Tuure Lehén
Tuure Valdemar Lehén, född 28 april 1893 i Jämsänkoski, död 12 oktober 1976 i Helsingfors, var en finländsk politiker.
Biografi redigera
Lehén var sekreterare i folkdelegationen under finska inbördeskriget 1918 och deltog i grundandet av Finlands kommunistiska parti i Moskva samma år. Efter de rödas nederlag i inbördeskriget flydde Lehén till Sovjetunionen, där han genomgick militärutbildning. Han arbetade sedan för Komintern, bland annat i Tyskland och i Spanien under inbördeskriget. 1939 var Lehén inrikesminister i Terijokiregeringen under Otto Ville Kuusinen. 1940–1946 var han rektor för universitetet i Petrozavodsk.
Lehén återvände till Finland 1946 och arbetade för förlaget Kansankulttuuri. Genom sina tolkningar av Marx och Engels kom han att bli en av den marxistiska rörelsens ledande teoretiker i Finland.
Han var 1923–1933 gift med Hertta Kuusinen. Tillsammans fick de en son som avled 18 månader gammal.
Lehén är begravd på Malms begravningsplats i Helsingfors.[1]
Bibliografi redigera
- Työväenluokan maailmankatsomus (1950)
- Kansa ja valtio (1952)
- Kommunismin joukkovaikutuksen syyt (1961)
- Punaisten ja valkoisten sota (1967)
Källor redigera
Uppslagsverk redigera
- Lehén, Tuure i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Noter redigera
- ^ ”Malmin hautausmaa: Kuuluisia vainajia” (på finska). Helsingfors kyrkliga samfällighet. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/malmi/6EGuIz3zp/Kuuluisat_vainajat.pdf. Läst 30 augusti 2016.