Öppna huvudmenyn

Svensk Energi var en medlemsförening för den svenska elbranschen. Föreningen bildades 1903 och avslutas 2016, i och med att medlemmarna istället bildat Energiföretagen Sverige, tillsammans med medlemmarna i Svensk Fjärrvärme.

Föreningen arbetade för att tillvarata medlemmarnas och elbranschens intressen genom opinionsbildning och påverkansarbete och är ofta en remissinstans för svenska beslutsfattare. Svensk Energi arbetade också för att öka förståelsen för elens viktiga roll för samhällets utveckling och dess potential att bidra till en mer effektiv energianvändning. Energibranschen är en viktig ekonomisk motor i Sverige och sysselsätter omkring 30 000 medarbetare och investerar mellan 30 och 40 miljarder årligen.

Svensk Energi samlader 169 medlemskoncerner och omkring 380 företag. Medlemmarna är så väl elproducenter, som elhandelsföretag och elnätsföretag. Många medlemsföretag har också en värmeverksamhet. Med sin utbildningsverksamhet är Svensk Energi också en av landets största utbildningsanordnare. Dessutom bedrivs en förlagsverksamhet med tidningarna ERA och EL.

Svensk Energis historiaRedigera

Sverige var fortfarande ett fattigt jordbrukarland när elektrifieringen inleddes. Grundstenen kom år 1902, då riksdagen antog den ellag som delvis gäller än idag. Branschen insåg att den nya ellagen behövde granskas och tillämpas med omdöme. Därför bildades ”Svenska Elektricitetsföreningen” redan år 1903. Under namnet Svenska Elverksföreningen samlades så småningom i stort sett alla landets eldistributörer; kooperativa, privata, kommunala och till slut även statliga. Föreningen var med om att bilda FERA (Föreningen för Elektricitetens Rationella Användning) år 1927 som började ge ut tidningen ERA - Nordens största och äldsta facktidning - året efteråt.

Vattenkraften byggs utRedigera

Ursprungsdokumentet om ett svenskt vattenkraftsförbund är undertecknat den 9 september 1908 av ingenjör Sven Lübeck, en av tio herrar i organisationskommittén. 1909 bildades så Svenska Vattenkraftsföreningen. År 1918 antog riksdagen den lag som möjliggjorde utbyggd vattenkraft. Lagen stimulerade till samarbete mellan konkurrenter, ett samarbete som präglat elhistorien och gett Sverige en unik plattform att stå på.

På 1910-talet kom elektrifieringen av järnvägarna. Ett pionjärprojekt var malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen, som var klar år 1915 med el från Porjus kraftstation. 1930-talet blev starten för stamnätets tillkomst. År 1936 överfördes för första gången el från Norrland till mellersta Sverige och 1938 startades samkörning av kraftverk i hela Sverige. År 1940 fanns det 4 000 elföreningar som distribuerade el. Det fanns 4 000 småkraftverk ute i bygderna. Elektrifieringen av Sverige var i stort sett genomförd under 1950-talet, tack vare de många elföreningarna och de kommunala elverken.

Älvutbyggnaden tog fart på 1940-talet. Indalsälven var först ut, följd av Ångermanälven och Faxälven. Vid samma tid började också Vattenfallsverket (nuvarande Vattenfall AB) utbyggnaden i Lule älv. Vattenfallsverket fick också regeringens uppdrag att bygga och driva nya stamledningar. År 1952 var det världspremiär för 380 kV spänning i stamnätet, i samverkan mellan stat och privata bolag inom stamlinjenämnden. Därmed påbörjades en storskalig utbyggnad av vattenkraften i Norrland. Samtidigt kom intresset för kärnkraft. År 1957 beslutade stadsfullmäktige i Stockholm att bygga rektorn i Ågesta. Det gav värme och el till Farsta i tio år tills det togs ur drift år 1974.

”Freden i Sarek”, kärnkraften och avregleringen av elmarknadenRedigera

På 1960-talet stannade vattenkraftens frammarsch av när motstånd mot utbyggnaden uppstod. Freden i Sarek år 1961 innebar att flera orörda älvar skulle sparas; Torne älv, Kalixälven och Pite älv. (Efter omfattande protester mot utbyggnaden av Vindelälven sparades även den till slut.) Då började alternativen på allvar att ses över. Utbyggnaden av olje- och koleldade kraftverk fortsatte med Karlshamnsverket. Stora anläggningar fanns redan i Stenungsund, Västerås och Hässelby. Det stora hoppet ställdes till kärnkraften, med stor politisk enighet bakom. Reaktorer beställdes i Oskarshamn samt Ringhals, och staten bildade Asea Atom tillsammans med Asea. 1970-talet präglades av oljekris och storskalig utbyggnad av kärnkraften. Efter politisk debatt tilläts tolv reaktorer på fyra platser; Oskarshamn, Ringhals, Barsebäck och Forsmark. Kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979 följdes av en svensk folkomröstning 1980. Kärnkraften blev nu ett hett debattobjekt. På 1980-talet fick också miljöfrågorna sitt genombrott. Olyckan i Tjernobyl 1986 innebar att avvecklingen av kärnkraften fick en tidplan, ett beslut som sedan ändrats i omgångar. Idag tillåts åter svenska kärnkraftverk att byggas.

Sedan 1990-talet har den avreglerade marknaden - avregleringen skedde år 1996 - dominerat händelserna. Samtidigt har behovet av en omställning av energisystemet skjutit fart. Sedan 1990-talet har främst biobränsleeldade kraftvärmeverk och vindkraftverk byggts. Två större naturgasdrivna kraftvärmeverk har dessutom byggts i Göteborg och Malmö.

I slutet av år 2000 bildades Svensk Energi genom en sammanslagning av Kraftverksföreningen och Sveriges Elleverantörer (SVEL). Tre år tidigare hade SVEL bildats genom att Svenska Elverksföreningen och REL gått samman. I samma skede gick Kraftindustrins Utbildningsråd (UR) upp i SVEL. Via Svensk Energi samorganiserades således Sveriges elproducenter, elnätsföretag och elhandelsföretag för första gången.

Den 6 april 2016 bildade Svensk Energi tillsammans med Svensk Fjärrvärme en ny branschförening vid namn Energiföretagen Sverige.

ElforskRedigera

Huvudartikel: Elforsk

Elforsk var de svenska elföretagens forsknings- och utvecklingsbolag. Elforsks forskningsverksamhet överfördes den 1 januari 2015 till Energiforsk AB (Se extern länk)

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera