Stubbstjärtseglare[2] (Apus affinis) är en liten fågel i familjen seglare.[3] Den förekommer i stora delar av Afrika, men också i Mellanöstern och österut till Indien och Sri Lanka samt i små antal även på Iberiska halvön. Mycket sällsynt påträffas den längre norrut i Europa, med exempelvis tre fynd i Sverige. Arten är nära släkt med asiatiska husseglaren och de har tidigare behandlats som en och samma art.

Stubbstjärtseglare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Little Swift (Apus affinis) (45852783664).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSkärrfåglar
Caprimulgiformes
FamiljSeglare
Apodidae
SläkteApus
ArtStubbstjärtseglare
A. affinis
Vetenskapligt namn
§ Apus affinis
Auktor(JE Gray, 1830)
Utbredning
ApusAffinisDistribution.png
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Stubbstjärtseglaren är en liten svartvit fågel med ett vingspann på 32–34 centimeter, i jämförelse med tornseglarens 40-44 centimeter. Den har en kroppslängd på 12–13,5 centimeter och dess silhuett är typisk med bred stjärtbas med kort och bred, tvärt avskuren stjärt. När stjärten fälls ut är den lätt rundad. Den har breda inre handpennor, korta armpennor och vingspetsen är inte riktigt lika spetsig som hos många andra seglare. Den är till största delen brunsvart, med vit strupe och stor vit övergumpsfläck som når ned på kroppssidan och därför kan ses underifrån. Den har mycket små fötter som den använder för att hålla sig fast i vertikala ytor. Stubbstjärtseglaren uppträder ofta i stora högröstade flockar och dess lite fladdriga flykt påminner om hussvalans. Dess läte är ett högfrekvent, lätt pulserande kvitter, som kan påminna om dubbelbeckasinens spelläte.[4]

 
Stubbstjärtseglare fotograferad i Kenya.

Den närbesläktade husseglaren är mycket lik, men har längre och mer kluven stjärt samt smalare vitt band på övergumpen. Ovansidan och buken är brunsvart med viss grönblå glans, medan ansikte, hjässa och bröst är ljusare brungrå, ljusast på panna, tygel och mustaschstreck.

Utbredning och taxonomiRedigera

Arten beskrevs första gången 1830 av John Edward Gray under namnet Cypselus affinis.[5] Den flyttades sedermera till släktet Apus som fått sitt namn efter grekiskans απους, apous, som betyder "fotlös". Den östligare arten husseglare (Apus nipalensis) har tidigare behandlats som underart till stubbstjärtseglaren,[5] men inga tecken finns på samhäckningar där arternas utbredningsområden möts[6]

Stubbstjärtseglraen häckar i sydvästra Spanien, Afrika, sydvästra Arabiska halvön och sydöstra Turkiet vidare österut genom tropiska Asien till Indien och Sri Lanka. Populationerna i Turkiet, nordligaste Afrika och Centralasien är flyttfåglar, medan populationerna i Maghreb, norra Indien och Sydafrika är partiella flyttfåglar medan övriga populationer är stannfåglar.[5] Den delas vanligtvis upp i sex underarter med följande utbredning:[3]

 
Utbredningsområde
Ljusgrönt - Häckningsområde
Mörkgrönt - året runt.

Uppträdande utanför utbredningsområdetRedigera

Under flyttningen sprider sig stubbstjärtseglarena över stora områden och uppträder då sällsynt i stora delar av Europa och Asien. Spridda fynd finns i Västeuropa från Azorerna och Irland i väster till Sverige i norr, där den påträffats vid tre tillfällen: 9 juni 1979 vid Krankesjön i Skåne, 16 augusti 1985 i [[Halland[halländska]] Grötvik och 8 oktober 1988 i Hörnesfors, Västerbotten.[7]

LevnadssättRedigera

Stubbstjärtseglaren häckar i närheten av bebyggelse, i städer och samhällen men även vid branta klippor och stup, på höjder upp till 3 000 meter över havet.[5] Den lever, precis som de andra seglarna, till största delen i luften men övernattar på vertikala klippor eller väggar. De är långsamma med att komma igång på morgonen. Fågeln lever främst av flygande insekter som den fångar med näbben i luften. De dricker även vatten i flykten.

 
Stubbstjärtseglaren uppträder ofta i stora flockar.

HäckningRedigera

Stubbstjärtseglaren lever i monogama förhållanden och placerar sitt bo i håligheter, exempelvis i byggnader. Den lägger i genomsnitt två till tre ägg, men kullar med ett till fem ägg förekommer och ibland lägger den två kullar per häckningssäsong.[5] Äggen ruvas i 18–26 dagar av båda föräldrarna som sedan tillsammans tar hand om ungarna tills de är flygga efter 33–49 dagar.[5] Den återvänder till samma häckningslokal år efter år, och återuppför sitt bo om det behövs.

 
En ruvande stubbstjärtseglare i Hyderabad i Indien.

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Externa länkarRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Apus affinis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 236-237. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b c d e f] Lars Larsson (2001) Birds of the WOrld, CD-rom
  6. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 136. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Stubbstjärtseglare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.