Titandioxid är en oxid av titan. Den kemiska formeln är TiO2. Ett äldre föråldrat namn är titansyra.

Titandioxid
Titanoxid
Kristaller i närbild
Systematiskt namnTitan(IV)dioxid
Övriga namnTitansyra
Kemisk formelTiO2
Molmassa79,866 g/mol
UtseendeVita eller färglösa kristaller
CAS-nummer13463-67-7
SMILESO=[Ti]=O
Egenskaper
Densitet4,24 g/cm³
Löslighet (vatten)Olöslig
Smältpunkt1855 °C
Kokpunkt2972 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits
Termokemiska egenskaper
ΔfH0gas-249 kJ/mol
ΔfH0liquid-879 kJ/mol
ΔfH0solid-944 kJ/mol
S0solid51 J/(molK)
Optiska egenskaper
nrutil2,609
nbrooklit2,583
nanatas2,488

Kristallstruktur redigera

Titandioxid förekommer naturligt som mineral i tre olika polymorfa kristallformer:

Både anastas och brookit är relativt sällsynta mineralformer.

Förekomst redigera

Ren titandioxid förekommer inte naturligt i större utsträckning, men kan framställas ur titanmalm, såsom ilmenit eller leuxocen. Titandioxid fås även från rutilsand, som är en av de renaste förekomsterna.

Användning redigera

Titandioxid används som vitt pigment för färgning av betong, målarfärg (titanvitt), tandkräm, läkemedel med mera. E-numret är E 171.

EU drog på grund av hälsorisker tillbaka godkännandet av titandioxid som tillsats i mat (2022).[1]

Titandioxid är också en viktig del i lambdasonder.

Många solskyddsmedel använder nanopartiklar som titandioxid (tillsammans med nanopartiklar av zinkoxid) som blir absorberade in i huden.[2][3] Produkter som innehåller nanopartiklar måste ha tilläggsmärkningen "(nano)".[4]

Hälsorisker redigera

Då titandioxid som används i livsmedel bevisats innehålla nanopartiklar anser EFSA att de inte är säkra att använda som tillsatser i livsmedel. Detta då nanopartiklar i livsmedel anses ha en genotoxisk effekt (skadar DNA) och därmed vara karcinogener.[5]

Övrigt redigera

Äktheten av den så kallade Vinlandskartan ifrågasattes kraftigt då man fann rester från titandioxidformen anatas. Detta eftersom anatas började syntetiseras och användas först 1923, åtminstone för industriellt bruk och vad som till dags dato är känt. Sedermera (1992) har man funnit att en del varianter av gammalt bläck kan ombildas till TiO2, utöver den sannolikhet att materialet innehöll anatas sedan tidigare.

Referenser redigera

Externa länkar redigera