Titandioxid
Titandioxid är en oxid av titan. Den kemiska formeln är TiO2. Ett äldre föråldrat namn är titansyra.
| Titandioxid | |
  | |
| Systematiskt namn | Titan(IV)dioxid |
|---|---|
| Övriga namn | Titansyra |
| Kemisk formel | TiO2 |
| Molmassa | 79,866 g/mol |
| Utseende | Vita eller färglösa kristaller |
| CAS-nummer | 13463-67-7 |
| SMILES | O=[Ti]=O |
| Egenskaper | |
| Densitet | 4,24 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olöslig |
| Smältpunkt | 1855 °C |
| Kokpunkt | 2972 °C |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
| Termokemiska egenskaper | |
|---|---|
| ΔfH0gas | -249 kJ/mol |
| ΔfH0liquid | -879 kJ/mol |
| ΔfH0solid | -944 kJ/mol |
| S0solid | 51 J/(molK) |
| Optiska egenskaper | |
| nrutil | 2,609 |
| nbrooklit | 2,583 |
| nanatas | 2,488 |
Innehåll
KristallstrukturRedigera
Titandioxid förekommer naturligt som mineral i tre olika polymorfa kristallformer:
- Rutil har tetragonal kristallstruktur och vanligtvis prismatisk habitus (yttre form/utseende), ofta med tvillingbildning.
- Anatas eller den äldre beteckningen oktahedrit. Anatas har tetragonal kristallstruktur med oktaedrisk habitus.
- Brookit har ortorombisk kristallstruktur.
Både anastas och brookit är relativt sällsynta mineralformer.
FörekomstRedigera
Ren titandioxid förekommer inte naturligt i större utsträckning, men kan framställas ur titanmalm, såsom ilmenit eller leuxocen. Titandioxid fås även från rutilsand, som är en av de renaste förekomsterna.
AnvändningRedigera
Titandioxid används som vitt pigment för färgning av betong, målarfärg (titanvitt), tandkräm, läkemedel med mera. E-numret är E 171.
Titandioxid är också en viktig del i lambdasonder.
HälsoriskerRedigera
Många solskyddsmedel använder nanopartiklar som titandioxid (tillsammans med nanopartiklar av zinkoxid) som blir absorberade in i huden.[1][2] Idag finns det inga kända hälsorisker kring nanopartiklar av titandioxid i t.ex. solskyddsmedel[3].
ÖvrigtRedigera
Äktheten av den så kallade Vinlandskartan ifrågasattes kraftigt då man fann rester från titandioxidformen anatas. Detta eftersom anatas började syntetiseras och användas först 1923, åtminstone för industriellt bruk och vad som till dags dato är känt. Sedermera (1992) har man funnit att en del varianter av gammalt bläck kan ombildas till TiO2, utöver den sannolikhet att materialet innehöll anatas sedan tidigare.
ReferenserRedigera
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
- ^ ”Manufactured Nanomaterials and Sunscreens: Top Reasons for Precaution”. 19 augusti 2009. Arkiverad från originalet den 7 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100707052832/http://www.foe.org/sites/default/files/SunscreensReport.pdf. Läst 12 april 2010.
- ^ ”Nano-tech sunscreen presents potential health risk”. ABC News. 18 december 2008. http://www.abc.net.au/news/stories/2008/12/18/2450030.htm. Läst 12 april 2010.
- ^ ”Solskyddsmedel - Läkemedelsverket”. https://lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Kosmetika-och-hygienprodukter/Fragor-och-svar-om-nanomaterial-i-kosmetiska-produkter/. Läst 6 juli 2019.
Externa länkarRedigera
- Material Safety Data Sheet Mallinckrodt Baker
- ”Titanium Dioxide Whites”. Pigments through the Ages. WebExhibits. http://webexhibits.org/pigments/indiv/overview/tiwhite.html.
- ”Analyzing the Vinland Map”. WebExhibits. http://webexhibits.org/vinland/.