Öppna huvudmenyn

Den Finska Folkdelegationen var ett organ som bildades av medlemmar i Finlands socialdemokratiska parti (SDP). Den var den röda sidans regering under finska revolutionen och inbördeskriget den 28 januari 1918 - 25 april 1918. Folkdelegationens ordförande var före detta riksdagstalmannen Kullervo Manner.

Finska folkdelegationen
FSAs regering
Red flag.svg
Finska folkdelegationens ordförande, statsminister Kullervo Manner.
Finska folkdelegationens ordförande, statsminister Kullervo Manner.
Statschef
Statschef Kullervo Manner
Tidsperiod
Tillträde 28 januari 1918
Frånträde 25 april 1918
Ministrar och partier
Regeringschef Kullervo Manner
Regeringsparti(er) SDP
Historik
Företrädare Position skapad
Efterträdare Position avskaffad

Folkdelegationen tog makten i början av inbördeskriget när den avsatte den borgerliga Svinhufvuds senat och riksdagen, varefter den själv skrev lagar och regler, med det idealistiska målet att ändra samhället i enlighet med arbetarrörelsens program. Utöver Folkdelegationen fanns även Arbetarklassens Högsta Råd som motsvarade riksdagen, men dess roll i de rödas styrelsesätt förblev liten. Fastän vissa finska röda stödde "proletariatets diktatur", som Rysslands bolsjeviker hade satt i kraft, hade revolutionens ledarskap ändå bestämt sig för att fortsatt stödja demokratin.

Det mest ambitiösa av lagförslagen var ett förslag för Finlands nya grundlag, i vilken man strävade efter att stanna på den demokratiska grunden. Man kunde inte sätta grundlagen i verket under kriget och utvecklingen gick åt helt motsatt håll; till slut utnämndes till och med Folkdelegationens ordförande Manner till diktator för Finland. Folkdelegationen hade stora problem med att organisera sin makt och finans, och kunde inte stoppa röda gardets våldsamma terror.

Ryska SFSR var den enda staten som erkände Folkdelegationen som Finlands lagliga regering. I inbördeskrigets slutskede, i början av april 1918, flyttade Folkdelegationen från Helsingfors till Viborg, varifrån dess medlemmar till sist flydde till Petrograd.

OrganisationRedigera

Folkdelegationens sammansättningRedigera

Folkdelegationens sammansättning (fram till april)[1]
Titel Person
Ordförande Kullervo Manner
Utrikesdelegat Yrjö Sirola
Inrikesdelegat Eero Haapalainen (fram till mars)

Adolf Taimi (fram till mars)

Matti Airola (från och med mars)

Hanna Karhinen (från och med mars)

Krigsdelegat Eero Haapalainen (från och med mars)

Adolf Taimi (från och med mars)

Justitiedelegat Lauri Letonmäki (lagförbereding och myndigheter)

Antti Kiviranta (fångvård)

Upplysningsdelegat Otto Ville Kuusinen
Finansdelegat Jalo Kohonen

Edvard Gylling (från och med den 6 februari)

Jordbruksdelegat Evert Eloranta
Proviantdelegat Oskari Tokoi
Trafikdelegat Konsta Lindqvist
Post- och Kommunikationsdelegat Emil Elo
Arbetsdelegat J. H. Lumivuokko
Socialdelegat Hilja Pärssinen (från och med mars, skolfrågor)

J. O. Arjanne (från och med mars)

Prokurator Matti Turkia
Folkdelegationens sammansättning från och med den 13 april[2]
Titel Person
Diktator Kullervo Manner
Ordförande Edvard Gylling
Allmänna ärendens delegat J. O. Arjanne
Krigsdelegat Adolf Taimi
Finansdelegat Jalo Kohonen
Proviantdelegat Edvard Gylling
Arbetsdelegat Emil Elo
Trafikdelegat Konsta Lindqvist
Underhållsdelegat Lauri Letonmäki

ReferenserRedigera

  1. ^ Rinta-Tassi, Osmo (1986). Kansanvaltuuskunta punaisen Suomen hallituksena. sid. 104-105, 158-243, 289. 
  2. ^ Rinta-Tassi, Osmo (1986). Kansanvaltuuskunta punaisen Suomen hallituksena. sid. 476-477