Sven Tunberg

svensk historiker, professor och högskolerektor

Sven August Daniel Tunberg, född den 1 februari 1882 i Öglunda i Västergötland, död den 5 december 1954, var en svensk historiker, professor och högskolerektor.[6]

Sven Tunberg
Sven Tunberg (till höger) i samspråk med Håkan Nial.
Född1 februari 1882[1]
Öglunda församling[1], Sverige
Död5 december 1954[2] (72 år)
BegravdNorra begravningsplatsen[3][4][5]
kartor
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[2]
SysselsättningHistoriker
ArbetsgivareStockholms universitet
Redigera Wikidata
Sven Tunbergs gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.

Biografi redigera

Tunberg blev filosofie doktor i Uppsala 1911,[7] docent i historia 1911, professor vid Stockholms högskola 1919 och utnämndes till rektor där den 31 maj 1927.[8] Han stannade till 1949. År 1919 hade han sökt professuren i historia vid Lunds universitet men förlorat i konkurrens med Lauritz Weibull i den så kallade Weibull-striden.[9]

Tunberg var redaktör för Historisk tidskrift 1921-33, senare tiden i samarbete med Yngve Lorents. Han var ledamot av 1930 års kommitté för utredande av det akademiska befordringsväsendet. Hans vetenskapliga produktion behandlar särskilt medeltiden och 1500-talet. En av Tunbergs främsta bedrifter var att han återfann Florenslistan i Italien i början av 1900-talet. En annan viktig insats var att han påträffade Erik Brahes dagboksanteckningar från tiden kring Avsättningskriget mot Sigismund, vilka han även refererade.

Tunberg var 1940–1944 ordförande i Statens Informationsstyrelse. Han invaldes 1947 som ledamot nummer 944 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han verkade för Finlands sak som medlem i föreningen Nordens Frihet under andra världskriget.

Sven Tunberg gravsattes den 13 december 1954 på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Bibliografi redigera

  • Studier i Skandinaviens äldsta politiska indelning, doktorsavhandling, (1911)
  • "Till den svenska ständerstatens äldsta historia" (Historisk Tidskrift 1917)
  • "Riksdagens uppkomst och utveckling intill medeltidens slut" (Sveriges riksdag I, 1931)
  • "Äldre medeltiden" (Sveriges riksdag II, 1926)
  • Västerås riksdag (1915)
  • Sigismund och Sverige (2 bd, 1917-1918)

Källor redigera

  1. ^ [a b] Sven Tunberg, Västgötar i Stockholm, 1943, s. 510, läs online, läst: 26 januari 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Sancte Örjens Gille / Minnesrunor / Sven Tunberg, läs online, läst: 26 januari 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 13 maj 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Sten nr 673 – Sven Tunberg, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 13 maj 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tunberg, SVEN AUGUST D., Svenskagravar.se, läs online, läst: 13 maj 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Tunberg, Sven i Vem är det 1943
  7. ^ Tunberg, Sven (1911). Studier rörande Skandinaviens äldsta politiska indelning. Uppsala: Appelberg. Libris 379317 
  8. ^ Svenska Dagbladets årsbok : 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 194
  9. ^ Westin, T. Gunnar. Gunvor Blomquist. red. Under lundagårds kronor. Under lundagårds kronor. "samling 5, del 1". Lund: Lund University Press. sid. 174. Libris 1265750. ISBN 91-7966-151-3 

Externa länkar redigera


Företrädare:
Ivar Bendixson
Rektor för Stockholms högskola
1927–1949
Efterträdare:
Harald Cramér