade i Västtyskland. Västtysklands grundlag, Grundgesetz, kom dock inte att få några undantagslagar för att hantera krissituationer då man hade haft dåliga erfarenheter av artikel 48 i den författning som gällt i Weimarrepubliken. 1958 kom Västtysklands inrikesministerium med de första planerna på undantagslagar och nya följde 1960 och 1963. Dessa föll på att man inte fick en tillräcklig majoritet för att i krissituationer ge den exekutiva makten ytterligare befogenheter.

Den stora koalitionen innebar att man kunde få den kvalificerade majoritet (2/3) som krävdes för att driva igenom lagförslaget. Förslaget kom dock att möta på hårt motstånd från flera håll, inte minst studentrörelsen med Ausserparlamentarische Opposition i spetsen. FDP, det enda kvarvarande partiet i opposition var också emot förslaget liksom facken och gruppen Notstand der Demokratie. Stora demonstrationer ägde rum i Bonn.

Vid omröstningen 30 maj 1968 röstade FDP mot förslaget men även 54 parlamentsledamöter ur den stora koalitionen röstade mot förslaget som dock gick igenom.

Externa länkarRedigera

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia