Thuenska huset
- Även kallat Hebbeska huset. Se även Hebbeska huset (olika betydelser)
Thuenska huset[1] är en byggnad i kvarteret Phoebus fastighet nr 10 vid Skeppsbron 36 i Stockholm.
På 1600-talets mitt gick en smal gränd tvärs genom kvarteret (Mäster Simon Skräddarens gränd). Den östra delen av kvarteret köptes 1674 av handelsmannen Peter (eller Petter) Thuen (1625-1681). Han byggde ett hus med utnyttjande av grändens yta. Byggnaden skapades [2] av arkitekt Nicodemus Tessin d.ä.[2] och kallades Thuenska huset. På Södermaln ägde han två väderkvarnar som kallades efter honom "Stora och Lilla Tuna".[3]
Byggnaden kallades senare även "Hebbeska huset"[4] efter Christian Hebbe d.ä. som invandrade till Stockholm från Greifswald på 1710-talet där han till en början arbetade hos köpmannen Georg Bernhard von Schewen. Efter hand övertog Hebbe firman som blev ett av Stockholms ledande handelshus med säte i fastigheten Skeppsbron 36 som Hebbe köpte 1733. Av Christian Hebbes söner fortsatte de två äldsta att driva företaget som under resten av 1700-talet kallades handelshuset Chr. Hebbe & söner.[5] En av dem var Simon Bernhard Hebbe som blev rikast och var firmans huvudman. Sitt kontor hade han kvar i stamhuset vid Skeppsbron 36, men som bostad köpte han ett palats på Riddarholmen som kallades sedermera Hebbeska palatset.
Sonen Christian Hebbe d.y. köpte på 1760-talet föregångaren till nuvarande Skeppsbron 18 och sonen Johan Fredrik Hebbe förvärvade efter 1760 ännu ett Skeppsbropalats; Skeppsbron 32, även det kallat "Hebbeska huset".[6]
År 1789 sålde Hebbes arvingar huset till firmans förre bokhållare Fr. Fabricius som kompletterade byggnaden med en attikavåning på 1790-talet.[7] Den mest prominente ägaren mellan byggherren Peter Thuen och familjen Hebbe var drottning Kristinas svenske resident, den lärde assessorn Stiernmarck.
Fasaden är utförd i en ljusrosa avfärgad puts med horisontella band och vertikala pilastrar i ljusgrå färg. Fredric Bedoire menar i sin bok “Stockholms arkitektur” att …[fasaden] bildar en klassiskt balanserad komposition, [där] harmonin och lättheten i yttermodelleringen fullföljs i en konstfull taklist.[8]
Noter redigera
- ^ Se även Samfundet S:t Eriks årsbok 1975
- ^ [a b] capitex.se
- ^ Fogelström (1995), s. 144
- ^ Boken om Gamla stan, sida 513
- ^ Uppgift enligt Svensk tidskrift
- ^ Boken om Gamla stan, sida 506
- ^ Boken om Gamla stan, sida 505
- ^ Stockholms byggnader, sida 51
Källor redigera
- capitex.se[död länk]
- Ohlmarks, Åke; Vera Siöcrona, Oscar Wieselgren (1953). Boken om Gamla stan: en jubileumsskrift. Stockholm: Förlagsaktiebolaget Boken. Libris 1445167
- Andersson, Henrik O.; Bedoire, Fredric (1977) [1973]. Stockholms byggnader: en bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm (3). Stockholm: Prisma. Libris 7406664. ISBN 91-518-1125-1
- Fogelström, Per Anders (1995). Ur det försvunna - stockholmska spår och tecken. Stockholm: Bonniers Förlag. ISBN 91-0-056123-1
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Thuenska huset.
