Ljus jordhumla, på finlandssvenska lundjordhumla[2] (Bombus lucorum) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea). Även kallad liten jordhumla eller tidigare, lundhumla[3].

Ljus jordhumla
Bombus lucorum - Centaurea scabiosa - Keila.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteBombus sensu stricto[1]
ArtLjus jordhumla
Bombus lucorum
Vetenskapligt namn
§ Bombus lucorum
AuktorLinnaeus, 1761
Bombus lucorum 00242008-07-05.JPG
Hitta fler artiklar om djur med

UtbredningRedigera

Humlan förekommer i större delen av Europa, inklusive Island (där den dock troligtvis är införd[4]), norrut till Barents hav. I södra delen lever den dock endast i höglänta områden, och når aldrig Medelhavets kust.[5] Utanför Europa förekommer den även i Asien till Japan samt västra Nordamerika.[4]

Den är mycket vanlig i hela Sverige med undantag för kalfjället.[6] Även i Finland har den observerats i hela landet, med en viss tonvikt på de sydvästra delarna (inklusive Åland)[2].

BeskrivningRedigera

Den ljusa jordhumlan är en medelstor, mycket korttungad humla. Drottningen blir 18–21 millimeter lång, arbetaren 9–16 millimeter och hanen 14–16 millimeter[7]. Den är svart med gul krage och ett gult band långt framme på bakkroppen samt med vit bakkroppsspets. Hanen har en gul fläck på nosen, vanligen bredare krage än honorna och gråare bakkropp.[8] Humlan är till förväxling lik kragjordhumla och skogsjordhumla.[6]

EkologiRedigera

Arten är vanlig i framför allt skogsmarker, men också i trädgårdar, på ängar och ljunghedar. Näringsväxter är fruktträd, blåbär, lingon, hallon, ljung, timjan, sälg, maskros, midsommarblomster och vädd.[6] Det är vanligt att humlorna biter hål i nektargömmet på blommor som de med sin korta tunga inte kan nå ner i på vanligt sätt.[9]

Boet inrättas ofta i övergivna sorkbon under jord.[6] Det är stort, kan nå upp till 400 arbetare.[9]

Hanarna patrullerar en bestämd bana under sökandet efter parningsvilliga ungdrottningar. Banan följer ofta naturliga linjer i landskapet, som kanten på fält och liknande. Hanarna flyger lågt och pausar ofta för att avsätta feromoner på gräs i terrängen.[9]

BevarandestatusRedigera

Den ljusa jordhumlan är klassificerad som livskraftig i både Sverige och Finland.[10][2]

KällorRedigera

  1. ^ Bombus (in the strict sense)” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/bo.html. Läst 11 januari 2015. 
  2. ^ [a b c] Juho Paukkunen (2019). ”Lundjordhumla – Bombus lucorum. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204760. Läst 16 februari 2021. 
  3. ^ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Jordhumla
  4. ^ [a b] ”White-tailed bumblebee (Bombus lucorum)” (på engelska). Wildscreen ARKive. Arkiverad från originalet den 27 november 2015. https://web.archive.org/web/20151127070412/http://www.arkive.org/white-tailed-bumblebee/bombus-lucorum/image-A12737.html. Läst 5 maj 2017. 
  5. ^ Pierre Rasmont et al. (13 juni 2013). Bombus (Bombus) lucorum (L., 1761)” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://zoologie.umons.ac.be/hymenoptera/pagetaxon.asp?tx_id=3040. Läst 5 maj 2017. 
  6. ^ [a b c d] ”Ljus jordhumla Bombus lucorum. Artdatabanken. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artdata.slu.se/Humlor/las-lucorum.htm. Läst 11 november 2012. 
  7. ^ Hummel-Arten Helle Erdhummel – Bombus lucorum Wildbienen
  8. ^ Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 80-81. ISBN 978-91-7139-776-8 
  9. ^ [a b c] Benton, Ted (2006). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 319-320. ISBN 0-00-717451-9 
  10. ^ ”Ljus jordhumla Bombus lucorum. Artdatabanken. 2020. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/bombus-lucorum-103278. Läst 16 februari 2021.