Tsai Ing-wen, populärt kallad Siao Ing (小英), född 31 augusti 1956 i Taipei,[1] är en taiwanesisk advokat och politiker tillhörande Demokratiska framstegspartiet (DPP).

Tsai Ing-wen
Chhoà Eng-bûn
蔡英文

Tsai Ing-wen, 2016.

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
20 maj 2016
Premiärminister Lin Chuan (2016–2017)
William Lai (2017–2019)
Su Tseng-chang (2019–)
Vicepresident Chen Chien-jen
Företrädare Ma Ying-jeou

Ämbetsperiod
20 maj 2008–17 mars 2011
Företrädare Frank Hsieh
Efterträdare Ker Chien-ming (tf.)
Ämbetsperiod
27 april 2011–29 februari 2012
Företrädare Ker Chien-ming (tf.)
Efterträdare Chen Chu (tf.)
Ämbetsperiod
28 maj 2014–24 november 2018
Företrädare Su Tseng-chang
Efterträdare Lin Yu-chang (tf.)

Född 31 augusti 1956 (63 år)
Taiwan Taipei, Taiwan
Nationalitet Taiwan Republiken Kina (Taiwan)
Politiskt parti Demokratiska framstegspartiet
Alma mater London School of Economics (1984)
Yrke Advokat

Tsais föräldrar ägde en bilverkstad i Fangshan. Efter studierna började Tsai sin akademiska karriär som biträdande professor i juridik. Mellan 1993–2000 var hon professor i internationella ekonomin vid Chengchis nationella universitet.[2]. I 1984 disputerade Tsai vid London School of Economics.[3]

Tsai Ing-wen var ordförande för DPP från 2008 till 2012, valdes åter till ämbetet 2014 och avgick 2018.[4] Den 16 januari 2016 valdes hon till Taiwans första kvinnliga president[5][6] och installerades i ämbetet den 20 maj samma år då hon efterträdde Ma Ying-jeou.

I 2020 valdes Tsai igen till president då hon fick 57,1 % av röster. Hennes vicepresident är William Lai. Tsais utmanare var Han Kuo-yu (Kuomintang) och James Soong (Folkets första parti).[7]. Under valet gjordes det en spel om Tsai som heter What?! I, a Taiwanese third-year high schooler from Class 2, suddenly fell into a different world and met the president?! eller enklare Presidential Palace Adventure.[8]

Tsai är ogift och har inga barn, vilket har även lett till sexistiska kommentarer t.ex. i tidningen Xinhua som skrev i sin op-ed att hon är inte behörig att fungera som Taiwans president.[9] Tsai och Wu Zetian, som de politiska motståndare har jämfört Tsai med, är de enda kvinnliga ledare till en stat med kinesisk majoritet.[10][11]

ReferenserRedigera

  • Goldstein Steven M., Chang Julian., red (2008) (på eng). Presidential politics in Taiwan: the administration of Chen Shui-Bian. Signature books. Norwalk, Conn.: EastBridge. Libris länk. ISBN 978-1-59988-014-3 

NoterRedigera

  1. ^ Asia Times, läst den 8 december 2016
  2. ^ ”President Tsai” (på en). english.president.gov.tw. https://english.president.gov.tw/Page/40. Läst 1 juni 2020. 
  3. ^ The woman daring to stand up to Beijing” (på en-GB). BBC News. 11 januari 2020. https://www.bbc.com/news/world-asia-16464515. Läst 1 juni 2020. 
  4. ^ Chris Wang (26 maj 2014). ”Tsai Ing-wen elected as DPP chair”. http://www.taipeitimes.com/News/front/archives/2014/05/26/2003591240. Läst 16 januari 2016. 
  5. ^ Tsai Ing-wen elected Taiwan's first female president, BBC News, 16 januari 2016
  6. ^ ”Tsai Ing-Wen historisk – blir Taiwans första kvinnliga president”. 16 januari 2016. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/tsai-ing-wen-gar-mot-seger-i-taiwan. Läst 16 januari 2016. 
  7. ^ ”Central Election Commission:::2020 Presidential and Vice Presidential Election:::” (på en). Central Election Commission. http://web107.idc.hinet.net/english/cms/pe/32471. Läst 1 juni 2020. 
  8. ^ News, Taiwan. ”Taiwan Presidential Palace Adventure game lau...”. Taiwan News. https://www.taiwannews.com.tw/en/news/3808056. Läst 1 juni 2020. 
  9. ^ ”Criticism of Taiwan's 'single' President Tsai Ing-wen sparks anger in China” (på engelska). CNN News. 25 maj 2016. https://edition.cnn.com/2016/05/25/asia/china-state-media-xinhua-attacks-tsai-ing-wen-single-sexism/index.html. Läst 1 juni 2020. 
  10. ^ ”Tsai Ing-wen acting like an ‘empress,’ KMT says - Taipei Times”. www.taipeitimes.com. 5 oktober 2016. https://www.taipeitimes.com/News/front/archives/2016/10/05/2003656537. Läst 1 juni 2020. 
  11. ^ ”Women of 2015: Tsai Ing-wen, Taiwanese presidential candidate” (på engelska). Financial Times. 11 december 2015. https://www.ft.com/content/7d010c4e-9d1b-11e5-b45d-4812f209f861. Läst 1 juni 2020. 

Externa länkarRedigera