Hertta Kuusinen

finsk minister, riksdagsledamot och journalist

Hertta Kuusinen, född 14 februari 1904 i Luhango i Finland, död 18 mars 1974 i Moskva i Sovjetunionen, var en finländsk politiker.

Hertta Kuusinen
FöddHertta Elina Kuusinen
14 februari 1904[1][2]
Luhango, Finland
Död18 mars 1974[3][1] (70 år)
Moskva
BegravdSandudds begravningsplats
Medborgare iStorfurstendömet Finland och Finland
Utbildad vidHelsingin Uusi yhteiskoulu
Jyväskylän normaalikoulu
Internationella Leninskolan
SysselsättningPolitiker[4], journalist
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag (1945–1972)
Politiskt parti
Demokratiska förbundet för Finlands folk
Finlands kommunistiska parti
MakeTuure Lehén
(g. 1923–1933)
Yrjö Leino
(g. 1945–1950)
PartnerOlavi Paavolainen (1952–1964)
FöräldrarOtto Ville Kuusinen
Utmärkelser
Folkens vänskapsorden[5]
Redigera Wikidata
Hertta Kuusinen talar i Berlin 1950.

Biografi

redigera

Hertta Kuusinen var dotter till Otto Ville Kuusinen. Hon flyttade 1922 till sin far som då bodde i Sovjetunionen. Hon fick funktionärsarbete inom Komintern och gjorde flera uppdrag för organisationen i både Finland och Tyskland under 1920- och 30-talet. År 1934 anhölls hon under en vistelse i Finland och blev dömd till fängelse för spionage. Efter frigivningen 1939 var hon engagerad i den kommunistiska partiverksamheten under sommaren och hösten, men gick under jorden vid vinterkrigets utbrott. Under mellankrigstiden var hon åter aktiv med i partiverksamheten. När fortsättningskriget bröt ut 1941 internerades hon och satt fängslad ända till krigets slut 1944. Genast efter vapenstilleståndet 1944 fick hon en ledande ställning först inom Finlands kommunistiska parti, senare inom det av kommunisterna bildade Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF). År 1945 valdes hon in i Finlands riksdag för DFFF, där hon var ledamot fram till 1971. I riksdagsvalet 1948 fick Kuusinen, som kandidat för kommunisterna, ett rekordstort antal personröster, ett rekord som endast slagits en gång, av Sauli Niinistö i valet 2007.[6] Hon var ordförande i Kvinnornas Demokratiska Världsförbund 1969–1974.[7]

Kuusinen var 1923–1933 gift med Tuure Lehén och 1945–1950 med Yrjö Leino samt levde i ett samboförfållande med författaren Olavi Paavolainen från början av 1950-talet.

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Munzinger Personen, Hertta Kuusinen, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Hertta Kuusinen, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Hertta Kuusinen, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, 910841, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 14 februari 1974, s. 9 .[källa från Wikidata]
  6. ^ https://www.hbl.fi/artikel/05b0992a-51a4-4eab-b54e-21f21f2ee593
  7. ^ Kuusinen, Hertta i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

Externa länkar

redigera
  •   Wikimedia Commons har media som rör Hertta Kuusinen.
  • ”Kuusinen, Hertta”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4203-1416928956809