Sydsnylthumla (Bombus vestalis) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) som tillhör undersläktet snylthumlor (Psithyrus)[1].

Sydsnylthumla
Bumblebee January 2008-4.jpg
Sydsnylthumla, trolig hona.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteSnylthumlor
Psithyrus[1]
ArtSydsnylthumla
Bombus vestalis
Vetenskapligt namn
§ Bombus vestalis
AuktorGeoffroy, 1785[1]
Bombus.vestalis.-.lindsey.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

BeskrivningRedigera

Sydsnylthumlans hona är tämligen storväxt, omkring 19 millimeter och med en vingbredd på i genomsnitt 37 millimeter. Hanen är mindre och med påtagligt långa antenner. Tungan hos båda könen är kort, och vingarna är svagt gulbrunt färgade.[2] Humlan är svart med bred, varmgul krage och en vit bakkroppsspets med en svart fläck framtill. Alldeles före den vita bakkroppsspetsen har den två gula fläckar på varje sida. Hanen kan även ett svagt gult band på det främsta segmentet av bakkroppen. Hans päls är rufsigare än honans. Humlan liknar jordsnylthumlan.[3]

UtbredningRedigera

Humlan finns från Nordafrika över södra och mellersta Europa till södra Sverige i norr. Västgränsen går vid Storbritannien[4], där den främst finns i England och Wales samt i Skottlands sydöstra del, medan den asiatiska nordgränsen går vid Kaukasus, och sydöstgränsen vid norra Iran[5]. I Sverige är den vanlig i Skåne, och på spridning norrut,[3] fram till 2015 åtminstone även Halland och Blekinge[6].

EkologiRedigera

Sydsnylthumlan är en social parasit på framför allt mörk jordhumla men även ljus jordhumla.[4] Den övervintrande honan lämnar sitt vinterviste i april, varpå hon söker upp ett mindre bo av någon av värdarterna som hon gömmer sig i tills hon har fått samma lukt som boet. Därefter antingen dödar hon eller dominerar värddrottningen, så att det endast är den invaderande honans avkomma som uppföds.[5] Könsdjuren (ungdrottningar och drönare) kommer fram mellan juli och augusti. Humlan förekommer främst i öppna marker, där den gärna besöker klövrar (speciellt hanen flyger gärna på vitklöver), klint och vicker. Särskilt honan går även på sälg, maskros, vit- och rödplister med flera växter, medan hanen dessutom flyger på bland andra blåeld, tistlar, hästtunga och lokor. Trots sin korta tunga besöker arten gärna djupa blommor.[2]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c] Psithyrus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ps.html. Läst 6 januari 2015. 
  2. ^ [a b] Benton, Ted (2006) (på engelska). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 403-404. ISBN 0-00-717451-9 
  3. ^ [a b] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 146-147. ISBN 978-91-7139-776-8 
  4. ^ [a b] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus vestalis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 27 april 2017.
  5. ^ [a b] M Edwards. Bombus vestalis (Geoffroy,1785)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-vestalis. Läst 27 april 2017. 
  6. ^ Bombus vestalis Sydsnylthumla”. Artdatabanken. 2015. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103256. Läst 27 april 2017.