Stortrapp (Otis tarda) är en stor och tung fågel i ordningen trappar som placeras i det egna släktet Otis.[2]

Stortrapp
Status i världen: Sårbar[1]
Drop fúzatý (Otis tarda) (2416576086).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTrappar
Otidiformes
FamiljOtididae
SläkteOtis
Linné, 1758
ArtStortrapp
O. tarda
Vetenskapligt namn
§ Otis tarda
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Otis tarda distribution.png
Utbredningsområde.

     Till största delen stannfåglar.      Till största delen häckningsområde (utbredning sommartid)

     Till största delen vinterkvarter.
Drofa (1).jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Stortrappen är en stor och tung fågel. Dess huvud och hals är ljust askgrå. Ryggen och skuldrorna är tvärvattrade i svart och rostgult och armpennorna är vita med svartbruna spetsar. Hanen, som uppnår en längd på över en meter, bär vid näbbroten ett slags mustasch av långa fjädrar. Den betydligt mindre honan saknar denna prydnad. Stortrappen är världens tyngsta flygande fågel. Hannen kan ha ett vingspann på 240 cm och väga upp till 16 kg.

Utbredning och systematikRedigera

Stortrappen förekommer i södra och mellersta Europa och i delar av Asien. Arten delas upp i två underarter:[2]

Förekomst i StorbritannienRedigera

I Storbritannien startades 2004 en återinplantering av stortrappen, vilket 2009 ledde till den första lyckade häckningen i landet sedan 1832.[3]

Förekomst i SverigeRedigera

 
Illustration av stortrappens spektakulära spel.

I Sverige häckade den årligen på 1850-talet på sandfält vid Åhus och Ljungby i Kristianstadstrakten i Skåne och på 1780- och 1790-talet även på Skanörs ljung och Cimmeredmarken utanför Trelleborg, med flera ställen.[4] Vid slutet av 1850-talet var dock arten sällsynt på de två sista kända häckningsplatserna, det vill säga Åhus och Ljungby[4] och de sista försvann under 1860-talet.[5] Under 1900-talet har den observerats på Öland, i Skåne och på Västgötaslätten totalt ett tiotal gånger,[3] senast 1979 i Halland[6]. Den geografiskt närmaste stabila populationen finns idag på hedar norr om Berlin[7].

EkologiRedigera

Stortrappen lever och häckar på öppna slätter, betesmarker, hedar och stäpper. Hannens spel är spektakulärt, bland annat vänder han "ut och in" på fjäderdräkten.[3] Honan lägger tre olivgråa, brunfläckiga ägg i en håla i marken. Stortrappen är skygg och försiktig samt vistas ständigt på fria fält, långt från människor. Den missgynnas av snörika vintrar eftersom den då måste flytta till andra områden för att finna föda.

Stortrappen och människanRedigera

Status och hotRedigera

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar.[1] Världspopulationenn uppskattades 2014 till endast mellan 44.000 och 57.000 individer.[1] Dessutom minskar den kraftigt på grund av jakt, jordbruksgifter och biotopförluster.[1]

NamnRedigera

En gammal svensk jägarterm för arten är pommersk kalkon.[8] Den har även kallats enbart trapp och även europeisk struts.[9]

 
Ägg av stortrapp.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Otis tarda Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ [a b c] Fältbiologen (2010) Stortrappens återkomst, nr.2, sid:22
  4. ^ [a b] Ekman, Sven (1922). Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  5. ^ Nya och försvunna ryggradsdjur i Sverige, Nationellt resurscentrum för biologi & bioteknik, besökt 1 maj 2009.
  6. ^ Stortrapp, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ Bruun, Delin, Svensson, Alla Europas fåglar i färg, BonnierAlba 1994
  8. ^ Nordisk familjebok (1919) [1], vol.29, "Tidsekvation - Trompe", sid: 623-624
  9. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

KällorRedigera

  • Fältbiologen (2010) Stortrappens återkomst, nr.2, sid:22

Externa länkarRedigera