Tereksnäppa (Xenus cinereus) är en liten vadarfågel i familjen snäppor och den enda arten i det monotypiska släktet Xenus.[2] Den häckar från Finland och österut i Sibirien. Vintertid flyttar den till kuster i Östafrika, Sydasien och Australien. Den förekommer tillfälligt i Västeuropa, sällsynt men årligen i Sverige. Fågeln har fått sitt namn efter floden Terek i Kaukasus.

Tereksnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Xenus cinereus Lapland.JPG
Tereksnäppa fotograferad i Finland.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteXenus
Kaup, 1829
ArtTereksnäppa
X. cinereus
Vetenskapligt namn
§ Xenus cinereus
AuktorGüldenstädt, 1775
Synonymer
  • Tringa cinerea
  • Tringa terek
Xenus cinereus (Alnus).jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

KänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

Tereksnäppan är något större än drillsnäppan och mäter 22–25 centimeter på längden. Kännetecknande för arten är dess långa, uppåtböjda näbb som är gul vid näbbroten och i övrigt svart. I alla dräkter är fågeln grå på rygg, ansikte och bröst. Magen är vitaktig, benen gula, och den har ett mer eller mindre tydligt ljust ögonbrynsstreck.

LätenRedigera

Sången som framförs på häckplats är en trestavig, rullande serie som framförs lugnt: "ka kly-rrii ka kly-rrii ka kly-rrii...", inte olik tjockfotens sång. Locklätet består av två till fem korta, snabba och klingande visseltoner, "vyvyvy", likt småspovens läte, men mjukare.[3]

Utbredning och systematikRedigera

 
Tereksnäppa tillsammans med småsnäppa i övervintringskvarter i Andhra Pradesh i Indien.

Tereksnäppan är en flyttfågel som häckar nära vatten på tajga, från Finland och över norra Sibirien till Kolymafloden. Den övervintrar vid tropiska kuster i östra Afrika, södra Asien och Australien. Den observeras sällsynt i västra Europa, och under flytten på hösten observeras den ibland vid Marianerna och ännu mer sällan vid Palau. Nästan årligen, men allt oftare, uppträder ett fåtal på Aleuterna, Pribiloföarna och i Alaska. Sällsynt observeras enstaka individer i neotropikerna, dit de anländer antingen från Afrika eller också har de följt med flyttande vadare som häckar i norra Amerika, och den har då observerats så långt söderut som i Argentina.[4][5][6]

Förekomst i SverigeRedigera

Tereksnäppan är en mycket sällsynt men årlig gäst i Sverige, framför allt på Öland och Gotland. Arten sågs i Sverige första gången i april 1934 i Hornborgasjön.

SläktskapRedigera

 
En flock i maj i Japan.

Bland snäpporna ingår Xenus i en klad tillsammans med simsnäppor (Phalaropus), drillsnäppor (Acitis) samt gråsnäppor och storsnäppor (Tringa), troligen närmast de förstnämnda.[7] Tereksnäppan skilde sig förmodligen från sina närmsta släktingar under sen oligocen, grundat på genetiska skillnader och fossil från förmodade Tringa-vadare och simsnäppor från övergångsperioden mellan oligocen och miocen för ungefär 22–23 miljoner år sedan. Många fynd av basala fossil från denna klad har återfunnits i Eurasien, vilket tyder på att tereksnäppans utvecklingslinje härstammar från detta område. Möjligen isolerades den när resterna av Turgajhavet torkade upp, vilket skedde vid denna tid.[8][9][10]

EkologiRedigera

Tereksnäppan föredrar leriga områden. Den lägger tre till fyra ägg i en uppskrapad grop direkt på marken. Tereksnäppan söker föda mycket aktivt på ett för arten typiskt sätt. Den jagar insekter och andra rörliga byten och springer ibland till vattenbrynet för att tvätta sitt byte. Den uppträder ofta tillsammans med roskarl, små Calidris-vadare, och strandpipare.[4]

Tereksnäppan och människanRedigera

NamnRedigera

Trivialnamnet tereksnäppa har den fått efter floden Terek som rinner ut i Kaspiska havet eftersom det var från detta områden som den först beskrevs.[11] Dess vetenskapliga artepitet cinereus är latin och betyder "som aska" eller "asklik" och syftar på dess grå fjäderdräkt.[12] På svenska har den även kallats flodsnäppa och grå långnäbba.[13]

Status och hotRedigera

Tereksnäppan har ett mycket stort utbredningsområde och världspopulationen är stor. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) bedömer den inte som hotad utan kategoriserar den som livskraftig (LC).[1]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Xenus cinereus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 154. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ [a b] White, Richard W.; Lehnhausen, Bud & Kirwan, Guy M. (2006): The first documented record of Terek Sandpiper Xenus cinereus for Brazil. Revista Brasileira de Ornitologia 14(4): 460–462. PDF fulltext
  5. ^ Wiles, Gary J.; Johnson, Nathan C.; de Cruz, Justine B.; Dutson, Guy; Camacho, Vicente A.; Kepler, Angela Kay; Vice, Daniel S.; Garrett, Kimball L.; Kessler, Curt C. & Pratt, H. Douglas (2004): New and Noteworthy Bird Records for Micronesia, 1986–2003. Micronesica 37(1): 69–96. HTML sammanfattning Arkiverad 5 maj 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ VanderWerf, Eric A.; Wiles, Gary J.; Marshall, Ann P. & Knecht, Melia (2006): Observations of migrants and other birds in Palau, April–May 2005, including the first Micronesian record of a Richard's Pipit. Micronesica 39(1): 11–29. PDF fulltext
  7. ^ Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005) Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae)., Condor, vol. 107, nr. 3, s. 514–526. doi:10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 Fulltext
  8. ^ Mlíkovský, Jirí (2002): Cenozoic Birds of the World, Part 1: Europe. Ninox Press, Prague. PDF fulltext Arkiverad 7 mars 2011 på WebCite
  9. ^ Paton, Tara A.; Baker, Allan J.; Groth, J.G. & Barrowclough, G.F. (2003): RAG-1 sequences resolve phylogenetic relationships within charadriiform birds. Mol. Phylogenet. Evol. 29(2): 268–278. doi:10.1016/S1055-7903(03)00098-8 PMID 13678682 (HTML-sammanfattning)
  10. ^ Thomas, Gavin H.; Wills, Matthew A. & Székely, Tamás (2004): A supertree approach to shorebird phylogeny. BMC Evol. Biol. 4: 28. doi:10.1186/1471-2148-4-28 PMID 15329156
  11. ^ Carnaby, Trevor (2009). Beat About the Bush Birds. Jacana Media. ISBN 978-1-77009-241-9. http://books.google.com/books?id=hh11gLdZyDgC&pg=PA77. Läst 1 mars 2013 
  12. ^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
  13. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Externa länkarRedigera