Sibirisk gråsnäppa

fågelart
(Omdirigerad från Tringa brevipes)

Sibirisk gråsnäppa[3] (Tringa brevipes) är en fågel i familjen snäppor inom ordningen vadarfåglar.[4] Den häckar i bergstrakter i Sibirien och flyttar vintertid till kuster i Sydostasien och Australien. Mycket sällsynt har den även observerats i Nordamerika och västra Europa, däribland med ett fynd i Sverige. Arten är fåtalig och minskar i antal.

Sibirisk gråsnäppa
Status i världen: Nära hotad[1]
Häckningsdräkt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteTringa
ArtSibirisk gråsnäppa
T. brevipes
Vetenskapligt namn
§ Tringa brevipes
Auktor(Vieillot), 1816)
Synonymer
  • Totanus brevipes Vieillot), 1816 (protonym)[2]
  • Tringa incana brevipes
  • Tringa incanas brevipes
  • Heteroscelus incanus brevipes
  • Heteractitis brevipes
  • Heteroscelus brevipes Salvin, 1883

Utseende och läte redigera

 
Vinterdräkt

Den sibiriska gråsnäppan är nära släkt med dess nordamerikanska motsvarighet amerikansk gråsnäppa och är svår att i fält skilja från denna art. Båda gråsnäpporna är unika inom släktet Tringa genom att ha omönstrade gråaktiga vingar och rygg, och ett fjälligt bröstmönster som mer eller mindre löper till buken i häckningsdräkt, där båda könen har en ganska framträdande ögonbrynsstreck.

Dessa fåglar liknar rödbenan i form och storlek. Ovansidor, vingundersidor, ansikte och nacke är gråa, och buken är vit. De har korta gulaktiga ben och en näbb med en blek näbbrot och mörk topp. Deras ögonbrynstreck är svaga.

De morfologiska skillnaderna mellan amerikansk och sibirisk gråsnäppa är enbart detaljer som längden på näbbfåran och måtten på tarsen. Det som tydligast skiljer arterna åt är lätet, där sibirisk gråsnäppa har en tvåstavig vissling, medan amerikansk gråsnäppa har en porlande drillning.

Utbredning redigera

Sibirisk gråsnäppa är en flyttfågel som häckar i bergstrakter i Sibirien. Den övervintrar på leriga och sandiga kuster från sydöstra Asien till Australien. De är mycket sällsynta gäster i västra Nordamerika och västra Europa. I Sverige har den påträffats en gång, den 12 juli 2003 på Öland.[5]

 
Sibirisk gråsnäppa övervintrande på Sulawesi i Indonesien.

Systematik redigera

Sibirisk gråsnäppa har tidigare betraktats som underart till amerikansk gråsnäppa (T. incana) och de båda har också förts till det egna släktet Heteroscelus. Efter genetiska studier[6] förs de idag till det större släktet Tringa.[4]

Ekologi redigera

Häckningsmiljön är steniga flodbäddar i nordöstra Sibirien. Boet byggs på marken, men dessa fåglar brukar ofta sitta i träd. Ibland använder de också gamla bon från andra fåglar.

Sibiriska gråsnäppor är inte speciellt sällskapliga fåglar och ses sällan i stora flockar. Arten födosöker på marken eller i vattnet och plockar upp mat när de ser den. Dess föda består av insekter, kräftdjur och mindre ryggradslösa djur.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men världspopulationen uppskattas till endast 44 000 individer och beståndet bedöms dessutom minska relativt kraftigt. IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad (LC).[1]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] BirdLife International 2014 Tringa brevipes Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 22 januari 2015.
  2. ^ Avibase (Sibirisk gråsnäppa (Tringa brevipes) (Vieillot, 1816), läst 2015-01-24
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  5. ^ Sibirisk gråsnäppa, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  6. ^ Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005): Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae) Condor 107(3): 514–526.

Källor redigera

  • Hayman, Peter; Marchant, John & Prater, Tony (1986) Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Houghton Mifflin, Boston. ISBN 0-395-60237-8
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World", CD-rom

Externa länkar redigera