Ljus jordhumla
Ljus jordhumla, på finlandssvenska lundjordhumla[3] (Bombus lucorum) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea). Även kallad liten jordhumla eller mindre jordhumla.[4][2]
| Ljus jordhumla | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Bombus sensu stricto[1] |
| Art | Ljus jordhumla Bombus lucorum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus lucorum | |
| Auktor | (Linnaeus, 1761) |
| Synonymer | |
|
Apis lucorum Linnaeus, 1761[2] | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utbredning redigera
Humlan förekommer i större delen av Europa, inklusive Island (där den dock troligtvis är införd[5]), norrut till Barents hav. I södra delen lever den dock endast i höglänta områden, och når aldrig Medelhavets kust.[6] Utanför Europa förekommer den även i Asien till Japan samt västra Nordamerika.[5]
Den är mycket vanlig i hela Sverige med undantag för kalfjället.[7]
Även i Finland är den vanlig i hela landet, från Åland och sydkusten, till nordligaste Lappland. Utbredningen är dock tätast i sydväst.[8]
Beskrivning redigera
Den ljusa jordhumlan är en medelstor, mycket korttungad humla. Drottningen blir 18 till 21 millimeter lång, arbetaren 9 till 16 millimeter och hanen 14 till 16 millimeter[9]. Den är svart med gul krage och ett gult band på tergit 2[a] samt med vit bakkroppsspets. Hanen har en gul fläck på nosen, vanligen bredare krage än honorna, samma gula band på tergit 2 som honan och ofta även på tergit 1, samt gråare bakkropp. Humlan är till förväxling lik kragjordhumla och skogsjordhumla, även om hanen på grund av sin något annorlunda färgsättning vanligtvis går att skilja från de två andra arterna.[7]
Ekologi redigera
Arten är vanlig i framför allt skogsmarker, men också i trädgårdar, på ängar och ljunghedar. Näringsväxter är fruktträd, blåbär, lingon, hallon, ljung, timjan, sälg, maskros, midsommarblomster och vädd.[10][11] Det är vanligt att humlorna biter hål i nektargömmet på blommor som de med sin korta tunga inte kan nå ner i på vanligt sätt.[12]
Boet inrättas i övergivna smågnagarbonbon under jord, gärna i skogar.[7] Det är stort, kan nå upp till 400 arbetare.[12]
Hanarna patrullerar en bestämd bana under sökandet efter parningsvilliga ungdrottningar. Banan följer ofta naturliga linjer i landskapet, som kanten på fält och liknande. Hanarna flyger lågt och pausar ofta för att avsätta feromoner på gräs i terrängen.[12]
Bevarandestatus redigera
Den ljusa jordhumlan är klassificerad som livskraftig både i Europa[13], i Sverige[11] och i Finland.[3]
Kommentarer redigera
Källor redigera
- ^ ”Bombus (in the strict sense)” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/bo.html. Läst 11 januari 2015.
- ^ [a b c d e f g] ”Bombus lucorum (Linnaeus, 1761)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714816#null. Läst 20 juli 2023.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Lundjordhumla – Bombus lucorum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204760. Läst 21 juli 2023.
- ^ Williams, P. (2016). ”Bombus lucorum (Linnaeus, 1761) | ljus jordhumla”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103278/details?lang=sv. Läst 20 juli 2023.
- ^ [a b] ”White-tailed bumblebee (Bombus lucorum)” (på engelska). Wildscreen ARKive. Arkiverad från originalet den 27 november 2015. https://web.archive.org/web/20151127070412/http://www.arkive.org/white-tailed-bumblebee/bombus-lucorum/image-A12737.html. Läst 5 maj 2017.
- ^ Pierre Rasmont et al. (13 juni 2013). ”Bombus (Bombus) lucorum (L., 1761)” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://zoologie.umons.ac.be/hymenoptera/pagetaxon.asp?tx_id=3040. Läst 5 maj 2017.
- ^ [a b c] Björn Cederberg; Bo Mossberg (illustrationer) (2020). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. sid. 116–118. ISBN 9789178871018
- ^ ”Bombus lucorum – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204760&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 20 juli 2023.
- ^ ”Helle Erdhummel – Bombus lucorum” (på tyska). Wildbienen. https://www.wildbienen.de/b-lucoru.htm. Läst 21 mars 2024.
- ^ ”Ljus jordhumla Bombus lucorum”. Faktablad. Artdatabanken. http://www.artdata.slu.se/Humlor/las-lucorum.htm. Läst 11 november 2012.
- ^ [a b] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Ljus jordhumla Bombus lucorum”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/bombus-lucorum-103278/detaljer. Läst 20 juli 2023.
- ^ [a b c] Benton, Ted (2006). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 319-320. ISBN 0-00-717451-9
- ^ Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus lucorum . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 juli 2023.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Bombus lucorum.
