Öppna huvudmenyn
Hertta Kuusinen talar i Berlin 1950.

Hertta Kuusinen, född 14 februari 1904 i Luhango i Finland, död 18 mars 1974 i Moskva i Ryssland, finländsk politiker.

BiografiRedigera

Hertta Kuusinen var dotter till Otto Ville Kuusinen. Hon flyttade 1922 till sin far som då bodde i Sovjetunionen. Hon fick funktionärsarbete inom Komintern och gjorde flera uppdrag för organisationen i både Finland och Tyskland under 1920- och 30-talet. År 1934 anhölls hon under en vistelse i Finland och blev dömd till fängelse för spionage. Efter frigivningen 1939 var hon engagerad i den kommunistiska partiverksamheten under sommaren och hösten, men gick under jorden vid vinterkrigets utbrott. Under mellankrigstiden var hon åter aktivt med i partiverksamheten. När fortsättningskriget bröt ut 1941 internerades hon och satt fängslad ända till krigets slut 1944. Genast efter vapenstilleståndet 1944 fick hon en ledande ställning först inom Finlands kommunistiska parti, senare inom det av kommunisterna bildade Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF). År 1945 valdes hon in i Finlands riksdag för DFFF, där hon var ledamot fram till 1971. Hon var ordförande i Kvinnornas Demokratiska Världsförbund 1969–1974.[1]

Kuusinen var 1923–1933 gift med Tuure Lehén och 1945–1950 med Yrjö Leino samt levde i ett samboförfållande med författaren Olavi Paavolainen sedan början av 1950-talet.

ReferenserRedigera

  1. ^ Kuusinen, Hertta i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0